Innhold: Hans Petter Blad: Dikt fra Fuglekatalogen i den fremtidige diktsamlingen Tilfeldig musikk / Jorie Graham: Two Poems / Kjartan Hatløy: Vier gedichte / Einar Økland: Avfallssortering (utopi) / Kirsten Thorup: Feber / Forsvinder / Lisa Zerkle: Two Poems / Suzanne Doppelt: Il vaut mieux qu’il pleuve aujourd’hui plutôt qu’un jour il où il fait beau / Det er bedre hvis det regner i dag enn på en dag det er pent vær / Ann Jäderlund: Från Värdet nästan ingenting / Dan Andersen: Preambel / Adam Vine: Invasives / Paal-Helge Haugen: Alt er far / e.e. cummings: little tree / Morten Øen: Kunngjøring / Bengt Berg: 3 december / Nils Yttri: Hvem kan unngå / Agnar Lirhus: Geirfugl og Atlantis / Sara Sølberg: Jordprøver / Kristin Berget: og når det blir lyst blir det helt fantastisk / Marie Silkeberg: Bárðarbunga / Gro Dahle: Du og jeg / Joanna Rzadkowska: Flo og fjære / Nickole Brown: Mercy / Torgeir Rebolledo Pedersen: Hvem har heist sin flaggspett opp / Signe Gjessing: Med let rystende hænder/ Helene Hovden Hareide: Vekkarklokker for bjørnar / Liv Mevang Bjerkensjø: Kjærlighetens lys / Morten Langeland: Anti-gone / Tone Hødnebø: Three poems / Göran Sonnevi: Dikt fra SEKVENSER MOT OMEGA / Nina Svenne: Tre dikt / Liv Sejrbo Lidegaard: Dikt / Gunnar D. Hansson: Nya dikter / Ann Fisher-Wirth: Politics // Winter Day on the Whirlpool Trails / Arne Hugo Stølan: Klimadialog / Kaj Skagen: Det store naturvernåret / Ariana Reines: The Lovers // Anna Kleiva: Elskerne / Lise Haurum: Insekterne / Gunnar D. Hansson: (Österöd) / Jane Hirshfield: On the Fifth Day / Oddbjørn Aardalen: Det hastar / Stinne Storm: At tænke på silke / Aina Villanger: Hør Røst / Linda Vilhjálmsdóttir: Frelsi / Frihet / Ingrid Nielsen: Her begynner en hage / Ruth Lillegraven: Vond vind og Villvinter / Karin Haugane: En sonett / Georg Trakl: To dikt / Gerard Manley Hopkins: Rosa Mystica / Nils Chr. Moe-Repstad: Utdrag fra «Wunderkammer» / Anders Smebye: «Flikkflakk gjennom Flick» / Tone Hødnebø: Tre nye dikt / Janne-Camilla Lyster: Utdrag fra «Melk kåpe sand måpe» / Katie Ford: Two Poems («Seawater, and Ours a Bed Above it» og «What We Get») / Charlotte Riise: Oktober / Johannes Heldén: Astroekologi / Khairani Barooka: Overheard School Break /  Joanna  Rzadkowska: Tre dikt / Nora Bateson: Therapy / Lars Haga Raavand: Den siste eika / Cathrine Blaavinge Bjørnevog: Endetale / Åsmund Bjørnstad: Ode til DNA-molekylet / Terje Tørrisplass: Fornybar exit / Ishion Hutchinson: Anthropology / Astri Kleppe: Juni / Jonas Gren: Credo / Wayne Miller: Mind-Body Problem / Cheena Marie Lo: Two poems from «A Series of Un/Natural/Disasters» / Rasmus Nikolajsen: Saltstraumen, 7. december 2013 / Durs Grünbein: Libellen in Liberia (Sländor i Liberia) / Morten Langeland: Grønn pose / Gennadij Ajgi: Ansiktet / Marit Bolsø Brodersen: Uten tittel / Ingeborg Arvola: En grunn til at jeg fødte broren din / Knut Ødegård: Dei minste / Naomi Shihab Nye: For My New Grandson / Lars Haga Raavand: Mis fødsel / Aasne Linnestå: Hvor ble det av stillheten? / Rønnaug Kleiva: Medan lyset kjem / Camilla Groth: Dikt / Maria Dorothea Schrattenholz: Dikt / Jon Fosse: Tid i tid / Anna Kleiva: Så kjem lyset / Jonas Gren: Låt döden stanna där nere där den hör hemma / Inger Elisabeth Hansen: Report on the Acidification by Lophelia in the Coral Reefs outside Fredrikstad (translated from Norwegian by May-Brit Akerholt) / Gro Dahle: When a Stone (translated by Erik Skuggevik and Deborah Dawkin) / Terje Dragseth: The Wind Moans (translated from Norwegian by Annebelle Despard) / Eirin Gundersen: Dikt / Steinar Opstad: Library (translated from Norwegian by Ingvild Burkey) / Thor Sørheim: Bornholm / Cathrine Grøndahl: Can Trees File Suit? (translated from Norwegian by Roger Greenwald) / Roger Greenwald: The Voice / Odveig Klyve: Bonden ser på pæretreet – The Farmer Looks at the Pear Tree / Geir Gulliksen: (HYSJ) / Emma Warg: Positively Negative / Peter-Clement Woetmann: Nye digte / Frode Grytten: Tusener seglar igjen (framført på støttekonserten «Dugnad for flyktningene») / Gro Dahle: Når ikke engang hvalen kan bidra / Terje Dragseth: Utdrag fra Jeg skriver språket / Tora Seljebø: Om vatnets redsle / Dan Simpson: Polluting / poem in action / Juliane Rui: Dikt / Aurélia Lassaque: «For å la salamanderen synge» – «Pour que chantent la salamandre» / Sindre Ekrheim: Brev til Svartehavet / Yngve Pedersen: Dikt / Knut Nærum: Overskriftspoesi / Inger Elisabeth Hansen: Rapport fra forsuringen av Lophelia / Vemund Solheim Ådland: Dikt / Tale Næss: Byen vokser / Daniela Gioseffi: The Origins of Milk / Peter Meedom: Dikt fra Vade Mecum / Tone Hødnebø: Tre dikt / Jonas Gren: Dikt / Idar Lind: Nøkken / Hildegunn Dale: Grønt / Jessie Kleemann: Moving glaciers / Anja Utler: ausgeübt. Eine Kurskorrektur. / Kevin Simmonds: Sighted. / Sidsel mørck: Our Common heaven /  Kjartan Hatløy: Dikt / Arild Vange: Responsorium / W.S. Merwin: For a Coming Extinction / Pia Tafdrup: Refleksion over is og sne / Stein Versto: Pilegrim / Tony Harrison: Fiken ved Tyne / Cia Rinne: Dikt / Torgeir Rebolledo Pedersen: «Mammut» / Wera Sæther: Nytt dikt /  Marte Huke: Morgen og kveld på Samoa / Juliana Spahr: Blood Cockles / Bruno K. Öijer: Romans / Agnar Lirhus: Bokstaven J / Inger Bråtveit: Norwegian Wood / Dylan Thomas: Den kraft som driv kvar urt med grøne lunter / Torunn Borge: La de små barna komme / Jenny Wrangborg: Fukushima / Anne Bøe: Dikt fra Frostdokumenter / Kristian Hæggernes: Jorden ligger midt mellom Venus og Mars / Tony Harrison: Opninga av Fruitlity / Åsmund Bjørnstad: Kvalolje / Frode Grytten: Den rasande elva / Johannes Heldén: Dikt fra System / Terje Tørrisplass: Taiga / Stein Mehren: Audhumla / Steinar Opstad: Bibliotek / Göran Sonnevi: Sekvenser fra Bok utan namn / Ellen Grimsmo Foros: Dikt fra Går det an / Monica Aasprong: Sirkelsalme. Remix / Aasne Linnestå: Floratorium // Blomsterrams. / Pedro Carmona-Alvarez: T-Skjorte#115 / Agnes Gerner: Civilisationen har kämpat / Mei-mei Berssenbrugge: Grønt / Mirko Bonné: Oktober, November, April / Lina Ekdahl: Ett strå vassare än Las Vegas / Thalia Field: Dikt fra Redskap for nedtegnelse av det fallende legeme / Thomas A. Clark: Skog utan tre. To sonettar / Per Olav Kaldestad: Rommet. Ramn / Hanne Bramness: Stille sommer / Jonas Gren: Dikt fra Lantmäteriet. / Ingri Lønnebotn: Hunger / Mathias R. Samuelsen: Blekkulfsutra / Hendrik Rost: Notis til den nyfødte / Mette Karlsvik: Når eg har det godt / Rune Christiansen: Politikk / Mona Høvring: Nymfene dro sin vei / Håvard Rem: Påskeaften / Sidsel Mørck: Påminnelser / Torgeir Rebolledo Pedersen: Å pynte kloden / Theis Ørntoft: Fra «Digte 2014» / Casper André Lugg: Naturbarn / Helge Torvund: Kor mykje kostar ein indianar? / Siri Katinka Valdez: Inter-Agency Space Debris Coordination Committee / Helge Rykkja: Endring / Erling Kittelsen: Dikt / Einar Økland: Krisa og havet / Niels Hav: Det menneskelige sind; Human Mentality / Ernesto Cardenal: Cell Phone / Nils Chr. Moe-Repstad: Forgiftninger / Daniela Gioseffi: Waging Beauty as the Polar Bear Dreams of Ice / Einar Økland: Lyset og livet eller You and Me / Arne Ruste: Oteren / Cathrine Grøndahl: Kan trær gå til sak? / Terje Dragseth: Vindene klager / Casper André Lugg: kast oss heller på havet / Ingrid Storholmen: Jordord / Carson/Hødnebø: Glass, ironi & Gud / Liv Mevang Bjerkensjø: Det er vi / Thor Sørheim: Mannen med kjelken / Freddy Fjellheim: The non-fictional porky poetry in excelsis / Freddy Fjellheim: Sakdiktets svinepoesi in excelsis / Moddi: Rubbles / Aina Villanger: Hør røst / Liv Lundberg: Jorden sett fra himmelen / Eldrid Lunden: All reell kritikk er konkret / Gro Dahle: Når en stein / Arild Stubhaug: Kjære Antarktis / Gunnar Wærness: (El regreso de un lago/ Tláhuac-Xico) / Øyvind Rimbereid: Nytt regn / Ruth Lillegraven: Dikt fremført under lanseringen av Forfatternes klimaaksjon lørdag 24. august 2013 / FKAs DIKTAKSJON I AFTENPOSTEN VED STORTINGSVALGET 2013 / Lars Haga Raavand: Til Ola Borten Moe / Øyvind Berg: Til Olemic Thommessen / Paal-Helge Haugen: Til Ketil Solvik-Olsen / Tone Hødnebø: Til Per-Willy Amundsen / Aasne Linnestå: Til Siv Jensen / Gro Dahle: Til Erna Solberg / Sidsel Mørck: Til Jens Stoltenberg // Copyrights til alle tekster: Ansv. redaktør/domeneeier og de respektive forfattere.

 ________________________

Dikt fra Fuglekatalogen i den fremtidige diktsamlingen Tilfeldig musikk

 

/

 

Hans Petter Blad er født i 1962 og har bak seg et mangslungent forfatterskap som inkluderer både prosa og poesi. Hans siste utgivelser inkluderer romanen Kart over ømhetens rike (2017), diktboka Clair-obscur (2016) og romanen Å leve biografisk (2015), alle utgitt på Oktober forlag som bidrar med honorarstøtte til sine forfattere på denne nettsiden. Vi takker for nyskrevne dikt!

__________________________________________________________________________________

By Jorie Graham

 

Tree

 

From The Transcience

 

//

Jorie Graham was born in New York City in 1950, and is the author of numerous collections of poetry, most recently From the New World (a selected published by Ecco in 2016), Sea Change (Ecco, 2008), Never (2002), and The Dream of the Unified Field: Selected Poems 1974-1994, which won the 1996 Pulitzer Prize for Poetry.

