Innhold: Torgeir Rebolledo Pedersen: Hvem har heist sin flaggspett opp / Signe Gjessing: Med let rystende hænder/ Helene Hovden Hareide: Vekkarklokker for bjørnar / Liv Mevang Bjerkensjø: Kjærlighetens lys / Morten Langeland: Anti-gone / Tone Hødnebø: Three poems / Göran Sonnevi: Dikt fra SEKVENSER MOT OMEGA / Nina Svenne: Tre dikt / Liv Sejrbo Lidegaard: Dikt / Gunnar D. Hansson: Nya dikter / Ann Fisher-Wirth: Politics // Winter Day on the Whirlpool Trails / Arne Hugo Stølan: Klimadialog / Kaj Skagen: Det store naturvernåret / Ariana Reines: The Lovers // Anna Kleiva: Elskerne / Lise Haurum: Insekterne / Gunnar D. Hansson: (Österöd) / Jane Hirshfield: On the Fifth Day / Oddbjørn Aardalen: Det hastar / Stinne Storm: At tænke på silke / Aina Villanger: Hør Røst / Linda Vilhjálmsdóttir: Frelsi / Frihet / Ingrid Nielsen: Her begynner en hage / Ruth Lillegraven: Vond vind og Villvinter / Karin Haugane: En sonett / Georg Trakl: To dikt / Gerard Manley Hopkins: Rosa Mystica / Nils Chr. Moe-Repstad: Utdrag fra «Wunderkammer» / Anders Smebye: «Flikkflakk gjennom Flick» / Tone Hødnebø: Tre nye dikt / Janne-Camilla Lyster: Utdrag fra «Melk kåpe sand måpe» / Katie Ford: Two Poems («Seawater, and Ours a Bed Above it» og «What We Get») / Charlotte Riise: Oktober / Johannes Heldén: Astroekologi / Khairani Barooka: Overheard School Break / Joanna Rzadkowska: Tre dikt / Nora Bateson: Therapy / Lars Haga Raavand: Den siste eika / Cathrine Blaavinge Bjørnevog: Endetale / Åsmund Bjørnstad: Ode til DNA-molekylet / Terje Tørrisplass: Fornybar exit / Ishion Hutchinson: Anthropology / Astri Kleppe: Juni / Jonas Gren: Credo / Wayne Miller: Mind-Body Problem / Cheena Marie Lo: Two poems from «A Series of Un/Natural/Disasters» / Rasmus Nikolajsen: Saltstraumen, 7. december 2013 / Durs Grünbein: Libellen in Liberia (Sländor i Liberia) / Morten Langeland: Grønn pose / Gennadij Ajgi: Ansiktet / Marit Bolsø Brodersen: Uten tittel / Ingeborg Arvola: En grunn til at jeg fødte broren din / Knut Ødegård: Dei minste / Naomi Shihab Nye: For My New Grandson / Lars Haga Raavand: Mis fødsel / Aasne Linnestå: Hvor ble det av stillheten? / Rønnaug Kleiva: Medan lyset kjem / Camilla Groth: Dikt / Maria Dorothea Schrattenholz: Dikt / Jon Fosse: Tid i tid / Anna Kleiva: Så kjem lyset / Jonas Gren: Låt döden stanna där nere där den hör hemma / Inger Elisabeth Hansen: Report on the Acidification by Lophelia in the Coral Reefs outside Fredrikstad (translated from Norwegian by May-Brit Akerholt) / Gro Dahle: When a Stone (translated by Erik Skuggevik and Deborah Dawkin) / Terje Dragseth: The Wind Moans (translated from Norwegian by Annebelle Despard) / Eirin Gundersen: Dikt / Steinar Opstad: Library (translated from Norwegian by Ingvild Burkey) / Thor Sørheim: Bornholm / Cathrine Grøndahl: Can Trees File Suit? (translated from Norwegian by Roger Greenwald) / Roger Greenwald: The Voice / Odveig Klyve: Bonden ser på pæretreet – The Farmer Looks at the Pear Tree / Geir Gulliksen: (HYSJ) / Emma Warg: Positively Negative / Peter-Clement Woetmann: Nye digte / Frode Grytten: Tusener seglar igjen (framført på støttekonserten «Dugnad for flyktningene») / Gro Dahle: Når ikke engang hvalen kan bidra / Terje Dragseth: Utdrag fra Jeg skriver språket / Tora Seljebø: Om vatnets redsle / Dan Simpson: Polluting / poem in action / Juliane Rui: Dikt / Aurélia Lassaque: «For å la salamanderen synge» – «Pour que chantent la salamandre» / Sindre Ekrheim: Brev til Svartehavet / Yngve Pedersen: Dikt / Knut Nærum: Overskriftspoesi / Inger Elisabeth Hansen: Rapport fra forsuringen av Lophelia / Vemund Solheim Ådland: Dikt / Tale Næss: Byen vokser / Daniela Gioseffi: The Origins of Milk / Peter Meedom: Dikt fra Vade Mecum / Tone Hødnebø: Tre dikt / Jonas Gren: Dikt / Idar Lind: Nøkken / Hildegunn Dale: Grønt / Jessie Kleemann: Moving glaciers / Anja Utler: ausgeübt. Eine Kurskorrektur. / Kevin Simmonds: Sighted. / Sidsel mørck: Our Common heaven / Kjartan Hatløy: Dikt / Arild Vange: Responsorium / W.S. Merwin: For a Coming Extinction / Pia Tafdrup: Refleksion over is og sne / Stein Versto: Pilegrim / Tony Harrison: Fiken ved Tyne / Cia Rinne: Dikt / Torgeir Rebolledo Pedersen: «Mammut» / Wera Sæther: Nytt dikt / Marte Huke: Morgen og kveld på Samoa / Juliana Spahr: Blood Cockles / Bruno K. Öijer: Romans / Agnar Lirhus: Bokstaven J / Inger Bråtveit: Norwegian Wood / Dylan Thomas: Den kraft som driv kvar urt med grøne lunter / Torunn Borge: La de små barna komme / Jenny Wrangborg: Fukushima / Anne Bøe: Dikt fra Frostdokumenter / Kristian Hæggernes: Jorden ligger midt mellom Venus og Mars / Tony Harrison: Opninga av Fruitlity / Åsmund Bjørnstad: Kvalolje / Frode Grytten: Den rasande elva / Johannes Heldén: Dikt fra System / Terje Tørrisplass: Taiga / Stein Mehren: Audhumla / Steinar Opstad: Bibliotek / Göran Sonnevi: Sekvenser fra Bok utan namn / Ellen Grimsmo Foros: Dikt fra Går det an / Monica Aasprong: Sirkelsalme. Remix / Aasne Linnestå: Floratorium // Blomsterrams. / Pedro Carmona-Alvarez: T-Skjorte#115 / Agnes Gerner: Civilisationen har kämpat / Mei-mei Berssenbrugge: Grønt / Mirko Bonné: Oktober, November, April / Lina Ekdahl: Ett strå vassare än Las Vegas / Thalia Field: Dikt fra Redskap for nedtegnelse av det fallende legeme / Thomas A. Clark: Skog utan tre. To sonettar / Per Olav Kaldestad: Rommet. Ramn / Hanne Bramness: Stille sommer / Jonas Gren: Dikt fra Lantmäteriet. / Ingri Lønnebotn: Hunger / Mathias R. Samuelsen: Blekkulfsutra / Hendrik Rost: Notis til den nyfødte / Mette Karlsvik: Når eg har det godt / Rune Christiansen: Politikk / Mona Høvring: Nymfene dro sin vei / Håvard Rem: Påskeaften / Sidsel Mørck: Påminnelser / Torgeir Rebolledo Pedersen: Å pynte kloden / Theis Ørntoft: Fra «Digte 2014» / Casper André Lugg: Naturbarn / Helge Torvund: Kor mykje kostar ein indianar? / Siri Katinka Valdez: Inter-Agency Space Debris Coordination Committee / Helge Rykkja: Endring / Erling Kittelsen: Dikt / Einar Økland: Krisa og havet / Niels Hav: Det menneskelige sind; Human Mentality / Ernesto Cardenal: Cell Phone / Nils Chr. Moe-Repstad: Forgiftninger / Daniela Gioseffi: Waging Beauty as the Polar Bear Dreams of Ice / Einar Økland: Lyset og livet eller You and Me / Arne Ruste: Oteren / Cathrine Grøndahl: Kan trær gå til sak? / Terje Dragseth: Vindene klager / Casper André Lugg: kast oss heller på havet / Ingrid Storholmen: Jordord / Carson/Hødnebø: Glass, ironi & Gud / Liv Mevang Bjerkensjø: Det er vi / Thor Sørheim: Mannen med kjelken / Freddy Fjellheim: The non-fictional porky poetry in excelsis / Freddy Fjellheim: Sakdiktets svinepoesi in excelsis / Moddi: Rubbles / Aina Villanger: Hør røst / Liv Lundberg: Jorden sett fra himmelen / Eldrid Lunden: All reell kritikk er konkret / Gro Dahle: Når en stein / Arild Stubhaug: Kjære Antarktis / Gunnar Wærness: (El regreso de un lago/ Tláhuac-Xico) / Øyvind Rimbereid: Nytt regn / Ruth Lillegraven: Dikt fremført under lanseringen av Forfatternes klimaaksjon lørdag 24. august 2013 / FKAs DIKTAKSJON I AFTENPOSTEN VED STORTINGSVALGET 2013 / Lars Haga Raavand: Til Ola Borten Moe / Øyvind Berg: Til Olemic Thommessen / Paal-Helge Haugen: Til Ketil Solvik-Olsen / Tone Hødnebø: Til Per-Willy Amundsen / Aasne Linnestå: Til Siv Jensen / Gro Dahle: Til Erna Solberg / Sidsel Mørck: Til Jens Stoltenberg // Copyrights til alle tekster: Ansv. redaktør/domeneeier og de respektive forfattere.

