46 Ansiktet
fullt av – sorg.
Sorgen – där – på ansiktets ”botten” –
omsluter fälten. Bergen försvinner, vägarna.
Till fläckar
upplöses staketen. Byarna.
Ljusstrålar glimtar till som i dimma.
Ansiktet
(det er ”mitt” – ”paradisiska” – Armenien)
fullt
av sorg.
Tystnad.
47 Det halvkvädna är mer fruktansvärt än tigandet. ”Är du
Han?” – frågar Johannes. Istället för ett rakt svar – antyd-
ningar.
48 Och – återknyt bandet: till fältet och til Solen (o Morgon-
sol – dimmig, som i svett!), med gräsen och träden (o drop-
par av regn – på skrovlig bark! – en lätt rysning utmed rygg-
raden). Vad som kommer att sägas spelar ingen roll. Det kom-
mer att ha – precisionen – hos ett liksom dikterat – Ord.
49 Och likväl – Teg – Du – inför oss alla. Och gav oss – våra ord
– som ”autonomi”.
50 Stillhet och tystnad (i poesin) – är inte samma sak.
Tystnad är en stillhet med ”innhåll”, – vårt
Finns det en ”annan” tystnad?
”Ickevarat finns inte, Gud skulle aldrig befatta sig med
sådant strunt”, – säger den ryske teologen Vladimir Losskij.
Detta om den ”Tystnad” som är ”icke-vår”. ”Inklusive”
Stillheten hos de – i tystnad – hädangångna. Allt – f i n n e s.
Och – vi ska inte göra oss några antaganden – om någon-
ting ”alldeles annat”.
51 och – vid åsynen
av ett mycket stympat litet träd
som lever upp på nytt
på ett torg i Berlin
börjar
själen plötsligt arbeta
som för att föras bort
till Ryssland
//
Vi takker forlaget Arielog gjendikterne Annika Bäckström, Mikael Nydahl og Gunnar Wærness for tillatelsen til å bringe utdrag av boken ”Samtal på avstånd. Essäer, intervjuer, dikter”. Utdraget er fra kapittelet Poesi-som-Tystnad. Den tsjuvasjisk-russiske poeten Gennadij Ajgi (1934 – 2006) regnes som en fornyer av poesien, både i Russland og i resten av verden.