Her many honors include a John D. and Catherine T. MacArthur Fellowship and the Morton Dauwen Zabel Award from The American Academy and Institute of Arts and Letters. She has taught at the University of Iowa Writers’ Workshop and is currently the Boylston Professor of Rhetoric and Oratory at Harvard University. In 2017 Graham recieved The Wallace Stevens Award. She served as a Chancellor of The Academy of American Poets from 1997 to 2003.

__________________________________________________________________________

 

 

 

Il vaut mieux qu’il pleuve aujourd’hui plutôt qu’un jour il où il fait beau

 

Les mouches piquent davantage avant un orage – au moins 5000 par jour et Dans le climat fait l’homme, le Dr Mills affirme que les sons, les couleurs, les mouvements, le temps et surtout les vents persistants ont une influence sur le comportement humain, la musique adoucit, le vert calme, les voyages inquiètent, le foehn déprime et le levantin oppresse. «C’est précisément pendant un coup de vent d’est, répéta le docteur à Voltaire, que Charles Ier fut décapité et que Jacques II fut déposé». L’air dans sa course apparaît d’une manière, souvent d’une autre  

c’est lui qui produit le tonnerre, les éclairs, la foudre et les ouragans ; quand il est enfermé dans un nuage épais et qu’en raison de sa subtilité et de sa légèreté il en est expulsé, alors le déchirement cause le bruit et la dilatation illumine la nuit. En fuite devant un orage violent, un habitant de Trownbridge se retourne pour voir ce qui produit des bruits mous sous ses talons : il pleut des grenouilles vertes, muettes et glissantes tandis qu’à Providence le sol se couvre de poissons vivants. La foudre gouverne tout, la foudre gouverne l’univers, la foudre est un pilote qui règle toutes choses à sa guise et l’air en courant va partout

 

et la brume une distraction, un obstacle mou, avec les démons indifférents aux écarts et traîtres à l’esprit qui défait le paysage, les objets et les faits, un smog gris et sans résonance comme le brouillard l’est, si taché parfois que les ultraviolets ne le traversent pas. Pourtant, dit le stratège de guerre, les vapeurs du matin et les nuages épais ont des vertus, ils empêchent les liaisons, rendent l’ennemi invisible et la pluie paralyse le mouvement des bataillons. Mais si l’espace intermédiaire était vide, on verrait s’il y a une mouche dans le ciel, l’air d’une manière souvent autrement et plein du battement de ce qui s’en va

 

pourquoi cette fumée est-elle jaune ? demande  Monica Vitti dans le désert rouge, elle est empoisonnée. Donc si un oiseau passe il meurt ? Oui mais ils le savent et ils ne passent plus et se cachent – la nature aime se cacher, ou ils partent à contre temps pour trouver de quoi manger. Des insectes fluo, un beau champignon atomic, jaune et noir de fumée vomi par la cheminée, elle monte verticalement, les girouettes sont inefficaces ; le vent est sensible contre la peau du visage, les feuilles bruissent, une girouette est mise en mouvement – petite brise ; les feuilles et les ramures s’agitent, les petits pavillons se déplacent ; la poussière et les papiers volent, les petites branchent remuent – jolie brise, un frisson dans l’air où voyagent les images

 

 

les petits arbres feuillus balancent, des vaguelettes se forment sur l’eau – vent frais ; les grosses branches se balancent, les fils télégraphiques piaulent, l’usage du parapluie est délicat ; les grands arbres ploient, marcher à contre vent devient difficile ; le vent arrache les ramures, déporte les voitures – coup de vent ; légers dégâts aux toitures, le vent fait voler les cheminées ; les arbres sont déracinés, les constructions subissent de gros dommages – forte tempête. Il frappe les objets et les retourne comme les nuages qui abusent volontiers nos yeux, en montrent trop ou pas assez, un ours blanc, une sacrée baleine ou un rocher spongieux, mais ne présagent plus rien de bon ni de mauvais, si opaques qu’on ne peut dire s’il fait jour ou nuit dans l’air refroidi

 

un beau jour Héraclite se retire excédé, il ne mange plus que des plantes et des herbes, elles aussi éprouvent des appétits, tristesse et joie et l’homme lui-même est sorti de la terre tels les épinards. Mais elles le rendent hydropique, aux médecins il demande alors comment transformer des pluies en sécheresse. Et partout et de partout le déluge, ça coule, ça coule, et dans le bas une feuille est emportée, un morceau d’écorce disparaît. L’énigme est trop grande : question, devinette, avertissement ? Enveloppé de bouse il se couche au soleil de la taille d’un pied d’homme et meurt le lendemain. Le pansement est aussi un poison et l’air rempli de particules, élastique et élémentaire, souvent courait ailleurs

 

à la manière de la poussière plus instable que les ondes, qui absorbent et diffusent, éparpillée entre les étoiles, vieilles étoiles dégradées et galaxies en poudre avant de traverser l’atmosphère pour venir se poser et dessiner un drôle de paysage, un paysage mal dessiné vu par un oiseau, une mouette par exemple ou bien un papillon dont le battement de l’aile peut provoquer des effets astronomiques car la nature est une machine dans ses moindres parties, une machine infinie qui fait et défait dans le désordre les songes, l’air et la matière 

 

le plus bel ordre, l’ordre du monde est semblable à un tas d’ordures répandues pêle-mêle, le bel ensemble cosmique, le plus beau des tas rassemblé au hasard, selon les lieux plusieurs lunes et plusieurs soleils aussi, nouveau ce dernier chaque jour et continûment. Sans lui et malgré les autres astres fixés à la voute, en verre triplex ou de volcan qui retient ses rayons et sa chaleur, lumineux mais obscurs quand ils sont au sol, il ferait nuit, nuit complète et il n’y aurait pas de saisons. Pas davantage que dans ce jardin qui contient les spécimens les plus rares, les plus banals et les plus exemplaires, pas un atome végétal et pas une herbe ne manque, immobiles et secs dans un jardin sans air et sans hiver

 

 

l’arc-en-ciel, couleur rouge et vert clair est aussi un nuage et le reflet du soleil sur un nuage : le signe de la tempête. L’eau qui envahit ce nuage fait lever le vent et tomber la pluie et même dans certaines cavernes elle ruisselle doucement, quand dans la mer débordée c’est la plus pure et la plus souillée, à peine potable pour les poissons, mortelle pour les hommes. La terre repose sur l’eau comme un morceau de bois ou de quelque chose de semblable ou de quelque chose capable de flotter sur l’eau, la terre repose sur l’eau et flotte comme un navire, la terre flotte sur l’eau comme un bout de bois ou tout autre chose capable de surnager

/

Les den norske gjendiktningen ved Lars Haga Raavand her.

//

 

Ce texte est le fruit d’une commande de la Maison des écrivains et de la littérature dans le cadre du Parlement sensible réuni pour la COP 21. Les discours des 31 écrivains ont été publiés sous le titre: Du souffle dans les mots, 31 écrivains s’engagent pour le climat (Arthaud). 

Les livres de Suzanne Doppelt sont publiés aux éditions P.O.L. L’un d’eux est paru en Norvège, Enga er giftig, traduction Thomas Lundbo, Margs marginale, 2010.
La rédaction de FKA dit merci beacoup!

___________________________________________________________

Av Ann Jäderlund/ Foto: Ulla Montan 

 

 Från Värdet nästan ingenting

 

1.

 

Den som stiger upp i huvudet. Rakt upp

i en av dess tunnaste kanaler. När kropparna

förintas. Den som stiger in. När man ser någon

som egentligen inte kan ge. Som inte tror. Förser

döda kroppar med matgåvor. Eller om kroppen blir

alltför smyckad. Lemlästad när den blir lemlästad.

Förintad av själva hatet. Då är ingenting av det

i det. Det som kan följa kommer att följa.

Oförändrat i sin form. Vänder sig till den

inre baksidan av huvudets ögon. Kanske för alltid igen.

 

 

 

 

2. Keynes flaskor

 

Överflödet grävs ner i flaskorna som grävs ner i marken.

Som marken stramar vissa kalla dagar. Det är på en

åker utan pålar. Som guldet ska bli till havre.

Växa upp eller sminkas om. Till solsken

långt nere i havren. Till havre

i de döda munnarna. Som flaskor

låg även de vita benen. Nergrävda

i sina hus. Avskavda i jorden för

det flytande vädret. Man försvinner

inte för att man grävs ner. Eller finns

för att nån gräver upp en.

Flaskorna skulle de alltid

hämta själva. För att få

arbete för sin lön.

 

 

 

 

3.

 

En bucklig mask av ansikten som smälter när de nås

av värmen. Ljud som byggs upp. Ljud som byggs upp

av strimlor av tunna kuddar. Den självlysande gröna

levande kaninen   A l b a .

  

 

 

 

 4.

 

V a t t e n   b l a n d a s   m e d

g l a s .  V a t t e n

b l a n d a s   i n i f r å n

m e d   t u n t   g l a s   s o m

n ä s t a n   g å r

s ö n d e r .

  

 

 

 

5.

 

Om det är sol är det dag. Men det är inte

dag. På botten går strömmarna. Och vi

letar efter dem som är instängda i de små

tälten. Intill vilkas gräns. Sekund efter

sekund tickar fram.

  

 

 

 

6.

 

Urskog med en rad figurer. Vittnesbördens tält.

Varför finns det ingen förklaring? Det går aldrig

över. Det finns ingenting annat. Du kan inte

lämna din kropp.

 

 

 

 

7.

 

Dör vi som vi är? Dödas av det som också vill vara

det vi är? Men utan att synas. För det eller för något

annat. Vill vi vara där våra skatter är ? Är våra   ö g o n

g j o r d a   a v   m å l a d e   ö g o n   p å    ö g o n l o c k  

s o m   b a r a   k a n   b l u n d a ?

 

 

 

  

8.

 

Nästan ibland. När de ännu en gång. När de kommer

tillbaka. När de alla vänder sig om. Tassar på sina

sulor. Och man inte kan andas.  D e t   h ä r   ä r   i n t e

a t t   a n d a s .  Varje enskilt blads rikedom. Varje  f l ä c k .

 

 

 

 

9. Frottage / Om sorgen

 

Om den har avsagt sig allt det förlorade har den också förtärt sig själv?

Och ser inte hur det växer?

Inga årtal? Ingen anvisning

ner mot

det döda? Dödade? Döda?   K l o c k r e n t   f a l l e r

h u d e n   a v .   Som ett tyg med   l ö v t u n n a   p r i c k a r .     

Och hela kroppen känns som om den skuggades under ett papper som ett

mynt utan skinn.

 

 

 

 

10.

 

O b ö j d   o c h   b ö j d   h a v r e .

I   d e n   v a c k r a   r i n g e n .

H ä g r i n g e n

u t a n f ö r   r i n g e n .

D e t   f i n n s   i n g e n  

s o m   k a n   g å

t i l l b a k a .

 

 

 

  

11.

 

Det som är i vattnet. Men inte

är vattnet. Som vattnet inte

känner. Men som är vattnet

inifrån. Som ingen känner.

Men är allting inifrån. Som

inte finns. Vars kropp inte

finns. Inte doft hörsel. Syn

eller tal. Och inte är

förgängligt.

 

 

 

 

/ Från Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar

(2009)

 

//

Ann Jäderlund (f. 1955) är framförallt lyriker, men har också varit verksam som dramatiker och översättare. Hon  har förärats med De Nios Stora Pris, Sveriges Radios Lyrikpris, Gerard Bonniers lyrikpris med mera. Hennes senaste diktsamling var Djupa, kärlek, ingen : dikter 1992-2015. Den tionde sedan 1985.

____________________________________________________________________

 

Av Dan Andersen / Foto: Paal Audestad

 

Preambel

 

Når jeg sørger over vår kollektive hukommelse
er det ikke fordi reservoaret av fortellinger bekrefter systemene
eller at viktige historier og nyanser
er glemt eller utradert Myter oppstått og gått tapt 
Urfolk jaget og drept Jeg sørger
over fortellingenes samsvar
med våre biologiske behov:
At de fortsetter å reprodusere seg
eller bare danner avarter,
og at dette allerede, for lenge siden,
har beseglet vår skjebne

At vi intet kan gjøre fra eller til
om enn skjebnen skulle være lykkelig

 

//

Dan Andersen debuterte i 2010 med dikt-samlingen Evighetsarbeid. I 2012 utkom Krise i Jammerdarn, og Mirakelet i 2014. Flaggtale (2016) er hans fjerde diktsamling. Tiden Norsk Forlag bidrar med honorarstøtte til sine forfattere på denne nettsiden. Vi takker for diktet! 