________________________

Av Torgeir Rebolledo Pedersen

Hvem har heist sin flaggspett opp

Hvem har heist

sin flaggspett opp

igjen i dagen

vakre hviledagen Gud

og Hvermanns hviledag

hvem er det

som vil minne meg på

hva jeg har slått rot i

selve livet?

jo, det er

det gamle liket

livet

Juralaget

Krittlaget

og det en gang

fjærløst flyvende

pterodakyle

jo det er livet

tidsmessig fjærkledd

i henhold til

evolusjonær praksis

hannen med

trykkavlastet kranium

heist opp trommende

på toppen av en telefonstolpe

som alle tråder

har forlatt

en flaggspett

unplugged på et

blikkbeslag

slik all verdens

trommere har

trommet avant gárde

krigstrommere og

fredstrommere

slik Gene Krupa trommet

slik Keith Moon

trommet til seg

dop og damer

slik vi som guttetamper sto

i lette sko

der tæla gikk

og kappet land

for pikers blikk

slik hanner deler

verden seg imellom

slik flaggspetthanner

trommer seg revir og

trommer til seg hunner

ikke som one night stands

men trofast byggende til

høsten skiller dem

setter bo

og aler avkom opp

som igjen skal

tromme skogens ro i stykker

en mulig

søndags morgen

alt for tidlig i april

og dele verden seg imellom

trommende

men

hvem svarer

ingen svarer

skogens hunner tier

for tidlig?

nei, kanskje tvert om

er det

for sent?

jeg spør

og spør igjen

om er det er heist og firt

av samme hånd

alt som er verdt å

tromme for?

det nødtørftige

(for slekt

og slekters gang)

rituelle

som revelje

ved morgengry

og tappenstrek

ved solefall

Video: Marius Kolbenstvedt

Torgeir Rebolledo Pedersen (f. 1949) er utdannet arkitekt og debuterte med Tidr i 1983. Han har siden utgitt en rekke diktsamlinger og vunnet flere priser.

Dette diktet ble bestilt av FKA og fremført under diktaksjonen «Poeter, trommer og trompeter» i Gamlebyen, Fredrikstad, 22. juli 2017.

_______________________________________________________________________

Av: Signe Gjessing / Fotograf: Robin Skjoldborg, 2013

Med let rystende hænder

Med let rystende hænder udhuler jeg solen og skriger grå hede ind i den, pladsens hede, hvor duerne er, deres største suk hidtil, som et nedtrådt hav, er en plads i solen, en åben plads, såret åbnes som et ubestøvet formiddagsblad

det flimrer, og hvor uforsigtigt

zebraerne formidler vores striber, vi kan kun se på,

en stige, siger de andre, kan du ikke se, at al den flimren knækker som en stige –

I formulerer blod og harker poesi, undertekster til heden, siger jeg så, som akavet massage mellem

verdens myoser går I snart gåsegang, snart sort sol

– alt efter om duerne er sultne eller tørstige –

i gåsegang rinder I, som sort sol fodrer I; kaster jer ud som salt i såret

men saltet er sat på vand og brød nu,

lad duerne være

åh

er det virkelig mig, der skal have det sidste ord… det er unødvendigt. Jeg vejer stilheden op mod et

A4-ark, så indretter vi dueslaget i et kompromis. De ville flyve i en stor bue udenom et kompromis.

(Fra Ud i det u-løse, 2014)

Signe Gjessing, født 1992, dimitterede i 2014 fra Forfatterskolen, samme år debuterede hun som forfatter med digtsamlingen UD I DET U-LØSE. For den bog modtog hun debutantprisen Bodil og Jørgen Munch-Christensens Kulturlegat.

I 2015 udkom Signe Gjessings anden digtsamling, BLAFFENDE RUM NÆNNENDE ALT, og i januar 2017 er hun aktuel med sin tredje udgivelse, IDEALE BEGIVENHEDER.

_________________________________________________________

Av Helene Hovden Hareide

Vekkarklokker for bjørnar

og så er det nokon som dreg

dyna av dei og skrik

heisann, heisann

verdas tristaste isbjørn

heiter Pizza, og bur

på eit kjøpesenter i Kina

seinare i sendinga

skal vi også høyre om jerven

som trur at paradis

er i Bymarka, der

gjøken sitt fyrste ko-ko

kjem tidlegare for kvart år

god morgon, det er

på tide å vakne

dagens fisk

smakar som kunstgrasbane

salaten som cocktail

og isen

som ingenting

er det eit teikn i tida

når isbjørnbinnene byrjar å

ta med seg ungane på bytur?

III

finst det instruksjonar som er lette å forstå?

lat oss spørje Sofia April og

Bjørk Leonora, dei kan alt

om klimakrisa, dei har full oversikt

over den globale

oppvarminga og issmeltinga

på polane, men dei veit

ingenting

om skogen

bak huset

god kveld, vi er eit halvt minutt

nærare midnatt, og Pizza

vil gjerne sende ei helsing

til slekta i Kamtsjatka

som han veit er vakne på denne tida

(sjølv om dei ikkje burde vere det)

Når såg du sist ein bjørn? spør Bjørk

Sofia svarer

i går

såg eg ein bjørn ved

frysedisken sine

kvite breidder

den sto og stirra inn

i to kalde lakseauge

som om det var ei hamn

Helene Hovden Hareide (f. 1989) kommer fra Hareid og er masterstudent i litteraturvitenskap ved Universitetet i Bergen. Hun har tidligere vært elev ved Skrivekunstakademiet i Bergen, og blitt publisert i ulike tidsskrift, bl.a. Vagant og Prosopopeia. Vi takker for dikt!

________________________________________________________________________

Av Liv Mevang Bjerkensjø

Kjærlighetens lys

Mellom hjerteslagene

minnet om det som var

Kjærlighetens lys

mellom barnets fingre

Kjærlighetens lys

i dådyrets morgenpust

Kjærlighetens lys

gjennom sjøfuglenes vinger

Mellom hjerteslagene

minnet om

det ville gressets hymner

som overdøver døden

brudens bukett med konvaller

de klare dråpene av regn og forløsning

i håret, i lyngen, i sanden

da vi gikk ut mot det stigende havet

– – –

Jordas sønderraste ansikt

Her hadde konvallene sitt feste

og barnets fingre sitt lys

Her gjenstår

og gjentas

(som en hånd på pannen

som et refreng)

Kjærlighetens lys

Se video her. Video: Marius Kolbeinstveit

Liv Mevang Bjerkensjø debuterte med «Ordskygger» i 1986. Hun ble straks bemerket som en lovende lyriker. Allerede året etter utkom «Gjennom stenen» (1987). Deretter gikk det bare to år før «Det indre seil forelå» (1989), og to år etter det igjen utkom hennes foreløpig siste diktsamling, «Et nytt lys» (1991). De siste årene har hun vært aktiv med opplesninger i hjembyen Fredrikstad, bl.a. i Missa Poetica (2014).

Dette diktet ble bestilt av FKA og fremført under diktaksjonen «Poeter, trommer og trompeter» i Gamlebyen, Fredrikstad, 22. juli 2017.

______________________________________________________________________

Av Morten Langeland/ Foto: Rolf M. Aagaard

Anti-gone

Tranene har ødelagt min søkehistorie fullstendig.

Språk er to-vendig teknologi.

Siles gjennom mennesker.

Eget avtrykk er virus.

Slam.

Produktrester.

Flass.

Retninger er oppskrytt.

Stedet er her, tiden er nå.

Det er ganske random.

Likevel helt unikt.

Tilfeldigvis spørsmål om perspektiv.

Kunst finnes på en skala.

Skala er latin og betyr stige.

Kall det optikk.

Spinoza ble blind av å støpe linser.

Det brant han ikke for.

Kan du tenke deg noe mer gjennomsiktig støv enn glasstøv?

Øynene vokste ut av hodet.

Historisk sett.

Popp.

