Fukushima

Wrangborgav Jenny Wrangborg

 

Tiden rusar mot avgrunden

det som var försent i går

måste vi bära med oss till imorgon

säga ”Idag, nu ges vår sista chans”

 

så många dagar har passerat på det sättet

 

det är jordbävningarna, vågorna

   katastroferna som alltid kommer

 

strålningen slår som ljusknippen upp från städerna

den osynliga hettan bränner inifrån

pressar sig ner i jorden

dyker upp i växterna, vattnet, bröstmjölken

 

så utmanar vi vår egen framtid

 

det här vill vi ge våra barn;

radioaktivt regn, inkapslade städer, dödszoner

somnar vi nu finns det inga drömmar

   som kan rädda oss

 

det är bilden av brinnande skogar

en överhettad planet i ett mörkt universum

 

eller ljuset från människorna

som vägrar vara tysta

en röst av miljoner

och

motståndet

som måste komma

 

/

 

Jenny Wrangborg, född 1984 i Kristianstad, är poet och krönikör. Hon har gett ut diktsamlingarna Kallskänken (2010) och Vad ska vi göra med varandra (2014). Dikten «Fukushima» är hämtad ur Vad ska vi göra med varandra (Ordfront 2014).

Vi tackar för dikten!