__________________________________________________________

 

By David Vine

 

Invasives

 

–Bransfield Strait, Antarctica

 

We know you are below us

concentrating krill: teal

feeding-bubbles twitching

to the surface, perforating chads

in the Antarctic Ocean’s

untidy sheet. Do you mistake

the dark ovals of our Zodiaks above you,

the outboards’ hummings, and the props’

disturbances for glaciers calving

or a waddle of gentoos porpoising

like pistons in the ocean’s machinations?

 

And how absurd we must look

to your great eye now upon us

when you breech, our camera lenses

protruding like curious snouts,

our torsos small-bore targets—

maroon parkas ringed with orange life vests—

our stoplight-red research shack

just within your sight, the way it skins

the point’s receding knee of ice.

 

//

Adam Vines is an assistant professor of English at the University of Alabama at Birmingham, where he is Editor of Birmingham Poetry Review and Director of the English Honors Program. He has published poems in Poetry, Kenyon Review, and Southwest Review, among others. He is the author of Out of Speech (LSU Press, 2018) and The Coal Life (U of Arkansas P, 2012) and coauthor of Day Kink(Unicorn Press, 2018) and According to Discretion (Unicorn Press, 2015). 

________________________________________________________________

 

 

Alt er far

 

 

__________________________________________________________________

 

 

• ee. cummings was known for his Christmas greetings. this early poem, «little tree», was first published in The Dial in 1920.

__________________________________________________________________________________________

 

 

Kunngjøring

 

 

Av Bengt Berg

 

3 december

 

Vaknar, stiger upp

också idag, det är 3 december,

ett snölakan lagt över bygden,

himlen aluminiumfärgad 

 

Vad gör vi med allt mörker?

Det är lättare att dela på ljuset,

men lika nödvändigt att

tillsammans bära mörkret,

att inte låta det sjunka,

dränka oss som vinterns

vågor i Medelhavet –

 

Vi kan gå med böjda ryggar,

sida vid sida längs vår egen kust,

som frivilliga utmed de oljedränkta

stränderna, samla in döda fåglar,

plastskräp och sjok av klibbig

materia; men vi måste också

räta på ryggen, höja blicken

och se vem som tömde

sin last i havet, vem

som äger denna last,

som i skydd av mörkret

fortsätter dra sin guldtrål

genom våra vatten,

under vår gemensamma

stjärnhimmel 

 

Vi håller på att förvandlas

till våra kroppars skuggor,

mot en skinande vit fasad

av lögner och svek

 

Vi måste räta på ryggen,

se varandra i ögonen,

fatta varandras händer,

fortsätta kampen: 

det gäller livet!

 

 

/

Bengt Sören Berg, född 15 juni 1946 i Torsby, Fryksände församling, Värmlands län,^[1][2] är en svensk författare, översättare, redaktör och politiker(vänsterpartist). Berg var 2010-2014 riksdagsledamot från Värmlands läns valkrets på plats 103. I riksdagen var Berg suppleant i kulturutskottet. Bengt Berg har bland annat fått Ferlinpriset där motiveringen var ”en poet med en särart som gränsar till egensinnighet”. Han har skrivit ett stort antal dikter och hans senaste diktbok, Dikter genom 40 år, omfattar över 600 sidor. Utöver sitt författarskap har Bengt Berg ett förlag, Heidruns förlag, hemmahörande i Torsby. Under 70- och 80-talet var Berg även en av redaktörerna för tidskriften och förlaget Rallarros (Wikipedia).

Klimaaksjonen tackar Bengt Berg för dikten!

_____________________________________________________________

 

Av Nils Yttri

 

Hvem kan unngå 

 

Hvem kan unngå å tale om sjøer

når hvert menneske

                                   er en sjø

Hvem kan unngå å synge om trær her

når det går tusen trær

                              på hvert menneske

Hvem kan unngå å skrive om kjærlighet

                                 i dette landet

når hvert tre speiler seg

                      i en sjø

 

//

 

Av Agnar Lirhus / Foto: Finn Stål Felberg

 

Geirfugl (upubl.)

       

På Pingvinøya vrimlet de som biller

da seilskipene kom sigende bak hvite filler.

En granitt-tallerken på åpne havet

ble navet

i ekspansjonskravet!

Vi klubbet dem ned som bowlingkjegler

og spiste dem sammen med kokte snegler.

Én etter én, tok vi dem,

helt til det ikke var flere igjen.

Så forandret vi navn til Funkøya

like greit som båtsmannen bytter trøya.

Moralen er:

Kanskje var det tre islendinger især

som drepte den siste geirfuglen her:

Men husk at det samme har skjedd tusen steder.

Å slå og drepe er våre største gleder,

å fortrenge og utnytte

og sulte ut, forgifte og ubytte.

Det hjelper ikke, samme hvor mye dere freder.

 

 

Atlantis (upubl).

 

En vårkveld i armkroken til pappa,

dukker de inn i TV-skjermens plasma.

To kropper synker gjennom havets fantasma.

 

Bak duvende tang ser de litt av et skue.

Synet snur alt Otto vet om på hue.

Blinkende kupler og glitrende glass:

En metropol som ble trukket rett ned i dass!

 

Et rådhus, en kirke, et slott, en bolig.

Her tok menneskene det en gang rolig.

Rakk de å rømme før bølgen kom?

Er det tvert imot døden som bruser sånn?

 

Søyler av grønt skjærer opp dypet.

En vannkatedral i det hellige lyset.

Otto tenker på alt det som var,

mens pappa forteller om alt de har:

Byer større enn den største tsar,

hvor demningene lekker som brodne kar.

 

Så sier pappa, så typisk ham:

”Atlantis er ikke noe du ser på TV.

Atlantis er resultatet av vår måte å leve.”

 

Dét er noe Otto alltid har visst:

Pappa er full av svar,

men svarene er det eneste han har:

Han tror han redder verden med kaffe fra Max Havelaar!

 

Nei, svarene til pappa hjelper ingen til sist.

Menneskene vet jo at de har en frist.

Bryter de den må de forvandle seg til …

 

Du forstår nok hva jeg mener, du?

Bob, bob, dædi, dædi, bob, bob, su.

 

 

 

Videoer: Marius Kolbenstvedt

 

/

Disse diktene ble bestilt av FKA og fremført under diktaksjonen «Poeter, trommer og trompeter» i Gamlebyen, Fredrikstad, 22. juli 2017.

//

Agnar Lirhus (f. 1978) debuterte i 2005 med romanen Skogen er grønn, som ble nominert til P2-lytternes romanpris. Siden har han skrevet fem romaner og diktsamlingene Oss og Hva var det hun sa? Siste utgivelse sammen med Rune Markus: Gutten og det glødende treet (2017).

__________________________________________________________________________________________

 

 

Jordprøver

 

 

________________________________________________________________________________

 

Av Kristin Berget / Foto: © Kristin Folsland Olsen

 

og når det blir lyst blir det helt fantastisk

 

 

Dette landskapet fanger oss    med sine lange strå    En sprø jord sprekker opp i juli
Vi har valgt å skrape fingrene mot denne jordskorpa    få bakterier under neglene
Her holder vi oss fast    Kroppene vokser gir plass til nye kropper
et system utarbeidet gjennom millioner av år    Ta det ikke personlig
at det krakellerer    at det fungerer    Det er evolusjonen som snakker
En stemme som påstår det uhyrligste

 

 

 

 

 

 

 

Et hjerte bytter kropp
fra dyr til menneske
Tåren simulerer både
hav og sorg
pusten en vind
som drar havet
inn og ut
fra land

 

 

 

 

 

 

 

Vi er mennesker her    føder nye mennesker    puster inn sjøluft eller eksos
Er det havet som driver i oss    er det veinettet som navigerer gjennom oss
er det varme som pumpes rundt    magma under    sol over    Bare her kan vi være
Dette tempererte området

 

 

 

 

 

 

 

Utenfor viltgjerdene suser husene forbi    en nedlagt skole    kan hende en
ombygget kirke    Her pågår den sekulære overskridelsen    verktøyene glitrer
under lystoffrør    før et strømbrudd mørklegger landsbyen
og vi lyser opp innenfra

 

 

 

 

 

 

 

Hjernen søker tilflukt i ubrukte områder
lengter etter nye avgrensninger
Hjernen er ikke autonom
den er din og min på deling
støpt i samme form
Bålet brenner i øyenene

 

Vi ber om kullvarme for hjertet

 

Snart er det over
en kropp presses ut av min
Snart er den over
snart er det vi som sover
snart er det vi som lover
vi skal miste alt

/

Kristin Berget har helt siden debuten med loosing louise (2007) vært regnet som en svært spennende poet. I 2012 mottok hun Tanums kvinnestipend og i 2014 ble hun tildelt Stig Sæterbakkens minnepris. Hun var redaktør for Signaler fra 2010 til 2014 og har også utgitt Der ganze weg (2009), Hennes ansikt og Min natur (2013), samt romanen Sonja Sacré Coeur (2015). Nedenfor kan du lese åpningen av Kristin Bergets siste diktsamling og når det blir lyst blir det helt fantastisk, som kom tidligere i høst på Cappelen Damm. Vi takker så mye for diktene!

______________________________________________________________

 

Av Marie Silkeberg  Foto: Tom Langdon

 

Bárðarbunga

 

En blå dimma av svavel från utbrottet ligger över staden.

Ett tunt dis.

Du känner lukten av svavel också i duschen.

Ser låga hus av trä. Korrugerad plåt.

Ett litet plan flyger in mot landning.

Det regnar.

Du blir genomblöt.

Du äter nudelsoppa.

Köttet smakar annorlunda. Tyngre.

Du lyssnar till det kinesiska språket medan regnet öser ner utanför.

Du går ut i det.

Frågar om båten.

Vi hör av oss svarar kvinnan.

 

 

Du ser den blodiga röda färgen i valköttet i kyldisken.

Försöker dricka kaffe utomhus i hamnen och röka den enda cigarett du har kvar i fickan.

Regnet piskar in från havet.

 

 

Du simmar i en stor utomhusbassäng.

Länge.

Som genom vulkanen.

I lavaströmmar.

 

 

Epilepsi. Syner.

Psykos. Syner.

En blå dryck för mörkerseende.

 

 

En kvinna börjar tala med dig i omklädningsrummet.

Säger att hon känner igen dig. Sett dig ofta.

Det är första gången säger du.

 

 

Du ser en regnbåge över himlen.

En film om havet säger du.

Hur ön ligger i havet.

Deep in our memory.

 

 

Du träffar en kvinna från Uruguay.

Med far- och morföräldrar från Polen och Ungern.

Som nu bor i Australien.

Hon berättar att det utanför lägenheten hon hyr

ligger högar med sopor.

Att hon en morgon såg en kvinna stå till midjan i sopberget.

Att hon använde ett redskap för att skyffla fram något ätbart ur det.

 

 

En man och en kvinna från Montreal bredvid er stelnar till.

Really?

Det verkar ju som om välståndet kommit tillbaka säger de.

 

 

Hade de kunnat göra något bättre frågar du en kvinna.

2008.

Något radikalare svarar hon.  

 

 

 

Du går till loppmarknaden i en stor barack.

Ser tröjor. Armband av lavastenar.

 

 

Böckerna i floden. Helt blå av bläcket tänker du.

Minns du.

Staden som utplånades.

 

 

Scenens minne säger hon.

Spöket i Hamlet.

Hur det ska tolkas för döva.

Först senare tänker du att du förväxlade ljuden.

En teater för de döda.

 

En analogi mellan gåva förlust och skådespel säger hon.

When you give what is most precious to you.

You become nothing.

 

Du ser drivhusen av glas. Uppvärmda av ångan.