Eller, det sa PLOPP da øynene falt uti verden.

Vi har gitt oss hen til teknologien.

Petersplassen er sikkert full av folk nå.

Om to hundre år var kroppene våre oppløst.

Ikke engang ting.

Det kunne, egentlig, vært til vårt beste, å være del av noe større.

Antigone antigone kalte Linné tranen.

Menn og trær mister håret fra toppen først.

Trær sprer seg med vinden.

De skal alltid være så dramatiske.

Fuglene på landet er minst to kapitel.

Ett kilo meitemark, slyngende i tarmsystemet.

Tranen er i slekt med storken.

Å være barnløs er ingen skjebne.

Barn er fysisk forankret i oseanfølelsen.

Kunst er å mestre sine assosiasjoner.

Mestring er å gi seg hen.

Er det fest?

Næh, traneskrik.

Og siden blafrer.

Stillhet, hva er det?

Vinden streifer i trekroner i treverksveggene.

Klukkende i brønnen.

Surkling lengst nedi lungene

Et nedlagt sagverk i de svenske skogene.

Vannfall på en drøy meter.

Forsärla reder under fossen.

Eneste fugl med så høy sang at den høres over fossefallsbruset.

Gul og hvit som citronfjärild.

Som gåsungene.

Et kantet badekar ligger tomt for fôr på tunet.

Dyrene er kjørt bort.

Heller ikke de døde naturlige døder.

Over i jorden den der hvite knoken.

Den der surklende neven.

Marg er vi.

Sola kaster opp alle himmelretninger.

Barn leker med lysbrytere.

Nøden lurer rundt hjørnet.

Når man har fått sine egne barn vil man høre hva de gamle sa.

Hva sa du?

Oteren er tilbake.

Slafser og glor.

Schlafsa sjafse.

Hva sa du?

Schlafsa sjafse.

Jeg kjente den først ikke igjen.

Siden så jeg jeg hadde sett en oter i en tv-reklame.

Ansiktene er lysere innenfra.

Liksom gåsungene spankulerer på seg fjær.

Smykker seg med aldring.

Gränsleggingsprotokollene interesserer nok et mindretall.

Grenselegging er vår tids – dette årets – heteste sak.

Skogen er et kulturmuseum.

Viser fram gran fra kongler.

Tømmer dem for frø, ekornaktig.

Sår frøene i jord, drivhus.

Setter ut plantene etter avvirkningen.

Stammene skal til sagen.

Hest og kjerre eller fløtet i elva.

Slipes sønder til grøt.

Kokes opp, vaskes til, blandes med lokalprodusert svovelsyre.

Papirmassen tørker sakte innfor rammene.

Avisene leses fort.

Det gamle europa synker under Øresundsbroa.

Vi patter på oksygenstilførselen.

I det norske akvariet.

Gjennomsiktig som glasstøv

For tretti år siden stoppet ikke en gang tranene.

Numera, här.

Vi takker Morten Langeland for diktet som ble skrevet til Klimaaksjonen på Månefestivalen.

_______________________________________________________

By Tone Hødnebø

Three poems

The river is greenish black,
three swallows flying above us
and no matter how long I keep looking
my eyes are infected.

Two dragonflies brushed the water,
a swan came too close,
and I thought that this is the total
of each and every part.

Elva er grønnsvart,

tre svaler flyr over oss

og uansett hvor lenge jeg ser

er øynene mine betente.

To øyenstikkere streifet vannhinnen,

en svane kom for tett på,

og jeg tenkte at dette er summen

av de enkelte delene.

The wind intensifies,
the evaporation from the skin lessens,
every touch is eliminated,
and that which is most dear to us.
While I was walking in circles
what I wanted to solve vanished,
not according to a mathematical equation:
But how do we forgive the ones that love us.

Vinden øker,

fordampningen fra huden minsker,

alle kjærtegn blir slettet,

og det vi holder mest kjært.

Mens jeg gikk rundt meg selv

forsvant det jeg ville løse opp,

ikke ifølge en matematisk formel:

Men hvordan skal vi tilgi de som elsker oss.

To know a person all your life

can be a method of measuring the world,
and I don’t even know what you are dreaming.
Complications needs to be untangled
to turn the world towards the world.

I am searching for a sentence
while the flowers grow and wither
according to the seasons
just like an embroidery.
The leaves unfold, chlorophyll scattered,
the tree becomes greener.
The bees buzzing and buzzing in the garden.

Å kjenne et menneske hele livet

kan være en målestokk for verden,

og jeg vet ikke engang hva du drømmer.

Det besværlige må knytes opp

for å snu verden inn mot verden.

Jeg leter etter en setning

mens blomstene gror og visner igjen

i takt med årstidene

akkurat som et broderi.

Bladene folder seg ut, klorofyllet spres,

treet blir grønnere.

Biene surrer og surrer i hagen.

Tranlated by Cecilie Dahl/Tone Hødnebø 2017. NWCC says thanks a lot for the poems!

_______________________________________________________________

Av Göran Sonnevi

NÄR VI KOM HEM LYSTE FÖR OSS HIMMELENS STJÄRNOR; 2014

Vi ska vara i den död som kommer Eller den

som inte kommer Den som är livet Sådant

det är, i sin ångest och i sin glädje

Telefonen ringer Det är vårt barn

som önskar god fortsättning På det nya året

Jag berättar om min oro Någonting annat vore

lögn, och så vill jag inte börja året Sådant är

magiskt Om svart eller vit magi vet jag inte alltid

Men änglarna kommer i alla sina färger Också åldrade

Jag talade också med dödsänglarna Också de vill leva

Det är bara som levande man kan önska sig döden

Vi firade nyåret med vännerna i stan Det var också

Lenas 75-årsdag Vi hade fruktsallad med oss Andra

kom med kakor, tårtor Det fanns stor värme

Alla är vi gamla Samtalen kom Om fåglarna Att de

blir färre, och oron över det Jag berättade

om den lilla flocken med domherrehonor jag sett tidigare

på dagen Och om alla steglitserna i november Men

i skärgården vid Lygna är det nästen fågeltomt Döda fåglar

Fåglar som inte får ungar B-vitaminbrist? Men i så fall

av vad? Jag beskrev de två silltrutungarna på Klara

kyrkogård i höstas Vi talade om fiskarna Om svamparna Lena

äter den ringlösa flugsvampen, sade hon, men det var längesen

hon såg någon Jag talar också om Swedenborg, hans liv som

hemlig agent Om den jakobitiska komplotten Om Karl XII som

byggare av Salomos tempel och som ledare för ett mystiskt korståg

med judarnas nödvändiga återkomst till Palestina Föreställningarna

är många Vi talade om makrillstimmet vid Kalvön, hur de jagade

skarpsillen i flock Deras snabba, skimrande rörelser över bottnen

Deras munnar öppna Skarpsillen hoppade upp över vattnet för

att komma undan Under allting Under hela historien fanns döden

som osynlig närvaro Telefonen ringer igen, det är din syster Du

är ute och går Tid Mat Vin Allting går mycket snabbt Synerna in

i de andras liv Vad ger jag av mitt liv, utom historierna Jag

säger inte min oro, eller att jag går på penicillin Rosfeber I

foten När vi kommer hem på natten ser det inte bra ut Sömnen kommer

snabbt På morgonen ser det något bättre ut Vilket slags bakterier?

Vår tid har varit den korta tiden med fungerande antibiotika Inte

i den tidiga barndomen, men sedan Kanske är denna tid nu slut

Tolvslaget kom Vi hörde diktläsningen i radion, om det eviga

Det är nog inte så evigt Sedan också klockklangen från stadens

kyrkor Genom det öppna fönstret Maria Magdalena Katarina Vet

inte vilka fler jag hörde Det var flera Själarnas klang rörde vid varann

Varje dags kamp Agoni eller inte agoni Kärlekens klang, nu To exaiphnes,

det ögonblickliga Också i sin minsta form Den infinitesimala klangen

Dess finförgreningsform På förmiddagen hör jag på Mozart Stråk-

kvintetten

i C-dur Den jag en gång hörde Var det den som slungade mig, epileptiskt?

Eller i någon annan kovulsionsform Oändligheterna som brände mig,

utan rök

Vi vet inte vart vi går, eller ens var vi går Vi vet bara att vi går

Jag kysste dig med öppen mun, älskade vän Smakade din salivs ljuvlighet

Forfatternes klimaaksjon.no har fått lov til å publisere diktet «När vi kom hem lyste för oss himmelens stjärnor; 2014», hentet fra Göran Sonnevis siste diktbok Sekvenser mot Omega (2017). Som i hans forrige bok fremskrives her de historiske og naturhistoriske perspektivene til en språkbildenes stemme som ikke lar leserne i fred. Det er en utvidelse, og et tillegg. Det er en lyttende poesi, en insisterende poesi.

Les også Freddy Fjellheims anmeldelse av boken her.

Vi takker Göran Sonnevi!

