Av Emma Warg
Två isar två slags död
Förstå mitt emellan gränser för vad jag inte kan
inte längre kan välja
När temperaturen blir högre kalvar tiden och går från oändlig till påtaglig
//
light in august betyder det något outtalbart om juli?
vinet vaggar försiktigt en uppmanande vilja
vrider på plats
juckar mot hjärtat
sluter ögonen de är tunga
sitt kvar
plockar en bukett mynta och lämnar kvar de ogräs du
sket i att rensa bort.
Hejdar handen nyper mig ur poesin är min vilja den häver mig ur sig
//
det effektivaste sättet för en organism att anpassa sig till omvärlden är att dö
//
Blomblad bortom blomning hitom jord
det är en färdig tid
drar ljuset ur kroppen
Febern, den stigande temperaturen
metaforen ska jaga det sjuka ur kroppen
Om om vi ändå inte lämnat
Moderskeppet
Sparkat loss så hårt
Förnekare uppfyller negationen det nekade uppstår liksom på samma gång som det uttalas: Blir
Lika röd som tvivel
Potatisen sväller ännu i jorden
//
Liten människa häver sin sommar över mig
och sin starka glädje över mina tillkortakommanden
Vi kisar mot solen och jag tänker elakt att jag häller våra liv
Tilltar gör inte längre mängden men tilltar gör den minskade mängden som saft
Snart slut
rycker ljuset och slampar sig blå
i mörkret
//
Nu går solen ut
Jag stannar här
vi bråkar löven av träden
stillna nakna sakta och hur tungt
det är att företa sig kärleken
Så gärna vill jag vara vatten
Om det är något jag ångrar i mitt liv är det den stora vikt jag lagt vid snäll
Fingerborgsblomman sprider gästfrihet
jag låter dörren stå öppen till dasset och djuren gnida sig mot lukten
skälver ogudaktigt
//
sötvatten jag kallar henne sötvatten
Jag kan inte leva utan henne
Jag vill dricka upp henne
//
ingens fel
Ingens rätt
Vidmakthålla maktordningen (my behavior is hereditery) genom att fördela skulden
dont be another sequel
//
Jag är den här
Det här trädets uttolkare
alla har ett
sägs det men låter osannolikt som taget ur luft
björken ska bort
Sommaren utan träd
har asfalt
//
Friterade allt den sommaren
vred upp temperaturen
Vår granne köpte en ny tv
av en upprorsmakare
när polisen hade spöat Rodney King
Smogen tät
Jag omfattas inte av den här konflikten ja menar min tanke omfattar
inte ja
peka upp i himlen
vet du det är dagar sedan vi såg solen
//
Den plötsliga skugga som föll genom mig
när du sa att jag var fin i klänningen
säger nåt om solen
//
Flakin and perpetratin
Psykiska väderanomalier
Jag har skräp i handväskan jag har skräp i byxfickorna
Allt som ryms i nästan trängs i gytter
Positively negative
//
Hon stod vid dröjande rönn och sa något om snön
Tala inte om det sa jag automatiskt
sedan mindes jag
fyra små grader
Vi talade om poängen med att utplåna ett språk. Jag tog ut mitt och la det framför henne
Hon kysste sina knutna nävar.
latinska bokstäver
överlät mig ljuden
hennes språk i min mun
upprörde och rönnen tjatade vidare om vintern
svalorna gav ett obalanserat intryck där de hattade runt i skyn
//
Om en tänker sig ett äpple i samma storlek som jorden är jordskorpan lika tunn som skalet
Det närmsta jag kommit jorden var den gången då jag kissade på mig under en jordbävning
Jag minns munnen blev full av saliv och jorden
full i fruktkött
Vit som snö
Dynamisk död
//
Emma Warg är född 1967 i Umeå och uppvuxen i Östersund. Hon debuterade 2014 med diktsamlingen ”Nära darrar ingen hare” (Sadura). Vid sidan av skrivandet är hon verksam som översättare av poesi och prosa.
Texten innehåller citat av Xibit, Freud och NWA.