Hur de lyser i det mörka landskapet.

Den största öknen i Europa säger han.

Lavafälten.

Två tusen eller tjugo tusen små eller stora jordbävningar i veckan.

Kontinentalplattor.

De glider isär med två centimeter per år.

Medan ni rör er över skrevan mellan den euroasiatiska

och den amerikanska.

På andra platser närmar de sig varandra säger han.

Vid Himalaya t ex.

 

 

Den längsta perioden utan sol sedan man började räkna.

Men du hör inte i vilket decennium eller århundrade.

 

 

Du väntar länge på att gejsern ska stråla.

Till sist gör den det.

Strålar.

I hällregnet.

Du tar ett steg bakåt när det händer.

Ser den växande bubblan sekunderna innan.

Känner sulfatlukten.

Vattenfallet.

Vattenkaskaderna.

Den stora dimman av vattendroppar.

 

 

Likheten mellan Japan och Island tänker du på.

Om likheter finns.

       

             

Inte i kväll heller åker båten ut mot norrskenet.

Ringer en kvinna och säger.

 

 

Den hetaste platsen på jorden säger han.

Under glaciären.

Exploderande lava när vulkanen får ett utbrott.

Och det smälta glaciärvattnet strömmar ner i kratern.

 

 

Eller den lava som flödat ner i sjön och kylts ner.

Varit så het att den varit så lätt att den flutit på vattnet.

 

 

En ny kontinent sa hon.

Ett sätt att leva.

Inte ett land.

En stad.

Bottnen av en djup fjord.

Landhöjningen pågår fortfarande.

 

 

Du ser en citronfjäril vid Eyjafjallajökull.

Hela sommaren 2010 åkte jag genom svarta moln säger han.

 

 

Två flöden. På var sin sida om byn.

Bryr sig japaner om den franska revolutionen tänker du.

När han berättar att det sägs att det stora utbrottet 1780

var orsak till revolutionen.

Hungern det skapade i Europa.

De långa åren av svarta moln som täckte halva kontinenten.

 

 

Ni kommer till en svart lavastrand full av stora isblock.  

 

 

Nowhere.

Till Antarktis kommer man.

Om man åker rakt söderut säger han.

 

 

Den japanska kvinnan somnar i bussen. Sedan en till.

De ser ut som människorna i Tokyos tunnelbana.

Den djupa sömnen.

 

 

Hong Kong säger hon att de kommer ifrån när du till sist frågar.

 

 

Du vill inte vara i regnet en minut till.

Men ändrar dig precis när du kommer in i rummet.

Springer mot båten.

Hinner precis innan den lägger ut i mörkret.

Reykjavik försvinner.

Regnet upphör.

Kylan tilltar.

Men du märker det först senare. När kylan gått in i kroppen.

Är märkligt lycklig.

Du lyssnar på kaptenen när han läser dikter med isländsk accent.

 

 

Blush upon the cheek of night

posthumus uneartly light

 

 

Ni kretsar.

Står stilla.

Inget händer.

Folk går ner under däck.

Somnar rakt över borden.

Du går ut igen.

The northern light säger kaptenen och ställer sig bredvid dig.

Pekar.

Can you see it?

Ett vitt moln ser du bara

Kanske.

Jag är van säger han.

Det är därför.

Jag ser aktiviteten.

 

 

Hur många timmars tidsskillnad tänker du.

Hur timmarna räknas.

Från en plats som fortfarande är ung.

I geologisk menig.

 

 

Short minutes of joy are so rare now skriver han.

Russia is reaching hell in full rage.

 

 

En fontanell tänker du.

Där världen öppnar sig. Uppåt. På klotet.

Som roterar oavbrutet. I sin gravitation.

 

 

Ät den med stängd mun säger värden.

Om den ruttna hajen.

Låt tungan smaka den.

Och smaken stiga upp i pannhålorna.

Svep brännvinet.

Drick hela glaset.

 

 

 

/ Utdrag ur Atlantis (2017)

 

//

Marie Silkeberg (f. 1961), är poet, dramatiker, översättare samt professor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. 2004 mottog hon det prestigefyllda Sveriges Radios Lyrikpris för Sockerplan, säger hon. Atlantis är hennes senaste kritikerrosade diktsamling, den elfte i ordningen. 

____________________________________________________________

 

 

 

Du og jeg

 

Vi drar ut båten igjen.

Du på den ene siden,

Jeg på den andre.

Det er tyngst i starten.

Vekten av oppgaven, ulysten.

Bare det å tenke det, bare det å begynne,

komme oss dit, komme i gang, finne gripetak.

Vi velter den rundt, vender den,

snur den i riktig retning.

Bare det

er en altfor stor oppgave,

for tungt, for mye, for langt.

Den skal helt ut til havet

ett trekk om gangen.

Ikke tenke for langt, bare begynne.

 

Vi teller til tre og trekker,

teller til tre og drar, skyver, sparker i fra.

Båten sklir tungt gjennom gresset.

Du sier

at vi ikke kommer til å klare det,

Du sier

at det er en håpløs oppgave.

At det er umulig.

Du sier at vi ville kanskje ha klart det,

om vi hadde vært flere.

Da ville det vært enklere.

 

Vi kan ikke gi opp, vi kan ikke la være,

vi må bare ta ett skritt om gangen

og ett skritt om gangen,

drar framtida mellom oss,

skyver håpet framover,

du på den ene siden,

jeg på den andre

og viljen mellom oss.

 

Plutselig

er det flere

med oss, bak oss, rundt oss,

på alle sider, på alle kanter,

skyver sammen, trekker,

og  vi klarer det, vi klarer det,

det går lettere,

vi er på vei,

båten på vei ut.

 

 

Video: Marius Kolbenstvedt

 

/

GRO DAHLE (f. 1962) er poet, forfatter og skrivepedagog. Hun debuterte med diktsamlingen Audiens i 1987, og har i tillegg til voksenbøker i forskjellige sjangre gitt ut flere prisbelønte billedbøker.

Dette diktet ble bestilt av FKA og fremført under diktaksjonen «Poeter, trommer og trompeter» i Gamlebyen, Fredrikstad, 22. juli 2017.

 

________________________________________________________________

 

Av Joanna Rzadkowska

 

Flo og fjære

 

Sommeren angriper sansene,

for varmt, for kaldt, en bølge av salt vann

skyller over håndkleet, håret blir stivt,

avrevne seil flagrer, en bustete måke skanner vannet,

sulten på lunsj.

 

Støvet ligger over fortauene som et laken.

De brutalistiske bygningene utenfor Ring 3

vokter byen.

 

Stormene herjer

mens vi sitter i parkene,

drikker øl, kysser, skreller av nylig solbrent hud.

 

Og byen sender støv i vår retning

lag på lag,

pudrer ned ansiktet.

 

Det er høst og folk hamstrer ullklær.

Det er vinter og folk fyller skiløyper og solarium.

 

Det er vår og det blir vår igjen og igjen og igjen,

og vi har glemt alt vi lovet oss selv på videregående,

da vi var med i Natur og Ungdom og arrangerte demo mot Irak-krigen.

 

Syndeflommen er på vei, og vi har glemt eksistensialismen,

de svarte pologenserne, Sartre, Beauvoir og le choix.

 

Det er valgår og jeg er sint hele tiden.

 

Støv er døde hudflak, ifølge en venninne,

og grunnen til at jeg er kronisk tørst

uansett hvor mye jeg drikker.

 

La oss dra på charterferie mens teknokratene

administrerer

landet.

 

Uskylden som mennesker aldri mister

forsvinner i flom og elektriske gnister.

 

I Hellas er det 48 grader, en sandbølge fra Sahara

har dekket alle bilene. I Egypt ble to turister etterlatt

ved Sinai-fjellet av falske reiseledere.

 

Brakkvannet har feitet opp Oslofjorden. Det er oversvømmelse i kjellerne

på Grünerløkka, i Dronning Eufemias gate arrangerer krabbene

drikkelag. Tre tusen blåstål og grønngylt har flyttet inn i en svart

Volvo V70, tidligere eid av Kåre P.

 

Heten er fremtiden vår.

Varmen og vannet.

 

/

Video: Marius Kolbenstvedt

 

/

Joanna Rzadkowska (f. 1986) er psykolog, poet og oversetter. Hun debuterte med Gjentagelsestvang i 2012, og i 2016 utkom hennes andre bok Luftmensch.

Dette diktet ble bestilt av FKA og fremført under diktaksjonen «Poeter, trommer og trompeter» i Gamlebyen, Fredrikstad, 22. juli 2017. 

 

_____________________________________________________________________

 

 

//

NWCC is so happy to introduce Nickole Brown to our readers, also because she is a new member of our Editorial Board.

After studying literature at Oxford University Brown became the editorial assistant for the late Hunter S. Thompson. She worked at the independent literary press Sarabande Books for ten years. Her first collection, Sister, a novel-in-poems, was first published in 2007 by Red Hen Press and a new edition will be reissued by Sibling Rivalry Press in 2018. Her second book, a biography-in-poems called Fanny Says, came out from BOA Editions in 2015, and the audio book of that collection is now available. She was an Assistant Professor at the University of Arkansas at Little Rock for four years until she gave up her beloved time in the classroom in hope of writing full time. Currently, she is the Editor for the Marie Alexander Poetry Series and teaches periodically at a number of venues, including the Sewanee School of Letters MFA Program, the Great Smokies Writing Program at UNCA, and the Hindman Settlement School. She lives with her wife, poet Jessica Jacobs, in Asheville, NC, where she volunteers at a four different animal sanctuaries. Currently, she’s at work on a bestiary of sorts about these animals.

NWCC says thank you for the poem! /

 

__________________________________________________________

 

 

Hvem har heist sin flaggspett opp

 

 

_______________________________________________________________________

 

Med let rystende hænder

 

 

_________________________________________________________

 

 

Vekkarklokker for bjørnar

 

 

Kjærlighetens lys

 

 

______________________________________________________________________

Av Morten Langeland/ Foto: Rolf M. Aagaard

 

Anti-gone

 

Tranene har ødelagt min søkehistorie fullstendig.

Språk er to-vendig teknologi.

Siles gjennom mennesker.

Eget avtrykk er virus.

Slam.

Produktrester.

Flass.

Retninger er oppskrytt.

Stedet er her, tiden er nå.

Det er ganske random.

Likevel helt unikt.

Tilfeldigvis spørsmål om perspektiv.

Kunst finnes på en skala.

Skala er latin og betyr stige.

Kall det optikk.

Spinoza ble blind av å støpe linser.

Det brant han ikke for.

Kan du tenke deg noe mer gjennomsiktig støv enn glasstøv?

Øynene vokste ut av hodet.

Historisk sett.

Popp.

Eller, det sa PLOPP da øynene falt uti verden.

Vi har gitt oss hen til teknologien.

Petersplassen er sikkert full av folk nå.

Om to hundre år var kroppene våre oppløst.

Ikke engang ting.

Det kunne, egentlig, vært til vårt beste, å være del av noe større.

Antigone antigone kalte Linné tranen.

Menn og trær mister håret fra toppen først.

Trær sprer seg med vinden.

De skal alltid være så dramatiske.

Fuglene på landet er minst to kapitel.

Ett kilo meitemark, slyngende i tarmsystemet.

Tranen er i slekt med storken.

Å være barnløs er ingen skjebne.

Barn er fysisk forankret i oseanfølelsen.

Kunst er å mestre sine assosiasjoner.

Mestring er å gi seg hen.

Er det fest?

Næh, traneskrik.

Og siden blafrer.

Stillhet, hva er det?

Vinden streifer i trekroner i treverksveggene.

Klukkende i brønnen.

Surkling lengst nedi lungene

Et nedlagt sagverk i de svenske skogene.

Vannfall på en drøy meter.

Forsärla reder under fossen.

Eneste fugl med så høy sang at den høres over fossefallsbruset.

Gul og hvit som citronfjärild.

Som gåsungene.

Et kantet badekar ligger tomt for fôr på tunet.

Dyrene er kjørt bort.

Heller ikke de døde naturlige døder.