N_Svenne_selvportrett

Av Nina Svenne / Tegning: Nina Svenne

Tre dikt

Det stille øyeblikket slår meg.
Myra drukner i lyset. Her
trengs ei glassmor for å skjære meg
ut i klare dagen, men hvem
går tur med diamanter i lommene?
Hvis våren slipper meg
så skal jeg gjøre myra et morstykke,
for midt i dagen drar en sørgesang
igjennom sumpskogen.
Fingersoppen brer seg djupt i munnvika.
Jeg gjør lange ører, store øyne.
Jeg sitter fast i ormegraset, hører
myrkleggbarna hviske bakom bladet:
er det oss som drar?

Verden bæres blå
og bleik. Verden bæres
bort på likstrå.

Gjennom skogen
trasker leppeblomsten trassig,
fyller flaska si med drikk. Bekken
dufter bimmelim.

Leppeblomster lærer aldri, setter bo
i røys av lærepenger, et i sudr, et i austr. Haug av gull
og sølv og køl, og sin egen fjerne duft av patchouli. Spørs
om leppene kan strekkes lenger, ut i vestr, opp i nordr.

Jeg kryper under bladet. Mange paddelopper hopper ned
i avgrunnshallen. Ormer dormer djupt i huden. Fluer
springer ut fra fjes og armer.

Rull meg inn i blomsterduken,
ikke dra i kjolen min, grav meg ned
i tisselura. Stråa dirrer lett i varmen

Lyngen lukter ikke godt. Du klør
deg litt i navlen. Jeg kom og ville sprenge
årer. Spikra hull i bøtta. Knakk et bein og
knakk en arm, nikka til og kakka skallen.
Det er ikke avklart ennå hva
som skjer i tundradalen.

Nikke, nøkke. Rosa myrkleggblomster
ligger strødd på alle vierstubber. Kjenner det
når bånda brister, at jeg må
sånn grusomt
tisse.

Bitteliten bjellebror,
myrmorskjørt av ull og søndagsskjorte. Varmen
stråler under huden, myra buldrer under beina,
vinden rusker i busker, i dusken,
i håret. Bjeller kastes over kammen. Skallen
knitrer. Skogen løsner!

Det er ikke avklart ennå hvem av oss
som ligger her og blir til knokkel

NINA SVENNE, f. 1962 i Drammen. Hovedfag fra Institutt for Farge, SHKS. Lektor i formgivningsfag. For tiden student ved Forfatterstudiet i Tromsø.

Forfatternes Klimaaksjon takker for dikt!

________________________________________________________________

Av Liv Sejrbo Lidegaard / Foto: Malte Tellerup

Dikt

det kræver mod at sige

det her

brug mig, vågn op 

længes alt for meget

efter det navnløses væsen

elsker det ubetinget

en verden hvor vi er mere ensomme

mere sammen

det usentimentale i naturen giver mig håb

ved ikke hvorfor

lidt på samme måde som når nogle mennesker taler sammen og lytter

og faktisk prøver at svare hinanden

te og blade

at gøre et sted muligt

hvor noget kan stå

trækker vejret

hvirvler bladene op

proklamerer: en ny tid skal begynde

lyset svinder ind

lad det gå

her er bladene i gang med at dø

en navnløs pige

lige født

aldrig følte de sig så meget som dyr

stadig blod i håret

de havde ellers prøvet at soignere hende

lyset der kommer fra hendes øjne

måske er det det

i badet vasker jeg hår og tænker ok

det var så heller ikke sjovere

tænk at vi skulle opleve den her

efterårets dødsfest

og se nu der, en flok

en sindssyg gople

der består af selvstændige små væsener

der bevæger sig sammen

hvad er det for nogle

nye måder at leve

der hele tiden dukker op

Liv Sejrbo Lidegaard, f. 1986, debuterede med Fælleden i 2015, redaktør på forlaget OVBIDAT, ekstern lektor på Københavns Universitet, underviser på Dansk Talent Akademi og bosat i Vemb. Diktet på denne netside en sekvens hentet fra Fælleden.

____________________________________________________________________

Av Gunnar D. Hansson / Foto: Jäger Arén

Nya dikter

(Generationsdikt)

1800-talsfrågan vid kraniefynd: Vem var först i Skandinavien,

de österifrån kommande kortskallarna eller långskallarna

från söder? Helhetens fasansfullhet till trots

hängdes ingen invandrad avvikare ut i underkläderna.

De förtryckande faderskapen, moderslinjernas

oförändrade börda, högmod i hundra generationer

utom räckhåll för omfamningsförsök. Kusiners

och sysslingars DNA-prov sändes långt senare in.

Yoldiahavets mäktiga undervattensdiktning och Ancylus-

tidens utlämnande avlagringar älskades, berömdes,

förtalades, översvämmades, och fick kortfattade svar

från nybefolkade landhöjda exploateringsområden.

En idé som hungrade i vår kropp, en tendens

till självutkorande helighet, och det milt självutkorande

bara fortsatte helt olyriskt, och vi trodde oss äntligen

kunna uppenbara oss själva i bästsäljare om vårt ursprung.

(Vad som återstår är en ständig möjlighet. Dörrar som inte kan öppnas. Andra ekon. En fågel, en koltrast, kallar på svar. Bor den här? Vet ej. Alltför mycket verklighet, alltför många slut också här och glömda krig. Längst ut ett skarpt ljus i vilket ett svart moln bär bort solen. Idegranar nära stranden, ordstammar, stillhet.)

(Uppföljaren)

Inte så att jag alltid tänkt på dessa saker. Även min oskuld

är förbrukad. ”Invånarnas liv är inte som förr”, sa någon,

”det behövs ingen sociolog för att se det.” Alla gillade action-

filmen ”Tapeshavet 2”, om än motvilligt på några håll i trakten.

Nog för att också vi här blivit försedda med nedtonade

varningar, men vi fann oss ju så väl tillrätta i de naturskyddade

områdena att även livet i de mer tätbebyggda kommundelarna

kändes naturskyddat. Fanns här något mellan raderna?

Jag skulle gärna vilja att det förhöll sig så. Allt kan inte

sköljas ner med vin. Som till exempel betydelsen just nu

och framledes av jordaxelns föränderliga lutning. Eller frågan

om strandlinjernas svårförutsägbara stigande och sjunkande.

När konsekvenserna av de korsande parametrarna (omtvistade

intill fiendskap) blivit klargjorda kommer säkerligen en viss

efterklokhet att förmärkas beträffande den för kärnbränsle-

förvaringen så svårberäkneliga landhöjningshastigheten.

Det har blivit svårare att samtidigt leva i tre tider.

Vad göra? Fortsätta att gå vägen längs. Tills den upphör.

Samtiden tillhör redan det förflutna. Det är det enda

att hålla sig till. Plus vägen. Det visste redan urkineserna.

(Betydande förändringar i det stillastående)

Det uppgrävda materialet befordrat till program. Till en yttersta

gräns som inte ber formen om lov. Ett ständigt fallande. Fyr-

radingarna som en knottfabrik. Inga rekordnivåer jämförbara

med den avlägsna Tapestidens snäcköverhöljda höjdsträckningar.

Det mesta vilar oupptäckt, nej, ingen saknad efter det efter-

längtat frånvarande, allt är medsols, proportionerna förblir

ouppgrävt obestämbara, enstaka fanfarer till trots, motiven

följer det förefintliga materialet, rimmen måste rekonstrueras.

Även polerade benytor tillhör (den tematiska) dynamiken,

ständiga omtagningar, uppsamlingsplatser. Dagsläget:

skyddslös klimaterfarenhet, avsmältningslärdomen helt

utan lugnande insikter, utan stabiliserande samtidsinverkan.

Meditativa möjligheter kan inte uteslutas. (Tapes decussatus

= den omtyckta spaghettimusslan, vongolorätten.) Flödena är

svårkontrollerade, mörka ställen, förstärkta repriser i svår-

beskrivna mesolitiska bakåtrörelser, genomföringen oviss.

Dynamiskt dunkel, fördolda fokus (Uddevallasundet,

Sveafallet), svårbestämbara bottensediment, ett fortskridande

’skall komma’, undre och övre växelverkan, undflyende

betydelsekärnor, kontrasterande strukturer utan sammanhang.

Snabba scenbyten, frånvarande matriser, en mycket

lång aria, ett skuggkänsligt djupvattensinne som bara

kan rekonstrueras av den välvillige. Medsols, alltid

medsols möten med de uppgrävda bräckliga nej-en.

Betydande förändringar i det stillastående – som när

Fortingallidegranen i Skottland efter femtusen år som han-

träd under sensommaren 2015 började bära röda bär,

honfrukter, en oförklarad övergång utan våldsinslag.