Over i jorden den der hvite knoken.

Den der surklende neven.

Marg er vi.

Sola kaster opp alle himmelretninger.

Barn leker med lysbrytere.

Nøden lurer rundt hjørnet.

Når man har fått sine egne barn vil man høre hva de gamle sa.

Hva sa du?

Oteren er tilbake.

Slafser og glor.

Schlafsa sjafse.

Hva sa du?

Schlafsa sjafse.

Jeg kjente den først ikke igjen.

Siden så jeg jeg hadde sett en oter i en tv-reklame.

Ansiktene er lysere innenfra.

Liksom gåsungene spankulerer på seg fjær.

Smykker seg med aldring.

Gränsleggingsprotokollene interesserer nok et mindretall.

Grenselegging er vår tids – dette årets – heteste sak.

Skogen er et kulturmuseum.

Viser fram gran fra kongler.

Tømmer dem for frø, ekornaktig.

Sår frøene i jord, drivhus.

Setter ut plantene etter avvirkningen.

Stammene skal til sagen.

Hest og kjerre eller fløtet i elva.

Slipes sønder til grøt.

Kokes opp, vaskes til, blandes med lokalprodusert svovelsyre.

Papirmassen tørker sakte innfor rammene.

Avisene leses fort.

Det gamle europa synker under Øresundsbroa.

Vi patter på oksygenstilførselen.

I det norske akvariet.

Gjennomsiktig som glasstøv

For tretti år siden stoppet ikke en gang tranene.

Numera, här.

 

//

Vi takker Morten Langeland for diktet som ble skrevet til Klimaaksjonen på Månefestivalen.

_______________________________________________________

 

By Tone Hødnebø

 

Three poems

 

1.

The river is greenish black,
three swallows flying above us
and no matter how long I keep looking
my eyes are infected.

Two dragonflies brushed the water,
a swan came too close,
and I thought that this is the total
of each and every part.

/

 

Elva er grønnsvart,

tre svaler flyr over oss

og uansett hvor lenge jeg ser

er øynene mine betente.

 

To øyenstikkere streifet vannhinnen,

en svane kom for tett på,

og jeg tenkte at dette er summen

av de enkelte delene.

 

 

2.

The wind intensifies,
the evaporation from the skin lessens,
every touch is eliminated, 
and that which is most dear to us.
While I was walking in circles
what I wanted to solve vanished,
not according to a mathematical equation:
But how do we forgive the ones that love us.

 

/

 

Vinden øker,

fordampningen fra huden minsker,

alle kjærtegn blir slettet,

og det vi holder mest kjært.

 

Mens jeg gikk rundt meg selv

forsvant det jeg ville løse opp,

ikke ifølge en matematisk formel:

Men hvordan skal vi tilgi de som elsker oss.

 

 

3.

To know a person all your life

can be a method of measuring the world,
and I don’t even know what you are dreaming.
Complications needs to be untangled 
to turn the world towards the world.

I am searching for a sentence
while the flowers grow and wither 
according to the seasons 
just like an embroidery.
The leaves unfold, chlorophyll scattered,
the tree becomes greener.
The bees buzzing and buzzing in the garden.

 

/

 

Å kjenne et menneske hele livet

kan være en målestokk for verden,

og jeg vet ikke engang hva du drømmer.

Det besværlige må knytes opp

for å snu verden inn mot verden.

Jeg leter etter en setning

mens blomstene gror og visner igjen

i takt med årstidene

akkurat som et broderi.

Bladene folder seg ut, klorofyllet spres,

treet blir grønnere.

Biene surrer og surrer i hagen.

 

 

//

Tranlated by Cecilie Dahl/Tone Hødnebø 2017. NWCC says thanks a lot for the poems!

 

_______________________________________________________________

 

Av Göran Sonnevi

 

NÄR VI KOM HEM LYSTE FÖR OSS HIMMELENS STJÄRNOR; 2014

 

Vi ska vara i den död som kommer   Eller den

som inte kommer   Den som är livet   Sådant

det är, i sin ångest och i sin glädje

Telefonen ringer   Det är vårt barn

som önskar god fortsättning   På det nya året

Jag berättar om min oro   Någonting annat vore

lögn, och så vill jag inte börja året   Sådant är

magiskt   Om svart eller vit magi vet jag inte alltid

Men änglarna kommer i alla sina färger   Också åldrade

Jag talade också med dödsänglarna   Också de vill leva

Det är bara som levande man kan önska sig döden

Vi firade nyåret med vännerna i stan   Det var också

Lenas 75-årsdag   Vi hade fruktsallad med oss   Andra

kom med kakor, tårtor   Det fanns stor värme

Alla är vi gamla   Samtalen kom   Om fåglarna   Att de

blir färre, och oron över det   Jag berättade

om den lilla flocken med domherrehonor jag sett tidigare

på dagen  Och om alla steglitserna i november   Men

i skärgården vid Lygna är det nästen fågeltomt   Döda fåglar

Fåglar som inte får ungar   B-vitaminbrist? Men i så fall

av vad?   Jag beskrev de två silltrutungarna på Klara

kyrkogård i höstas   Vi talade om fiskarna   Om svamparna   Lena

äter den ringlösa flugsvampen, sade hon, men det var längesen

hon såg någon   Jag talar också om Swedenborg, hans liv som

hemlig agent   Om den jakobitiska komplotten   Om Karl XII som

byggare av Salomos tempel och som ledare för ett mystiskt korståg

med judarnas nödvändiga återkomst till Palestina   Föreställningarna

är många   Vi talade om makrillstimmet vid Kalvön, hur de jagade

skarpsillen i flock   Deras snabba, skimrande rörelser över bottnen

Deras munnar öppna   Skarpsillen hoppade upp över vattnet för

att komma undan   Under allting   Under hela historien fanns döden

som osynlig närvaro   Telefonen ringer igen, det är din syster   Du

är ute och går   Tid   Mat   Vin   Allting går mycket snabbt   Synerna in

i de andras liv   Vad ger jag av mitt liv, utom historierna   Jag

säger inte min oro, eller att jag går på penicillin   Rosfeber   I

foten   När vi kommer hem på natten ser det inte bra ut   Sömnen kommer

snabbt   På morgonen ser det något bättre ut   Vilket slags bakterier?

Vår tid har varit den korta tiden med fungerande antibiotika   Inte

i den tidiga barndomen, men sedan   Kanske är denna tid nu slut

Tolvslaget kom   Vi hörde diktläsningen i radion, om det eviga

Det är nog inte så evigt   Sedan också klockklangen från stadens

kyrkor   Genom det öppna fönstret   Maria Magdalena   Katarina   Vet

inte vilka fler jag hörde   Det var flera   Själarnas klang rörde vid varann

Varje dags kamp   Agoni eller inte agoni   Kärlekens klang, nu   To exaiphnes,

det ögonblickliga   Också i sin minsta form   Den infinitesimala klangen

Dess finförgreningsform   På förmiddagen hör jag på Mozart   Stråk-

                                                                                                                    kvintetten

i C-dur   Den jag en gång hörde   Var det den som slungade mig, epileptiskt?

Eller i någon annan kovulsionsform   Oändligheterna som brände mig,

                                                                                                                       utan rök

Vi vet inte vart vi går, eller ens var vi går   Vi vet bara att vi går

Jag kysste dig med öppen mun, älskade vän   Smakade din salivs ljuvlighet

 

 

/

Forfatternes klimaaksjon.no har fått lov til å publisere diktet «När vi kom hem lyste för oss himmelens stjärnor; 2014», hentet fra Göran Sonnevis siste diktbok Sekvenser mot Omega (2017). Som i hans forrige bok fremskrives her de historiske og naturhistoriske perspektivene til en språkbildenes stemme som ikke lar leserne i fred. Det er en utvidelse, og et tillegg. Det er en lyttende poesi, en insisterende poesi.

Les også Freddy Fjellheims anmeldelse av boken her.

Vi takker Göran Sonnevi!

 

Av Nina Svenne / Tegning: Nina Svenne

 

Tre dikt

 

Det stille øyeblikket slår meg. 
Myra drukner i lyset. Her 
trengs ei glassmor for å skjære meg 
ut i klare dagen, men hvem 
går tur med diamanter i lommene? 
Hvis våren slipper meg 
så skal jeg gjøre myra et morstykke, 
for midt i dagen drar en sørgesang 
igjennom sumpskogen. 
Fingersoppen brer seg djupt i munnvika.
Jeg gjør lange ører, store øyne. 
Jeg sitter fast i ormegraset, hører
myrkleggbarna hviske bakom bladet:
er det oss som drar?

 

/

 

Verden bæres blå 
og bleik. Verden bæres 
bort på likstrå.

Gjennom skogen 
trasker leppeblomsten trassig, 
fyller flaska si med drikk. Bekken 
dufter bimmelim.

Leppeblomster lærer aldri, setter bo 
i røys av lærepenger, et i sudr, et i austr. Haug av gull 
og sølv og køl, og sin egen fjerne duft av patchouli. Spørs 
om leppene kan strekkes lenger, ut i vestr, opp i nordr.

Jeg kryper under bladet. Mange paddelopper hopper ned 
i avgrunnshallen. Ormer dormer djupt i huden. Fluer 
springer ut fra fjes og armer.

Rull meg inn i blomsterduken, 
ikke dra i kjolen min, grav meg ned 
i tisselura. Stråa dirrer lett i varmen

 

/

 

Lyngen lukter ikke godt. Du klør
deg litt i navlen. Jeg kom og ville sprenge 
årer. Spikra hull i bøtta. Knakk et bein og 
knakk en arm, nikka til og kakka skallen.
Det er ikke avklart ennå hva 
som skjer i tundradalen.

 

Nikke, nøkke. Rosa myrkleggblomster 
ligger strødd på alle vierstubber. Kjenner det 
når bånda brister, at jeg må 
sånn grusomt
tisse.

 

Bitteliten bjellebror, 
myrmorskjørt av ull og søndagsskjorte. Varmen 
stråler under huden, myra buldrer under beina, 
vinden rusker i busker, i dusken, 
i håret. Bjeller kastes over kammen. Skallen 
knitrer. Skogen løsner!

Det er ikke avklart ennå hvem av oss 
som ligger her og blir til knokkel

 

//

 

NINA SVENNE, f. 1962 i Drammen. Hovedfag fra Institutt for Farge, SHKS. Lektor i formgivningsfag. For tiden student ved Forfatterstudiet i Tromsø. 

Forfatternes Klimaaksjon takker for dikt! 

 

________________________________________________________________

 

Av Liv Sejrbo Lidegaard / Foto: Malte Tellerup

 

Dikt

 

det kræver mod at sige

det her

 

brug mig, vågn op


 

længes alt for meget

efter det navnløses væsen

elsker det ubetinget

en verden hvor vi er mere ensomme

mere sammen

 

det usentimentale i naturen giver mig håb

ved ikke hvorfor

 

lidt på samme måde som når nogle mennesker taler sammen og lytter

 

og faktisk prøver at svare hinanden

 

te og blade

at gøre et sted muligt

hvor noget kan stå

 

trækker vejret

hvirvler bladene op

 

proklamerer: en ny tid skal begynde

lyset svinder ind

 

lad det gå

 

 

her er bladene i gang med at dø

 

en navnløs pige

lige født

aldrig følte de sig så meget som dyr

 

stadig blod i håret

de havde ellers prøvet at soignere hende

 

lyset der kommer fra hendes øjne

måske er det det

 

i badet vasker jeg hår og tænker ok

det var så heller ikke sjovere

 

tænk at vi skulle opleve den her

efterårets dødsfest

 

og se nu der, en flok

en sindssyg gople

der består af selvstændige små væsener

der bevæger sig sammen

 

hvad er det for nogle

nye måder at leve

der hele tiden dukker op

 

 

//

Liv Sejrbo Lidegaard, f. 1986, debuterede med Fælleden i 2015, redaktør på forlaget OVBIDAT, ekstern lektor på Københavns Universitet, underviser på Dansk Talent Akademi og bosat i Vemb. Diktet på denne netside en sekvens hentet fra Fælleden. 