/ Knottfabrik i Halden, Norge (gatestensfabrikk). Foto: Halden historiske samlinger

Karl Marx som visste det mesta som gick att veta om den s. k. marknaden hade ingen som helst tanke på att smeka sina läsare medhårs, hans skrivandes outtröttlighet gällde det mänskliga arbetets relationer till världen och dess mångahanda lagbundenheter, lagerföljder och eruptioner, dvs. läsarens objektiva råvaruslukande och klimatförstörande liv i den arbetsköpande förtryckande världen, hur opersonligt grävande som helst men ändå. Vilket inte uteslöt att han som sextioårig sommaren 1878 ur Joseph Beete Jukes finstilta 780-sidiga The Student’s Manual of Geology (1872) med mjuk blyerts konstfärdigt ritade av fossila snäckor som hittats i de siluriska sandstenslagren i Bala County i Whales och vid Caer Caradoc i Shropshire. Varför denna möda? De skilda arterna (Orthis flabellulum, Orthis elegantula, Modiolopsis expansa o. a.) avbildade han med hjälp av silkespapper som han lagt över snäckskalsillustrationerna i Jukes’ geologiska skapelseepos. Silkespappersblyertsen fyllde han i med svart bläck, klippte sedan ut de avritade bilderna och klistrade in dem vid relevanta – på temperamentsfull tysk-engelska – excerperade citatställen i sitt svarta notishäfte. (”Diese marine animals sterben, wenn nicht daily washed by the sea. When the solid cliff, or projecting rocks, rise above the sea level, and retain the crust of shells and the holes which the boring shells made – the land has been upheaved.”) En noggrann och oåterhållsamt kunskapssökande människa med fyra och ett halvt år kvar att leva som ville veta allt om hur det tillgått och tillgår (som man kan få veta mer om i kommentarerna till den relativt nyutkomna Exzerpte und Notizen zur Geologie, Mineralogie und Agrikulturchemie, März bis September 1878, MEGA IV/26, 2011).

Han debuterade 1979 med diktsamlingen Övergångar, uppskov, och disputerade 1988 med en avhandling om Lars Ahlins roman Fromma mord. Han har bland annat översatt fornisländsk, -engelsk lyrik samt ungersk litteratur. Han är för sin poesi belönad med bland annat Bellmanpriset och Sveriges Radios lyrikpris. Följande utdrag är hämtat ur Tapeshavet, Gunnar D. Hanssons 12:e diktsamling som ges ut av Albert Bonnier förlag.

________________________________________________________________

By Ann Fisher-Wirth / Credit: Robert Jordan

Politics

You can begin a hike arguing about neoliberalism, trying to figure out what it means, and after you have listened to your husband tell you about the Whigs and the Federalists, and Britain in the nineteenth century, and Lyndon Johnson’s War on Poverty, and civil rights, and Clinton and the injustices of NAFTA, and the original meaning of liber, free, what that might mean in terms of generosity and open-mindedness certainly not operative at present when Scott Pruitt just became head of the EPA—goodbye EPA, goodbye wolves and bears, goodbye redwoods, goodbye tribal lands, goodbye water, goodbye air, goodbye the tattered remnants of life as it should be lived on earth, goodbye goodbye godbye, god be with you shattered forests, god be with you toxic waters, god be with you small anguishes, starved bent & twisted lives, the reasons for grief are nearly infinite—after you have listened you can both fall silent as you walk with this man you love, and notice the downed and leafless trees, the ant trails, which are lines of sifted dirt that cross the path heading from spiky dried reeds to more spiky dried reeds, notice an anthill climbing all the way to the top of a clump of daffodils that grow off the trail in a weedy field, choking and killing the flowers with its thousands-of-tiny-bodies formic acid, and looking up, acknowledge silently that there is a white-bellied hawk, yes, wheeling and calling above the pine trees keee-ir keee-ir almost like a cat, and fleecy clouds that presage rain on what is still a sweet morning, and there are frogs hiccupping and spring peepers shrilling, invisible, somewhere around the lke, and all around you are tiny insects, the sun hitting their wings, like translucent diminutive angels.

Winter Day on the Whirlpool Trails

Where the power lines go through,

the red clay gullies and pits, not even

privet can grow fast enough to bind it.

We clamber down and up, and down and up,

and turn to enter the woods. Further along,

we come to broken glass, old brown bottles

nearly buried, a toilet choked with brush,

bricks, some pipes, some turquoise plastic coiling.

It’s just like that, here—people dump things

and they sink, protrude rusty and jagged

from the mud, or block the trail,

stained with leaf mold. To the side,

some withered Southern red oaks,

a blackjack oak, knobby trunks of trees

choked as they grew by spiraling vines—

Virginia creeper, poison ivy—

and leafless sweetgums with their little

sci-fi seedpods, clusters of loblolly pines.

Everywhere rotting, everywhere teeming,

moss like emeralds on the stumps,

the hollow logs. This is my home, this leaf-duff

and dereliction, where look—a vulture wheels

above the cedars, searching for what stinks.

Where a first tender violet, blooming

by my feet before Valentine’s Day,

signifies the seasons are in heat.

The great blue heron’s not here today,

standing motionless among the reeds.

But a turtle slides off a distant log, and sunlight

scatters like shot across the scum-slicked pond.

Ann Fisher-Wirthis the author of several poetry collections, including Mississippi (Wings Press), which is forthcoming in 2017; Dream Cabinet (Wings Press, 2012); Carta Marina (Wings Press, 2009); and Blue Window (Archer Books, 2003). Known for her interest in environmental literature, she is also the coeditor, with Laura-Gray Street, of The Ecopoetry Anthology (Trinity University Press, 2013). Fisher-Wirth has received fellowships from the Black Earth Institute, the Fulbright Foundation, and the Mississippi Arts Commission, among others. She teaches English and environmental studies at the University of Mississippi. She lives in Oxford, Mississippi. NWCC says thank you for the poems!

A Norwegian review of The Ecopoetry Anthology can be read in this link.

______________________________________________________________________

Av Arne Hugo Stølan / Foto: Renate Torseth

KLIMADIALOG

I riggen, hei, hvor det piper, fløiter!

En maakeving skjærer det solblaa rum.

Og bølgen den løfter sig høit og sprøiter

ind over dækket sit hvite skum.

…..

tusenårsflommen

kommer ikke til oss før

syttenåttini

«Hvad er det, som lyser saa deilig og rødt

og gjør, at jeg undrer mig paa, hvad det er?»

«Det er skyer mit barn. Slik lyste det støtt

og vil støtt det lyse, naar mørket er nær.»

…..

solen som bleknet

på dinosaurhimmelen

stråler mer og mer

Hav mot svarte, tunge fjeld –

Norge selv!

For vort blik det sank i hav,

steg paany av mindets grav.

…..

mammutens støttann

fisket opp fra doggerbank

fjellmuseets pryd

Til mit hjertes døde is

kom fra syd en vaarlig bris

Gulp i gulp. Gulp i gulp.

Under isen skitten – graa

sprængte trodsig vandet paa

…..

de avgjørende

klimaforhandlingene

starter i hjertet

(Kursivtekstene er utdrag fra Nils Collet Vogts dikt «Morgen paa havet», «Skyer», «Emigranten» og «Smelt min is!», alle hentet fra diktsamlingen «Vind og Bølge» (Aschehoug 1927)).

Vi takker Arne Hugo Stølan for nyskrevet dikt. Arne Hugo Stølan (f. 1955) debuterte i 1987 med samlingen Min tid med Mathilde, og har gjennom flere tiår skrevet og utgitt dikt. Han er også litteraturanmelder i VG og underviser ved Skrivekunstlinjen på Nansenskolen. Siste tittel Mannakorn (2017), for mer informasjon se ogsåCappelen Damms sider.

____________________________________________________________________________

Kai_Skagen_900

Av Kaj Skagen

Det store naturvernåret

Det store naturvernåret er forbi
Propagandaplakatene mot forsøpling
råtner i veigrøftene
Snart er det vår igjen
Sterile fugleflokker vender hjem
Giftig snø smelter over svidd mark
Surt vann sprudler ut i brunseige elver
Vi finner døde fugler i skogen
og snart er det vår tur
Når noen finner
sjøldaude direktører på Karl Johan
er det på høy tid
at organisasjonskomitéen kalles sammen:
Vi kommer til å trenge
et naturvernår til
(Fra Gatedikt, 1971)

Kaj Skagen (f. 1949) debuterte som forfatter med Gatedikt i 1971. Året etter kom Vi som arvermaskinene. Både disse to diktsamlingene og romanene En elv under gaten (1976) og Barføtt gjennom Europa (1978) forteller om å bli voksen i ungdomsopprørets tid. Kjent for en større offentlighet ble Skagen med Broene brenner som vant 1. pris i Gyldendals store roman-konkurranse i 1982. Omfattende debatt skapte han året etter med Bazarovs barn, en kritikk av de kulturradikale strømningene i den norske syttitallslitteraturen. I tillegg til å være forfatter har han siden debuten bemerket seg både som tiddskriftredaktør og samfunnskommentator. Hans siste bok er Morgen ved midnatt – Den unge Rudolf Steiners liv og samtid, verk og horisont (2015), utgitt på Vidarforlaget. // Redaksjonen takker så mye for lov til å publisere dette diktet!