____________________________________________________________________

 

Av Gunnar D. Hansson / Foto: Jäger Arén

 

Nya dikter

 

 

(Generationsdikt)

 

1800-talsfrågan vid kraniefynd: Vem var först i Skandinavien,

de österifrån kommande kortskallarna eller långskallarna

från söder? Helhetens fasansfullhet till trots

hängdes ingen invandrad avvikare ut i underkläderna.

De förtryckande faderskapen, moderslinjernas

oförändrade börda, högmod i hundra generationer

utom räckhåll för omfamningsförsök. Kusiners

och sysslingars DNA-prov sändes långt senare in.

 

Yoldiahavets mäktiga undervattensdiktning och Ancylus-

tidens utlämnande avlagringar älskades, berömdes,

förtalades, översvämmades, och fick kortfattade svar

från nybefolkade landhöjda exploateringsområden.

 

En idé som hungrade i vår kropp, en tendens

till självutkorande helighet, och det milt självutkorande

bara fortsatte helt olyriskt, och vi trodde oss äntligen

kunna uppenbara oss själva i bästsäljare om vårt ursprung.

 

(Vad som återstår är en ständig möjlighet. Dörrar som inte kan öppnas. Andra ekon. En fågel, en koltrast, kallar på svar. Bor den här? Vet ej. Alltför mycket verklighet, alltför många slut också här och glömda krig. Längst ut ett skarpt ljus i vilket ett svart moln bär bort solen. Idegranar nära stranden, ordstammar, stillhet.)

 

 

(Uppföljaren)

 

Inte så att jag alltid tänkt på dessa saker. Även min oskuld

är förbrukad. ”Invånarnas liv är inte som förr”, sa någon,

”det behövs ingen sociolog för att se det.” Alla gillade action-

filmen ”Tapeshavet 2”, om än motvilligt på några håll i trakten.

 

Nog för att också vi här blivit försedda med nedtonade

varningar, men vi fann oss ju så väl tillrätta i de naturskyddade

områdena att även livet i de mer tätbebyggda kommundelarna

kändes naturskyddat. Fanns här något mellan raderna?

 

Jag skulle gärna vilja att det förhöll sig så. Allt kan inte

sköljas ner med vin. Som till exempel betydelsen just nu

och framledes av jordaxelns föränderliga lutning. Eller frågan

om strandlinjernas svårförutsägbara stigande och sjunkande.

 

När konsekvenserna av de korsande parametrarna (omtvistade

intill fiendskap) blivit klargjorda kommer säkerligen en viss

efterklokhet att förmärkas beträffande den för kärnbränsle-

förvaringen så svårberäkneliga landhöjningshastigheten.

 

Det har blivit svårare att samtidigt leva i tre tider.

Vad göra? Fortsätta att gå vägen längs. Tills den upphör.

Samtiden tillhör redan det förflutna. Det är det enda

att hålla sig till. Plus vägen. Det visste redan urkineserna.

 

 

(Betydande förändringar i det stillastående)

 

Det uppgrävda materialet befordrat till program. Till en yttersta

gräns som inte ber formen om lov. Ett ständigt fallande. Fyr-

radingarna som en knottfabrik. Inga rekordnivåer jämförbara

med den avlägsna Tapestidens snäcköverhöljda höjdsträckningar.

 

Det mesta vilar oupptäckt, nej, ingen saknad efter det efter-

längtat frånvarande, allt är medsols, proportionerna förblir

ouppgrävt obestämbara, enstaka fanfarer till trots, motiven

följer det förefintliga materialet, rimmen måste rekonstrueras.

 

Även polerade benytor tillhör (den tematiska) dynamiken,

ständiga omtagningar, uppsamlingsplatser. Dagsläget:

skyddslös klimaterfarenhet, avsmältningslärdomen helt

utan lugnande insikter, utan stabiliserande samtidsinverkan.

 

Meditativa möjligheter kan inte uteslutas. (Tapes decussatus

= den omtyckta spaghettimusslan, vongolorätten.) Flödena är

svårkontrollerade, mörka ställen, förstärkta repriser i svår-

beskrivna mesolitiska bakåtrörelser, genomföringen oviss.

 

Dynamiskt dunkel, fördolda fokus (Uddevallasundet,

Sveafallet), svårbestämbara bottensediment, ett fortskridande

’skall komma’, undre och övre växelverkan, undflyende

betydelsekärnor, kontrasterande strukturer utan sammanhang.

 

Snabba scenbyten, frånvarande matriser, en mycket

lång aria, ett skuggkänsligt djupvattensinne som bara

kan rekonstrueras av den välvillige. Medsols, alltid

medsols möten med de uppgrävda bräckliga nej-en.

 

Betydande förändringar i det stillastående – som när

Fortingallidegranen i Skottland efter femtusen år som han-

träd under sensommaren 2015 började bära röda bär,

honfrukter, en oförklarad övergång utan våldsinslag.

 

 

/ Knottfabrik i Halden, Norge (gatestensfabrikk). Foto: Halden historiske samlinger

 

Karl Marx som visste det mesta som gick att veta om den s. k. marknaden hade ingen som helst tanke på att smeka sina läsare medhårs, hans skrivandes outtröttlighet gällde det mänskliga arbetets relationer till världen och dess mångahanda lagbundenheter, lagerföljder och eruptioner, dvs. läsarens objektiva råvaruslukande och klimatförstörande liv i den arbetsköpande förtryckande världen, hur opersonligt grävande som helst men ändå. Vilket inte uteslöt att han som sextioårig sommaren 1878 ur Joseph Beete Jukes finstilta 780-sidiga The Student’s Manual of Geology (1872) med mjuk blyerts konstfärdigt ritade av fossila snäckor som hittats i de siluriska sandstenslagren i Bala County i Whales och vid Caer Caradoc i Shropshire. Varför denna möda? De skilda arterna (Orthis flabellulum, Orthis elegantula, Modiolopsis expansa o. a.) avbildade han med hjälp av silkespapper som han lagt över snäckskalsillustrationerna i Jukes’ geologiska skapelseepos. Silkespappersblyertsen fyllde han i med svart bläck, klippte sedan ut de avritade bilderna och klistrade in dem vid relevanta – på temperamentsfull tysk-engelska – excerperade citatställen i sitt svarta notishäfte. (”Diese marine animals sterben, wenn nicht daily washed by the sea. When the solid cliff, or projecting rocks, rise above the sea level, and retain the crust of shells and the holes which the boring shells made – the land has been upheaved.”) En noggrann och oåterhållsamt kunskapssökande människa med fyra och ett halvt år kvar att leva som ville veta allt om hur det tillgått och tillgår (som man kan få veta mer om i kommentarerna till den relativt nyutkomna Exzerpte und Notizen zur Geologie, Mineralogie und Agrikulturchemie, März bis September 1878, MEGA IV/26, 2011).

 

//

 

Gunnar D. Hansson (f.1945), uppväxt på Smögen på den svenska västkusten, är poet, essäist, översättare, och docent i litteraturvetenskap, samt professor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.

Han debuterade 1979 med diktsamlingen Övergångar, uppskov, och disputerade 1988 med en avhandling om Lars Ahlins roman Fromma mord. Han har bland annat översatt fornisländsk, -engelsk lyrik samt ungersk litteratur. Han är för sin poesi belönad med bland annat Bellmanpriset och Sveriges Radios lyrikpris. Följande utdrag är hämtat ur Tapeshavet, Gunnar D. Hanssons 12:e diktsamling som ges ut av Albert Bonnier förlag.

________________________________________________________________

 

 

 

______________________________________________________________________

 

 

____________________________________________________________________________

 

Av Kaj Skagen

 

Det store naturvernåret

 

Det store naturvernåret er forbi
Propagandaplakatene mot forsøpling
råtner i veigrøftene
Snart er det vår igjen
Sterile fugleflokker vender hjem
Giftig snø smelter over svidd mark
Surt vann sprudler ut i brunseige elver
Vi finner døde fugler i skogen
og snart er det vår tur
Når noen finner 
sjøldaude direktører på Karl Johan
er det på høy tid 
at organisasjonskomitéen kalles sammen:
Vi kommer til å trenge
et naturvernår til
(Fra Gatedikt, 1971)

 

/

Kaj Skagen (f. 1949) debuterte som forfatter med Gatedikt i 1971. Året etter kom Vi som arvermaskinene. Både disse to diktsamlingene og romanene En elv under gaten (1976) og Barføtt gjennom Europa (1978) forteller om å bli voksen i ungdomsopprørets tid. Kjent for en større offentlighet ble Skagen med Broene brenner som vant 1. pris i Gyldendals store roman-konkurranse i 1982. Omfattende debatt skapte han året etter med Bazarovs barn, en kritikk av de kulturradikale strømningene i den norske syttitallslitteraturen. I tillegg til å være forfatter har han siden debuten bemerket seg både som tiddskriftredaktør og samfunnskommentator. Hans siste bok er Morgen ved midnatt – Den unge Rudolf Steiners liv og samtid, verk og horisont (2015), utgitt på Vidarforlaget. // Redaksjonen takker så mye for lov til å publisere dette diktet!

 

_______________________________________________________________________

Ariana Reines

 

The Lovers / Elskerne

 

The Norwegian Writer’s Climate Campaign are proud and happy to publish the following excerpt from Ariana Reines’ play Telephone (2009).

Ariana Reines was born in Salem, Massachusetts. She is not only a playwright, but also poet and translator. She earned a BA from Barnard College, and completed graduate work at both Columbia University and the European Graduate School, where she studied literature, performance, and philosophy. Her books of poetry include The Cow (2006), which won the Alberta Prize from Fence Books; Coeur de Lion (2007); and Mercury (2011). Her poems have been anthologized in Against Expression (2011) and Gurlesque (2010). Known for her interest in bodily experience, the occult, new media, and the possibilities of the long or book-length form, Reines has been described as “one of the crucial voices of her generation” by Michael Silverblatt on NPR’s Bookworm.

The Norwegian Writer’s Climate Campaign are proud and happy to publish the following excerpt from Ariana Reines’ play Telephone (2009). This play was performed at the Cherry Lane Theater and received two Obie Awards. A re-imagining of its second act was featured as part of the Guggenheim’s Works+Process series in 2009, and the script was published in Play: A Journal of Playsin 2010. 

/

Coeur de Lion (2007) was translated into Norwegian by Anna Kleiva in 2016, Anna Kleiva have also translated the following excerpt from Telephone into Norwegian. You can read it here, or continue reading for the English version. 

 

3. THE LOVERS

 

a

 

A OK – he’s listening.

B Recording: a child half-singing half-telling a story.

Once upon a time there were two bunny rabbits. They were
friends. One day they went… to see the elephants jump over a
fence. But the watery grave wasn’t so tall. So they slipped. And fell.
And the little one laughed and… the little tickie went wickety
wickety. The end!

 

 

 

b

 

A Hang on a second.

silence

A Okay. I’m back.

 

 

 

c

 

All three, variously, repeatedly:

Uh-huh

Right

Yeah

Okay

etc.

 

 

 

d

 

A How did it go today.

B Great.

A Great.

B Yeah.

A silence

B She’s really the whole package.

A Really. The whole package?

B Yeah. She’s the whole package.

A Great.

silence

silence

silence

A So—

 

 

 

e

 

A Say something?

B What do you want me to say.

A Anything. Say what you want to say.

silence

 

 

 

f

 

B I think there’s a difference between World and Planet.

A Yeah. Probably.

B But I basically think it’s too late.

A What about culture.

B What about it.

A Will culture save the world.

B Definitely not.

A Really?

B I don’t know. I mean. Culture is the world.

A Uhm.

 

 

 

g

 

A Everything’s good with us, yeah.

silence

Oh I don’t know.

silence

I guess her quirks. Her personal habits. Are starting to lose their
charisma somewhat. But—

 

 

 

h

 

A What are you doing.

B Nothing

silence

silence

silence

A Um

silence

A Well. What did you mean. Last night. When you said you felt weird.

silence

B I just felt. Beholden to you.

A Is that why you didn’t wanna talk.

B Yeah. I just felt weird. And I didn’t want to feel. Beholden to you.

A Oh.

B silence

A What do you mean by beholden.

silence

silence

silence

B I don’t know.

 

 

//

 

Norsk versjon finnes her.

 

__________________________________________________________________________________

Insekterne

 

____________________________________________________________________

 

(Österöd)

 

__________________________________________________________________________

 

 

______________________________________________________________________

 

Av Oddbjørn Aardalen / Foto: Privat 

 

Det hastar

 

det hastar, snart
blir beverhyttene bensinstasjoner

utan kundar, alle nyingar
blir daue neonlys i handlegatene,

det må skaffast fleire
private kyrkjegardar for førskulebarn,

snart legg isen seg
i helvete, og alle kvinner

som skal ha barn, veit at det blir
ei soppsky, ingen

er i tvil om
kven faren er

 

//

Redaksjonen takker Oddbjørn Aardalen for lov til å publisere dette diktet som ble kåret til månedens dikt i Diktkammeret i februar 2016. Aardalen har utgitt flere diktsamlinger, og hans siste bok heter Bever (2016).

 

 

At tænke på silke

 

 

_______________________________________________________________________________________________

 

Hør Røst

 

________________________________________________________________

 

Av  Linda Vilhjálmsdóttir

 

Utdrag fra Frelsi / Frihet

 

och våra förhärdade knotor

ska mjukna i marken

bakom vindskyddet ännu en gång

 

mödrar och döttrar

norr om gasolgrillen

fäder och söner i söder

               

och den sista måltiden inväntar

gudomligare tider och finare

gäster

 

 

~

 

 

det tas för givet

at människan ska utplånas

 

förgås i en flodvåg inom

kort eller brinna till stoft

 

och vårt uppdrag är

att skruva ner gasolen

 

vi som tror på elden

och har tämjt den till att lyfta oss

 

allt högre och högre uppåt

vi som inte hålls kvar på marken

 

av nånting annat än gravitationen

vi som blev befriade från oket

 

befriade från kalla krigets skrämsel

befriade från tron på de heligas samfund

 

befriade från allt utom mylingarnas gråt

i nordanvinden strax utanför staketet

 

 

~

 

 

vi hade redan

tillrett brödet och salladen

 

redan benat ur köttet

och marinerat det i olja och kryddor

 

redan hällt upp vinet på karaffer

och plockat fram grillservisen

 

redan blekt tänderna

och lackat håret och naglarna

 

redan sprejat en doft av vårregn

över dukarna och servetterna

 

vi hade redan gjort allt

utom att vidda den beniga bröstkorgen

 

så att den surrande svärmen av malar

obehindrat ska kunna flyga igenom

 

 

~

 

 

vad blev det av

trädgårdsmästarns milda stämma

 

som utlovade guldregn grillfester

och exklusiv lycka med våra närmaste

 

i trädgården frågar vi irriterat

och ögonen svider av besvikelse

 

vad blev det av representanten

som kom hit med stenläggning trädäck och badtunna

 

och kunde erbjuda oss en jättebillig gasolgrill

och staketvirke till extrapriser

 

vad blev det av rösterna på skärmen

som förmanade oss att inte gå för långt

 

berättade om de lättjefulla stunder

vi kunde förvänta oss varje gång

 

vi gjorde en ansats

att resa oss upp ur soffan

 

lata stunder i en solstol med ett glas vin

i handen och kadavret knastrande över elden

 

många miljarder lata

stunder i lä på trädäcket

 

och doften från ruttnande komposter

vittnar om vår respekt för jordklotets biotop

 

 

~

 

 

ryktena om att vi skulle slösa med gasol

mer än andra och strunta i oskrivna regler

om köttkonsumtion är totalt gripna ur luften

 

trots det har vi bestämt oss för

att tills vidare skjuta upp festen för våra

släktningars bekantas och samarbetspartners skull

 

till alla illvilliga och avundsjuka

vill vi framhålla att vi har lagt locket på badtunnan

och täckt över grillen på eget initiativ

 

vilket är annat än man kan påstå

om hur våra grannar beter sig

 

~   

 

/

 

Disse diktene er utdrag fra den islandske poeten Linda Vilhjálmsdóttirs bok Frelsi (Mál og menning, 2015 ). Diktene er gjendiktet til svensk av John Swedenmark. 

 

 

Linda Vilhjálmsdóttir (f.1958) er en islandsk forfatter som skriver både poesi og dramatikk. I 1990 utgav hun sin første bok Bláþráður (Blå Tråd). Siden den gang har hun skrevet flere bøker, og i 2015 utkom Frelsi (Frihet) som denne uka ble nominert til Nordisk Råds litteraturpris. Vi takker og gratulerer! Frelsi (Frihet) er tidligere tildelt The Booksellers Prize of Iceland 2015. 

John Swedenmark er en svensk kritiker, oversetter, redaktør og forfatter.

________________________________________________________________

 

Foto: Kjersti Dahl

 

Her begynner en hage

 

Botanisk hage, Ullandhaug, 15. oktober 2016

 

Hvor er du

her? Her

vokser øyentrøst

foran skille-

veggen flettet av pil.

Og bak?

Større blomster?

Det sies at

øyentrøsten lindrer

fordi den aldri

har trøstet seg selv.

 

Det kan vel ikke stemme?                  

 

Denne øyentrøsten

er nå på vei

mot jorden,

taggete kronblader

med gule flekker og

lilla striper. Umulig å se

fruktemnet

fra her jeg står.

 

Ennå

er øyentrøsten

foran meg,

men jeg kan ikke fatte

avstanden

som alt er inne i deg.

 

Bak denne blomsten

vokser snart

din nye barndom

med blomster-

mønsteret i et soveromstapet,

ripssaft strømmende ut

av silen og frøkapsler

store som erter.

 

Jeg går ut

inngangen til hagen,

blir stående like utenfor,

bare ett øyeblikk

fra deg.

 

//

Ingrid Nielsen (f. 1968) bor og arbeider i Stavanger. Hun debuterte i 2016 med diktboka Hemmelig, men aldri som en tyv. Boka fikk strålende mottakelse. Vi takker for diktet, og for dikterens forlag,Gyldendal, som bidrar med honorarstøtte! 

________________________________________________________________

 

VOND VIND

 

 vaknar så tidleg

 av ein vind som hyler

 og uler og pistrar og

 

 pirkar isen på nordpolen

 

 smeltar

 

 isbjørnen             og

 pandaen tigeren og

 gaupa, alle skal dei

 visst bli borte

 

 og no denne arge vinden

 

 han legg skuldra mot

 huset og hjartet mitt

 

vil inn inn inn

 

*

 

VILLVINTER

 

no skulle snø så rein

leggje seg over gater og

grus, over bakkar og

berg og ball i busk

 

men ute er

stjernestøvet for lengst

borte

 

det regnar og

blæs så varmt og

vått

 

slik var det ikkje

før i tida, seier

pappa

 

nei, noko er annleis

no seier mamma

 

og             orda

hennar hektar

ei   ny   klo   i

hjartet mitt

 

//

Ruth Lillegraven (f. 1978) debuterte med den kritikerroste diktsamlingen Store stygge dikt i 2005. I 2013 fikk hun Brageprisen for diktsamlingen Urd. Hun har skrevet fire bøker i småbarnserien om Mari og Magnus. Eg er eg er eg er er den første diktsamlingen hennes for barn. Ruth Lillegraven er fra Hardanger og bor nå i Bærum. Vi takker forfatteren, og Samlaget, for lov til å publisere disse diktene fra Eg er eg er eg er.

 

_________________________________________________________________

 

EN SONETT

 

_____________________________________________________________

 

_________________________________________________________________

 

GERARD MANLEY HOPKINS: ROSA MYSTICA

 

Utdrag fra Wunderkammer

_________________________________________________________________

 

/

 

«Paul Kelleher slo hodet av en Margaret Thatcher-statue med et balltre han hadde gjemt i buksene sine.»

 

/

 

 

«Etter å ha kuttet opp den nakne ryggen til Venus del Espejo av Velázquez med en kjøttøks, uttalte suffragette Mary Richardson at rettferdighet er en like stor del av skjønnhet som farge og form.»

 

 

/

 

«En 12 år gammel gutt festet en tyggegummi i hjørnet på The Bay av Helen Frankenthaler.»

 

/

 

«I Louvre la en ung kvinne rouge på pannen og nesen til et portrett av Francois Boucher fordi hun syntes det manglet farge.»

 

/

 

«Moren til en mistenkt kunsttyv puttet Pablo Picassos Tête d’Arlequin, Claude Monets Le Pont de Waterloo, Londres og Le Pont de Charing Cross, Londres, Henri Matisses La liseuse en blanc et jaune, Paul Gauguins Femme devant une fenêtre ouverte, Meijer de Haans Zelfportret og Lucian Freuds Woman with Eyes Closed i vedovnen på kjøkkenet og brant dem opp mens sønnen satt i varetekt.»

 

/

 

«Bronseskulpturen Reclining Figure av Henry Moore ble stjålet, kuttet opp, transportert ut av landet og solgt som skrapmetall.»

 

 

//

 

Flikkflakk gjennom Flick er 49 notisdikt om menneskelig og materiell svikt; en skildring av sprekkene i skillet mellom kunsten og dets publikum. / Anders Smebye (f. 1975) er en billedkunstner som arbeider med tekstil, tekst og skulptur. Smebye bor og arbeider i ytre Rendalen og indre Oslo. / Denne boka er en del av Lord Jim Publishings SPAREBLUSS, en serie initiert og redigert av Sigurd Tenningen og Jan Freuchen. Vi gjør et sabla unntak: Et av årets beste bokgavetips! 

______________________________________________________________________

Av Tone Hødnebø / Foto: Rolf M. Aagaard

Tre nye dikt

 

Muterte sommerfugler påvist i Fukushima

og snart er det ikke lenger sommer.

Kan et mønster oppstå av ingenting, og så bli borte?

 

I margen på arket er det en flekk

som ikke forsvinner,

en larve på undersiden av bladet.

 

Hva er lettere enn luft

eller sterkere enn ild,

hva kan du se med lukkede øyne.

 

*

 

 

Elva er grønnsvart,

tre svaler flyr over oss

og uansett hvor lenge jeg ser

er øynene mine betente.

 

To øyenstikkere streifet vannhinnen,

en svane kom for tett på,

og jeg tenkte at dette er summen

av de enkelte delene.

 

*

 

 

Svarttrosten synger ikke lenger

som en garanti for sannheten,

vi går fortumlet forbi hverandre.

Humlene suser omkring,

bladene faller én etter én.

Etter torden endrer naturen seg,

hagen er bekmørk.

 

//

Vi takker Tone Hødnebø og Kolon forlag for tillatelsen til å bringe tre nye dikt fra samlingen Nytte og utførte gjerninger som utkommer f.k. tirsdag 15. november. 

____________________________________________________________________

______________________________________________________________________

_________________________________

Oktober

_________________________________________________________________

JOHANNES HELDÉN: ASTROEKOLOGI

Overheard School Break

 

Av Joanna Rzadkowska

 

Tre dikt 

 

GEOGRAFI OVER KJEDSOMHET

Seismologiske skiftninger

i jordsmonnet.

Kontinentet brakk

i to symmetriske deler.

Jord faller fra jord.

Vi bor på øya som er skapt

av drysset.

Strandlinjen bølger

mot grått vann.

Viktig: Bebyggelsen innenfor trærne,

kanten på gjerdet,

verkstedet der vi bygges,

om igjen.

#

I LIVE

Saftgule krokus springer fram,

jordas tentakler

grafser ut av plenen.

Våren: Årets mest forurensede tid,

et lag fett på bilen.

Øynene til forbipasserende er hovne,

mørk, matjordaktig hud,

stank av krem.

Kontoristene har stormet torvet,

okkuperer benkene: svette.

Pannene skinner i sola,

de sulter seg for sesongen.

Alle snakker om ferie,

seilbåter og syriner.

Så er lunsjen over, stegene

absorberes i bygningsmassen.

Over torvet har jetflyene tegnet

en pil rett ned.

#

SLAGMARKER

Kampen sto ved skogholtet,

hjelmene ligger på museet,

blodet for lengst borte.