_______________________________________________________________________

small author photo Ariana Reines

The Lovers / Elskerne

**The Norwegian Writer’s Climate Campaign are proud and happy to publish the following excerpt from Ariana Reines’ play Telephone (2009).**

Ariana Reines was born in Salem, Massachusetts. She is not only a playwright, but also poet and translator. She earned a BA from Barnard College, and completed graduate work at both Columbia University and the European Graduate School, where she studied literature, performance, and philosophy. Her books of poetry include The Cow (2006), which won the Alberta Prize from Fence Books; Coeur de Lion (2007); and Mercury (2011). Her poems have been anthologized in Against Expression (2011) and Gurlesque (2010). Known for her interest in bodily experience, the occult, new media, and the possibilities of the long or book-length form, Reines has been described as “one of the crucial voices of her generation” by Michael Silverblatt on NPR’s Bookworm.

The Norwegian Writer’s Climate Campaign are proud and happy to publish the following excerpt from Ariana Reines’ play Telephone (2009). This play was performed at the Cherry Lane Theater and received two Obie Awards. A re-imagining of its second act was featured as part of the Guggenheim’s Works+Process series in 2009, and the script was published in Play: A Journal of Playsin 2010.

Coeur de Lion (2007) was translated into Norwegian by Anna Kleiva in 2016, Anna Kleiva have also translated the following excerpt from Telephone into Norwegian. You can read it here, or continue reading for the English version.

3. THE LOVERS

a

A OK – he’s listening.

B Recording: a child half-singing half-telling a story.

Once upon a time there were two bunny rabbits. They were
friends. One day they went… to see the elephants jump over a
fence. But the watery grave wasn’t so tall. So they slipped. And fell.
And the little one laughed and… the little tickie went wickety
wickety. The end!

b

A Hang on a second.

silence

A Okay. I’m back.

c

All three, variously, repeatedly:

Uh-huh

Right

Yeah

Okay

etc.

d

A How did it go today.

B Great.

A Great.

B Yeah.

A silence

B She’s really the whole package.

A Really. The whole package?

B Yeah. She’s the whole package.

A Great.

silence

A So—

e

A Say something?

B What do you want me to say.

A Anything. Say what you want to say.

silence

f

B I think there’s a difference between World and Planet.

A Yeah. Probably.

B But I basically think it’s too late.

A What about culture.

B What about it.

A Will culture save the world.

B Definitely not.

A Really?

B I don’t know. I mean. Culture is the world.

A Uhm.

g

A Everything’s good with us, yeah.

silence

Oh I don’t know.

silence

I guess her quirks. Her personal habits. Are starting to lose their
charisma somewhat. But—

h

A What are you doing.

B Nothing

silence

A Um

silence

A Well. What did you mean. Last night. When you said you felt weird.

silence

B I just felt. Beholden to you.

A Is that why you didn’t wanna talk.

B Yeah. I just felt weird. And I didn’t want to feel. Beholden to you.

A Oh.

B silence

A What do you mean by beholden.

silence

B I don’t know.

Norsk versjon finnes her.

__________________________________________________________________________________

Av Line Haurum

Insekterne

Under lampen
cirkler en blafrende krop
Natsværmeren lander
på sin skygge

Billerne står på hovedet
graver igennem jordskorpen
Forsvinder på ubestemt tid

Solen i en fortættet plet på jorden
varmer dagpåfugleøjen op
Kroppen dirrer i varmen
flyver af sted

Skumcikaderne
sidder i græsset og hvisker
En hul lyd stiger op fra engen

I modlyset mellem træerne
flimrer en støvet organisme
Vintermyggene sværmer
slappe hudskeletter
i svirrende vingeslag

Lise Haurum er billedkunstner og forfatter, uddannet fra Konstfack i Stockholm og fra Litterär gestaltning i Göteborg. I 2015 udkom hun med debutbogen HÅNDEN FOR SOLEN påForlaget Virkelig og arbejder desuden med håndlavede kunstnerbøger i små oplag.

Digtene kommer til at indgå i Lise Haurums kommende bog NATURARIUM.

____________________________________________________________________

Av Gunnar D. Hansson / Foto: Jäger Arén

(Österöd)

«Skalbärgen räknas med rätta ibland et af de största Bohus-Läns under; ty de ligga uppå Landet nästan hela quarten på somliga ställen, ifrån hafvet. Desse skalbärgen bestå af Snäcke- och Musselskal, som här äro samlade i den myckenhet, at man kan undra det så många lif lefwat i werlden». (Carl von Linné, Wästgöta-Resa, På Riksens Högloflige Ständers Befallning Förrättad 1746)

Det gick bra en hel vecka. Riktighetsbeskrivare,

inte poet, som danskan sa. Sedan återfall, som för

de flesta. Riktigheten ville sig inte, för mycket

sjävbekräftande pedagogik, de flesta surfade vidare.

Fjärilarna steg upp (som i den danska dikten)

en sommarmorgon för niotusen år sedan.

Kanske inte mot Gud som på den tiden

knappast var påtänkt i sin senare skepnad.

(Han) hade för länge sedan redan gjort

vad han skulle, hela skapelseveckan avklarad.

En silverfågel lyfte utan namn men hade

ett bo i närheten skyddat för västlig vind.

Bokstav för bokstav gick världen framåt.

Ingen behövde egentligen se uppåt

men det blev ändå så, också här ute,

särskilt om vintrarna under krisåren.

Stenbrytningen var inget missförstånd. Världen

behövde huggen granit av bästa kvalitet. Stipendie-

inrättningen förstod inte de ”förorsakande krafterna”

och tvangs avyttra bergen till de brytningsvilliga.

Världen bara fortsatte och fortsatte, också

här, tidens krafter vilade inte. Strandskatan kom

på överenskommet datum i mars månad,

grodäggen kläcktes i ljumma gölar av gökrop.

Havet var ett oslagbart medium

och gungade av all fortplantning i trakten,

de laftade stengrunderna var skeppssättningar

på väg mot bättre avsättningsområden.

Snäckskal och benflisor blandades med lera.

Österödskvinnan överlevde i niotusen år barndomens

och ålderdomens alla farliga vintrar och fann

till slut ett gott lä i hasselsnåren vid bergsstupet.

Sömn och dröm sammanföll, spolades upp

på samma stränder, på samma skrovliga klippor,

det salta havet mötte i virvlande motströmmar

vattenmassorna från den smältande isen.

Stjärnor benämndes, berg ristades och bemålades,

vackrast var månen vid sommarens slut,

näst vackrast solnedgångarna, då som nu,

världsmodet växte i kroppar, knän och kranier.

Elden uppfanns gång på gång, men stals oftare,

som idag, glödgade vedpinnar och bländande citat.

Vem vill sitta iskall vid flintavslagen och bedriva

klimatsmart dikt och vetenskap vid slocknad härd?

Långt innan de mekaniska urverken började ticka

bestämde solen över månen och insekterna

och över svalornas höjdmätning. Bronsåldersbåtar

med barlast av sten inväntade avhandlingarna.

Genom kol-14-mätningen blev vi än en gång

upplysta om att ett stort tomrum väntar.

I de alltmer tillförlitliga laboratorierna

återkallas skallformer bortom all mening.

Det mesta är ouppgrävt. De första invandrarna

från Friesland och Schlesvig hade vassa pilar

men inga speglar. En stilla dag upplyste dem

havet om att deras hår böljade som bandtång.

Den otämjda naturen hotar för tillfället ingen,

men vårdbehovet stiger. Sedan drontförintelsen

har femtiotusen arter försvunnit, tio miljarder

människor behöver ringa minst tre gånger dagligen.

Snart är alla fyndrika sandbankar utlagda på nätet.

För vidare grävning i Palmyra hänvisas av säkerhetsskäl

till lokala sajter, sanningsdokumenten är tills vidare skydds-

klassade, dygderna ett smältvatten för torkområdena.

–

Atlantisk ishavstid. Tilltagande glaciäravsmältning.

Planktonism. Många plågades svårt av solblåsten längs snö-

vägarna över klyftor och stalp, men begav sig ändå till de rika

fiskevattnen. En mörk syster blev kvar hemma i leukemi.

Ingen visste vad tröttheten berodde på.

Hon kunde knappt resa sig från marken.

Gudsbevisen tillhörde senare tider och kom från

andra kranier där kropp och tanke bytt plats.

Stenar dansade i smältvattnet, dammar

öppnades och sanden blev till gröna och blå

sjöar också bland molnen. Svanar och krickor

övervintrade och behövde inte räkna månaderna.

Efter hundra år blev det en vacker sommar,

en välkomnande myr var först på plats,

därefter lundar och gläntor som skickade

hemliga meddelanden till de vandringslystna.

Spovarna kom och besiktigade, liksom gar-

fåglarna, men kunde inte bestämma sig för helår.

Träden flyttade sig för bergens skull, en varg

ylade först av alla bland de självupptagna.

Månen stirrade oavvänt mot Jorden

och hypnotiserade det oroliga havet.

Plattfiskarna tryckte sig mot sandbottnen

tills deras ögon hamnade på ovansidan.

Det var så det tillfälliga paradiset blev till,

en övergående historia utan syndafall. Allt

nådde inte fram och fick vänta på ljummare

sommarvindar i tvåhundratusen söndagar.

(Om du en dag kom här förbi utan att veta varför du kom och just den dagen såg hur vattenmassorna från den smältande isen forsade ut mot väster och motströmmarna från det salta havsvattnet pressades ner under det forsande sötvattnet genom de trånga sunden med bergen som gravstenar mitt i den plötsliga sommaren, ett land av stum ande, av vatten och sol, se på fårorna hur de vidgar sig –)

Gunnar D. Hansson (f.1945), uppväxt på Smögen på den svenska västkusten, är poet, essäist, översättare, och docent i litteraturvetenskap, samt professor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. Han debuterade 1979 med diktsamlingen Övergångar, uppskov, och disputerade 1988 med en avhandling om Lars Ahlins roman Fromma mord. Han har bland annat översatt fornisländsk, -engelsk lyrik samt ungersk litteratur. Han är för sin poesi belönad med bland annat Bellmanpriset och Sveriges Radios lyrikpris. Följande utdrag är hämtat ur Tapeshavet, Gunnar D. Hanssons 12:e diktsamling som ges ut av Albert Bonnier förlag i 2017.

__________________________________________________________________________

By Jane Hirshfield / Credit: dodgepoetry.org

On the Fifth Day

On the fifth day

the scientists who studied the rivers

were forbidden to speak

or to study the rivers.

The scientists who studied the air

were told not to speak of the air,

and the ones who worked for the farmers

were silenced,

and the ones who worked for the bees.

Someone, from deep in the Badlands,

began posting facts.

The facts were told not to speak

and were taken away.

The facts, surprised to be taken, were silent.

Now it was only the rivers

that spoke of the rivers,

and only the wind that spoke of its bees,

while the unpausing factual buds of the fruit trees

continued to move toward their fruit.

The silence spoke loudly of silence,

and the rivers kept speaking,

of rivers, of boulders and air.

In gravity, earless and tongueless,

the untested rivers kept speaking.

Bus drivers, shelf stockers,

code writers, machinists, accountants,

lab techs, cellists kept speaking.

They spoke, the fifth day,

of silence.

Jane Hirshfield is a chancellor of the Academy of American Poets. The Beauty, her eighth book of poems, was long-listed for the National Book Award.

Note: This poem , being read on the National Mall in Washington, D.C. as part of the March for Science taking place on Earth Day, April 22, 2017, was written on January 25th, the fifth day of Donald Trump’s presidency. That day, information on climate change was removed from the White House website and scientists at the Environmental Protection Agency, National Park Service, and other federal agencies were ordered not to release any further research information without permission. Scientists at the Badlands National Park in South Dakota began sending unofficial tweets of factual information. Scientists inside many governmental agencies and universities began copying their research files onto back-up servers for preservation.

______________________________________________________________________

Aardalen_vinterpoet17-1-e1489491136350

Av Oddbjørn Aardalen / Foto: Privat

Det hastar

det hastar, snart
blir beverhyttene bensinstasjoner

utan kundar, alle nyingar
blir daue neonlys i handlegatene,

det må skaffast fleire
private kyrkjegardar for førskulebarn,

snart legg isen seg
i helvete, og alle kvinner

som skal ha barn, veit at det blir
ei soppsky, ingen

er i tvil om
kven faren er

Redaksjonen takker Oddbjørn Aardalen for lov til å publisere dette diktet som ble kåret til månedens dikt i Diktkammeret i februar 2016. Aardalen har utgitt flere diktsamlinger, og hans siste bok heter Bever (2016).

Av Stinne Storm

At tænke på silke

at gentage indkøbslisten hele vejen til nærbutikken

bange for at glemme noget hun skal bruge

at sove med ørepropper og tage dem ud i søvne

slippe vanviddet inde i kroppen ud

at vågne ved at nogen klapper i hænderne to gange

åbne altandøren, luften er flad

at have mistet alt og ikke have arbejde

og klare sig med det der er, der bliver mindre

at tænke på silke

og syninger ned gennem silken

at samle kaktusfrugter op fra vindueskarmen om morgenen

mærke de bitte små pigge, der stikker sig fast til huden

at karmen er epoxy, huset er beton, trappen terrazzo

opgangen tutti frutti

at samle håret i hestehale, samle huden om sig

og samle tankerne om noget

hvilke ting fra nærbutikken kunne hun have

villet haft?

—

At ulden og morgenlyset

at sanke mellem timerne for et bedre udfald

og bevæge tankerne som gennem vand

at tælle penge for at se om de bliver flere

at ikke tælle penge for at undgå de bliver færre

at høre vinden fare vild gennem huset

famle sig frem til samlinger og forvilde sig gennem sprækker

at alt der er tæt, testes

og fejler

at ulden og morgenlyset beroliger

og hjertet falder til roen og ud til fingerspidserne

der løber over varme sten, stammer og andet fast

de erindrer med huden

at strække dem længst ud mod rødmen

der viger tilbage eller højere op

at høre nattens udånding give efter

og næsten, næsten at savne rædslen

stinne storm er dansk digter, oversætter og har tre master grader; university of utah, göteborg universitet og det kongelige danske kunstakademi arkitekskole. hendes tredje digtsamling; jämtska udkommer i år. blandt hendes oversættelser er agnes martins skrifter og edith södergrans breve.

mere info:stinne-storm.com

_______________________________________________________________________________________________

Av Aina Villanger / Foto: Finn Ståle Felberg

Hør Røst

Hør Røst
røper et reir
reiret er
et rop
en urrøst i røysa
det ytterste øyfjellet

Hav fønes
østavind slynger
tåkesløret letter
himler bæres åpne
avslører sjørøsten
en hoste:
fuglesjøen løftes
flokker letter i massestim
vingesvermer flakser i hundreflokks
alker, lunder og lomvier virvler i mørke skyorkestre
symfonisk korrøst:
krykkjeskrik!

Lavtrykk samler tåka
slører til
dimmer
fuglesus
bruser ut
summer i tusen
knas
stillhet kruser

Hør Røst
roper
ikke lenger
fåtalls fugler
flakker
en ørn seiler høyt
flagger
hør!
ikke rør
Røst

Diktet ble framført under Vendepunkt-demonstrasjonen utenfor Stortinget. Se video av hele appellen HER.

________________________________________________________________

dscf2324-2

Av Linda Vilhjálmsdóttir

Utdrag fra Frelsi / Frihet

och våra förhärdade knotor

ska mjukna i marken

bakom vindskyddet ännu en gång

mödrar och döttrar

norr om gasolgrillen

fäder och söner i söder

och den sista måltiden inväntar

gudomligare tider och finare

gäster

det tas för givet

at människan ska utplånas

förgås i en flodvåg inom

kort eller brinna till stoft

och vårt uppdrag är

att skruva ner gasolen

vi som tror på elden

och har tämjt den till att lyfta oss

allt högre och högre uppåt

vi som inte hålls kvar på marken

av nånting annat än gravitationen

vi som blev befriade från oket

befriade från kalla krigets skrämsel

befriade från tron på de heligas samfund

befriade från allt utom mylingarnas gråt

i nordanvinden strax utanför staketet

vi hade redan

tillrett brödet och salladen

redan benat ur köttet

och marinerat det i olja och kryddor

redan hällt upp vinet på karaffer

och plockat fram grillservisen

redan blekt tänderna

och lackat håret och naglarna

redan sprejat en doft av vårregn

över dukarna och servetterna

vi hade redan gjort allt

utom att vidda den beniga bröstkorgen

så att den surrande svärmen av malar

obehindrat ska kunna flyga igenom

vad blev det av

trädgårdsmästarns milda stämma

som utlovade guldregn grillfester

och exklusiv lycka med våra närmaste

i trädgården frågar vi irriterat

och ögonen svider av besvikelse

vad blev det av representanten

som kom hit med stenläggning trädäck och badtunna

och kunde erbjuda oss en jättebillig gasolgrill

och staketvirke till extrapriser

vad blev det av rösterna på skärmen

som förmanade oss att inte gå för långt

berättade om de lättjefulla stunder

vi kunde förvänta oss varje gång

vi gjorde en ansats

att resa oss upp ur soffan

lata stunder i en solstol med ett glas vin

i handen och kadavret knastrande över elden

många miljarder lata

stunder i lä på trädäcket

och doften från ruttnande komposter

vittnar om vår respekt för jordklotets biotop

ryktena om att vi skulle slösa med gasol

mer än andra och strunta i oskrivna regler

om köttkonsumtion är totalt gripna ur luften

trots det har vi bestämt oss för

att tills vidare skjuta upp festen för våra

släktningars bekantas och samarbetspartners skull

till alla illvilliga och avundsjuka

vill vi framhålla att vi har lagt locket på badtunnan

och täckt över grillen på eget initiativ

vilket är annat än man kan påstå

om hur våra grannar beter sig

Disse diktene er utdrag fra den islandske poeten Linda Vilhjálmsdóttirs bok Frelsi (Mál og menning, 2015 ). Diktene er gjendiktet til svensk av John Swedenmark.

27205031

Linda Vilhjálmsdóttir (f.1958) er en islandsk forfatter som skriver både poesi og dramatikk. I 1990 utgav hun sin første bok Bláþráður (Blå Tråd). Siden den gang har hun skrevet flere bøker, og i 2015 utkom Frelsi (Frihet) som denne uka ble nominert til Nordisk Råds litteraturpris. Vi takker og gratulerer! Frelsi (Frihet) er tidligere tildelt The Booksellers Prize of Iceland 2015.

John Swedenmark er en svensk kritiker, oversetter, redaktør og forfatter.

________________________________________________________________

bleket-2

Foto: Kjersti Dahl

Her begynner en hage

Botanisk hage, Ullandhaug, 15. oktober 2016

Hvor er du

her? Her

vokser øyentrøst

foran skille-

veggen flettet av pil.

Og bak?

Større blomster?

Det sies at

øyentrøsten lindrer

fordi den aldri

har trøstet seg selv.

Det kan vel ikke stemme?

Denne øyentrøsten

er nå på vei

mot jorden,

taggete kronblader

med gule flekker og

lilla striper. Umulig å se

fruktemnet

fra her jeg står.

Ennå

er øyentrøsten

foran meg,

men jeg kan ikke fatte

avstanden

som alt er inne i deg.

Bak denne blomsten

vokser snart

din nye barndom

med blomster-

mønsteret i et soveromstapet,

ripssaft strømmende ut

av silen og frøkapsler

store som erter.

Jeg går ut

inngangen til hagen,

blir stående like utenfor,

bare ett øyeblikk

fra deg.

Ingrid Nielsen (f. 1968) bor og arbeider i Stavanger. Hun debuterte i 2016 med diktboka Hemmelig, men aldri som en tyv. Boka fikk strålende mottakelse. Vi takker for diktet, og for dikterens forlag,Gyldendal, som bidrar med honorarstøtte!

________________________________________________________________

VOND VIND

vaknar så tidleg

av ein vind som hyler

og uler og pistrar og

pirkar isen på nordpolen

smeltar

isbjørnen og

pandaen tigeren og

gaupa, alle skal dei

visst bli borte

og no denne arge vinden

han legg skuldra mot

huset og hjartet mitt

vil inn inn inn

VILLVINTER

no skulle snø så rein

leggje seg over gater og

grus, over bakkar og

berg og ball i busk

men ute er

stjernestøvet for lengst

borte

det regnar og

blæs så varmt og

vått

slik var det ikkje

før i tida, seier

pappa

nei, noko er annleis

no seier mamma

og orda

hennar hektar

ei ny klo i

hjartet mitt

Ruth Lillegraven (f. 1978) debuterte med den kritikerroste diktsamlingen Store stygge dikt i 2005. I 2013 fikk hun Brageprisen for diktsamlingen Urd. Hun har skrevet fire bøker i småbarnserien om Mari og Magnus. Eg er eg er eg er er den første diktsamlingen hennes for barn. Ruth Lillegraven er fra Hardanger og bor nå i Bærum. Vi takker forfatteren, og Samlaget, for lov til å publisere disse diktene fra Eg er eg er eg er.

_________________________________________________________________

haugane-karin_foto-catharina-caprino

EN SONETT

Jeg sitter her og lytter til jordas sang

Høyt oppe flakser en hønsehauk bort

Er dette liv, en luftspeiling, drøm

Var jeg barnet på en sommerhageflekk

Så gaupesporene i sanden i går

Den gikk rett fram, byksa brått av veien

Står med telefonen i den indre lyden

Milevis fra folk med rovdyr i skogen

Gule kantareller syns ufrivillig i graset

Fører hånda inn og tar dem ved rota

Små tynne rådyrklover sprang for livet

Gror inn i vått gras, lukter og sus

Nærmere ned i naturens moll og grav

Griper jeg til regnbuens høyspente tegn

Karin Haugane er født i Haugesund i 1950. Hun er cand. philol med hovedfag i historie. Hun debuterte i 1989 med diktsamlingen Rester av glemsel. Karin Haugane er også oversetter; hun har bl.a. gjendiktet Arthur Rimbauds Illuminasjoner. Siste bok: Anna Wunderlichs sang. Vi takker Karin for dikt, og Gyldendal forlag for honorarstøtte.

_____________________________________________________________

Josef Humplik: Büste von Georg Trakl. 1926.

Kilde: Lexikon Literatur in Tirol

Av Georg Trakl

GRODEK

Fassung

Am Abend tönen die herbstlichen Wälder

Von tödlichen Waffen, die goldnen Ebenen

Und blauen Seen, darüber die Sonne

Düstrer hinrollt; umfängt die Nacht

Sterbende Krieger, die wilde Klage

Ihrer zerbrochenen Münder.

Doch stille sammelt im Weidengrund

Rotes Gewölk, darin ein zürnender Gott wohnt

Das vergoßne Blut sich, mondne Kühle;

Alle Straßen münden in schwarze Verwesung.

Unter goldnem Gezweig der Nacht und Sternen

Es schwankt der Schwester Schatten durch den schweigenden Hain,

Zu grüßen die Geister der Helden, die blutenden Häupter;

Und leise tönen im Rohr die dunkeln Flöten des Herbstes.

O stolzere Trauer! ihr ehernen Altäre

Die heiße Flamme des Geistes nährt heute ein gewaltiger Schmerz,

Die ungebornen Enkel.

Geburt

Gebirge: Schwärze, Schweigen und Schnee.

Rot vom Wald niederstiegt die Jagd;

O, die moosigen Blicken des Wilds.

Stille der Mutter; unter schwarzen Tannen

Öffnen sich die schlafenden Hände,

Wenn verfallen der kalte Mond erscheint.

O, die Geburt des Menschen. Nächtlich rauscht

Blaues Wasser im Felsengrund;

Seufzend erblickt sein Bild der gefallene Engel,

Erwacht ein Bleiches in dumpfer Stube.

Zwei Monde

Erglänzen die Augen der steinernen Greisin.

Weh, der Gebärenden Schrei. Mit schwarzem Flügel

Rührt die Knabenschläfe die Nacht,

Schnee, der leise aus purpurner Wolke sinkt.

GRODEK

VERSJON

Om kvelden toner de høstlige skoger
av dødelige våpen, de gylne slettene
og blå sjøer, og over dem ruller
solen dystrere; omslutter natten
døende krigere, den ville klagen
fra deres sønderknuste munner.
Men stille samles i vierdalen
røde skyer, hvor det bor en vredens gud,
det utgydte blodet, månesvalhet;
alle veier munner ut i sort forfall.
Under nattens og stjernenes gylne grenverk
svaier skyggen av søsteren gjennom den stumme lunden,
for å hilse heltenes ånder, de blødende hoder;
og lavmælt toner i sivet høstens mørke fløyter.
Å, stoltere sorg! dere altere av malm,
åndens hete flamme næres i dag av en veldig smerte,
de ufødte ætlinger.

Fødsel

I fjellet: sorthet, stumhet og sne.
Røde kommer jegerne ned fra skogen;
å, viltets mosegrønne blikk.

Morens stillhet; under de sorte graner
åpner de sovende hendene seg,
når den kalde månen skinner svakt.

Å, menneskets fødsel. Nattlig bruser
blått vann i fjellgrunnen;
sukkende ser den falne engel hans bilde,

våkner et blekt liv i en dyster stue.
Som to måner
stråler den stenhårde oldingekvinnens øyne.

Ve, den fødendes skrik. Med sort vinge
rører natten ved guttens tinning,
sne som sakte synker fra purpurskyer.

Vi takker Arild Vange for tilltatelsen til å benytte disse gjendiktningene på vår nettside. De er hentet fra utgivelsen Dødens nærhet (Aschehoug 2002). Diktet «Geburt» er fra SEBASTIAN IM TRAUM (1915) og «Grodek» fra tidsskriftet Der Brenner (1914/15).

_________________________________________________________________

By Gerard Manley Hopkins

GERARD MANLEY HOPKINS: ROSA MYSTICA

The rose in a mystery, where is it found?

Is it anything true? Does it grow upon ground? —

It was made of earth’s mould but it went from men’s eyes

And its place is a secret and shut in the skies.

Refrain —