Tørrgule tuer,

nygress mellom,

jeg vurderer å ta av meg skoene.

Muskler er stille,

ligger som varme dyr

mot skjelettets støtte.

Latterlig og ekkel er kroppen,

med erotiske drømmer

og den revolusjonære knyttneven mot verden.

Bli heller gjennomhullet av hundre patroner,

duft av brente innvoller og avføring,

krutt, fyrverkeri, flådd skinn,

å bli stoppet ut,

gjenoppstått.

Hvem trenger evangeliene når man har sykehus.

Etter oppstrammingen har ansiktet mitt

fremtidens glød.

Joanna Rzadkowska (f. 1986) er psykolog, poet og oversetter. Gjentagelsestvang er Rzadkowskas første bok, og hennes andre bok Luftmensch har akkurat utkommet. Begge på Bokvennenforlag. Vi takker for dikt!

______________________________________________________________

Therapy 

Av Lars Haga Raavand/ Foto: Pernille Blåfjell Walvik

Den siste eika

 

Sommerkvelden skimrer lyst brunt i skogen, med skjøre lemmer rører dyrene seg. Tørt gress mot buken, det bøyer seg for dyrene. Glir tilbake i stilling, som jegere. Gresset visler når dyrene rører seg, hveser som ondsinnede tunger. Ryktene svermer, stryker mot bare legger, stikker og hugger i magen. Mi gjorde ikke noe galt. Mi tisser strågul angst og lytter etter lyset. Mi er et rådyr, en bjørn, mi værer. Vår nød er lysets nød. Vår nød er trangen til å finne liv, fuktighet. Lysten til å være ett menneske, for alle mennesker.

Mi ser vår mors mor. Som fra det høye skal se ned. Øynene hennes ser mi. Grønne fulle, små brune, gule blader. Det kommer stråler fra øynene hennes. Det lyset. Bare så mi kan se natten bære sine drømmer, mi bære all natt.

Mi yngler i lyset fra bestemors øyne. Skyene trekker seg sammen, men fuktigheten forsvinner ikke. Det drypper. Mi gjør ikke noe galt. Mi husker at alt som bærer et navn også skal dø.

Mi husker alle forhandlinger. Mi var der når de gråt. Sangen klang i alle tusen tårer.

  

 

Mi venter til de sover. Foreldre, eller barn. Åler oss ut i havet av natt. Det tørre gresset bøyer seg for mi, for regnet, og himmelen åpner seg. Lyse revner, beinhvite blaff, lynet over himmelen, skjelettet i eget kjøtt.

De siste dråpene henger ned fra tordenskyllet. Mi når toppen av eika. Mi legger tunga mot krona, mot ru bark, ei perle begynner å hardne i skrittet. Så løfter mi hendene og lar de grønne bladene treffe fingertuppene. Mi møtes der livet vokser. Mi møtes der lukta av kjønnet freser. Løvverket bretter mi inn til seg, til himmelens egentlige farge. Mi glir over i den kongeblå skumringstimen og svømmer over tiden der mi vokste opp. Dette er den siste eika. Den som ennå står over flommen.

 
Bladvikler, bølgefly og fløyelsringvinge. Kålmøll. Krattfly. Kastet opp og kastet vekk. Mi spiser larver til frokost, det er barnets oppgave. Utsikt, gjenkomst, medynk: ordene holder hverandre i hendene. Mi rekker dem frem. Som lenker. Som tilflukt. Så kommer regnet.

/

Vi takker for utdraget av Lars Haga Raavands nye bok «Vannsikt» som lanseres påUGLA bokbar 20. september!

_________________________________________________________________

ENDETALE FRÅ «UM SAKNE SPRINGE BLOME»

____________________________________________________________

Av Åsmund Bjørnstad

Ode til DNA-molekylet

Tynt som eit hår på di isse sett frå eit fly,

eller frå romet Atlanterhavsvegen i solskin

med utstrekte bruspenn etter utstrekte bruspenn

spegla i blank sjø frå øy til øy, slik, på nanonivå,

vindar ein lysande sjøvåt tråd seg ut og så att;

eller i kveil på kveil  tydeleg farga som delande kromosom,

i rader snart skild til to sider i ein pavane,

ingen fridom, men alltid den rette, ein pardans

galant defilert igjen og igjen, ein renessansesal

der store gobelin på vegg etter vegg

fortel om hjortar, jomfruer, roser, fossile artar,

med same silketråd felt inn i vev og renning,

så ein bit av eit hår i den tina mammutens pels

kan bli PCR-formert opp frå nanonivå og forstått;

–      protein og nukleinsyrer, kor fagert er deira formers tal –

ein tråd – edderkoppens, den legendarisk sterke,

den ingen har klart å spinne til eit gullrend patent,

Ariadnes, som aleine leier trygt ut av labyrinten,

lagnadstråden, uventa uavvendeleg, som utan styrke

kunne Midgardsormen binde, mystisk spunnen

av horn ifrå bjørnen, skjegg ifrå kvinna, rota til fjellet,

støy ifrå potar, spytt ifrå fuglar, pusten til fisk –

av imaginære, men organiske stoff, liksom

dobbeltspiralen, like lett henta fram på netthinna

som Armstrongs første innpakka steg på Månen;

trappa ingen før hadde sett, milliardar steg

i begge retningar samtidig fortid og framtid

svimlande, lik dei 762 stega opp gjennom

kyrkjetårnet i Ulm, verdas høgste, der om du kjem ut

du ser det gotiske mønet langt der nede og regnet er sludd;

men ingen vindande passasje i stein, meir ein taustige

opp ei høg skipsside, bergingstauet, Jakobsstigen

der englar stig opp og ned, trapeset på sirkus

der han og ho som levande trinn mellom gyngande reip

slepper taket, grip fatt, eit tillitsspel nøye innøvd

under teltduken stramt bardunert, luft inne luft ute,

slik cellemembranens spente hinne skil liv ifrå død,

eit vedhaldande stoffskifte, ei elektrisk spenning

ein dag tona ut, enzyma uverksame, tråden ein floke;

–      protein og nukleinsyrer, kor fagert er deira formers tal –

korleis heng dei i hop, spurte McClintock fortvila

bøygd over mikroskopet med kjønnscelledelinga i muggsopp, ho

strena ut i parken, sleppte seg ned mot eit Eucalyptus-tre og lèt

tårene trille – brått såg ho, var ikkje utanfor lenger:

«Kromosoma, dei kom imot meg som vener, dei var så fagre»;

eller då Watson og Crick fekk sett foten på tråden,

på haletippen til den flyktande slangen, greip tak

og med Nobelpris i blikket lyfte dobbeltspiralen fram,

«Høyr her!», ropte Crick til alle på Eagles den dagen,

«Vi har funne livets hemmeleghet!»

og ivrige innved den første plastikkmodellen viser dei

replikasjon, og når enzyma gjer feil, mutasjon, oftast retta

eller luka av eit naturleg utvals usynlege hand – eit konstrukt

skummelt  overveldande, som Øresundbrua kryssa i skodde,

slik Dante såg Satan i vindmølla, hans tids high tech;

så tenk då, før havet ditt mørknar og garnfestet raknar,

før tauet ditt ryk og bøtta forsvinn ned i brønnen, at du,

som ein gong rørte ditt nyfødde barn så tråden

vinda seg ut slik den venta, ein elektrisk impuls

tradert ifrå Adam, frå fingertupp til utstrekt fingertupp –

held i ein annan slags tråd, ein sølvrenning i gobelinet,

den vedhaldande tonen til Pärt monotont variert,

halden av fortid, ja vel, men óg av ei framtid,

ein vev sett frå vranga? – protein og nukleinsyrer,

kor fagert er deira formers tal –

                                                                Åsmund Bjørnstad

/

Vi takker Åsmund Bjørnstad for diktet!

________________________________________________

Av Terje Tørrsiplass

Fornybar exit

Små ting skil meg i form frå grana

– eit bleikt skin


i skjelettet, ein nattleg senedrått.

Trettisju årringar med kjernevedkontakt

meisesong i pusten, sevje i blodet


ei perleugle i ryggmergen og tømmersleper

like inn i hypotalamus


derimot

syner verdiar høge nok for donasjon av skrotten

til eit livsenergisk sus

frå europavegar

             ekkoet


             i autovernet

             ein meire gyllen

             hestehov.

                                                            

Vi takker for diktet som er hentet fra poetens nye diktbok, Lomen svarer meg i blanke timar, utgitt på Samlaget.

___________________________________________________________

 

Anthropology

Juni

 

Credo

 

_________________________________________________________________

Two poems from «A Series of Un/Natural/Disasters»

 

_________________________________________________________________

 

Saltstraumen, 7. december 2013

  

_____________________________________________________________

Av Durs Grünbein / © Tineke de Lange 

 

LIBELLEN IN LIBERIA

 

                                                    Für Jochen Lempert        

                                        

Das ist das Wunderliche hier am Sein:

Man sieht nur immer engvertraute Lebensformen,

Fauna und Flora vor dem Küchenfenster,

Beim Waldspaziergang und am Badeteich.

Und doch gibt es Libellen in Liberia. Sie leben da

In ihrem grünen Diesseits einen andern Tag.

Aus Dschungeltiefen, die kein Fuß erreicht,

Werden, wo sie als Jadesteine landen

Auslagen eines Juweliergeschäfts.

Dir aber ist der Feldweg vor der Stadt

Gegeben mit dem Löwenzahn, der Maus –

Das eine Diorama, ausgepinselt bis zum Horizont

In den vertrauten, leicht gedeckten Farben.

Aus nächster Nähe: Dürers Rasenstück.

Woanders spielen sie in Pink und Feuerrot

Natur als Pflanzenrachen, der selbst Fleisch verschlingt.

In Extragrößen wuchert da, verschwenderisch an Zahl,

Was andern Himmeln hörig, surrt und saugt.

Die böse Schwellung und das Tropenfieber

Sind der Beweis: Wir teilen nicht denselben Laderaum

Der Arche Noah. In der Blutbahn rauscht

Ein andres Klima, je nach Sonnennähe.

Fern fliegen Fische durch den Meeresschaum:

Uns bleibt die Amsel und der Sauerampfer.  

Dürs Grünbein

/

Wir danken sowohl den Autor und Verleger für die Erlaubnis, das Gedicht «Libellen in Liberia» zu veröffentlichen. / Das Gedicht ist aus «Koloss im Nebel» (Suhrkamp; 2012). 

/

SLÄNDOR I LIBERIA

                                                                                    Till Jochen Lempert

Det är det underliga med varat:

Man ser ständigt bara välkända livsformer,

Fauna och flora utanför köksfönstret,

På skogspromenaden, vid badplatsen.

Och ändå finns det sländor i Liberia.

De lever i sin gröna värld en annan dag.

Djungeldjup som ingen fot når

Blir till skyltfönster i en juvelerarbutik

Där de landar likt jadestenar.

Men dig gavs vägen mellan fälten utanför staden

Med maskrosen, musen –

Detta enda diorama, utpenslat till horisonten

I de förtrogna, lätt slocknade färgerna.

På nära hall: Dürers grästuva.

Någon annanstans spelar de i rosa och eldrött

Natur som växtgap, som rentav slukar kött.

Där frodas i storformat och överdådigt antal

Vad som surrar och sugar under andra himlar.

Den elaka svullnaden och malarian

Är bevis nog: Vi delar inte samma lastrum

På Noaks ark. I blodomloppet brusar

Ett annat klimat, allt efter närhet till solen.

Långt borta flygar fiskar genom havsskummet:

Vi har koltrasten och ängssyran.  

Durs Grünbein

/

Durs Grünbein, Tysklands främste poet och essäist, har särskilt för Ersatz gjort ett urval ur de senaste årens produktion och samlat dem under titeln Interiör med uggla (2012). / Vi tackar författaren, översättaren Anna Bengtsson och utgivaren Ersatz förlag för tillståndet att publicera «Libellen in Liberia» på svenska. 

________________________________

 

Grønn pose

 

________________________________________________________________

 

Ansiktet

 

Av Marit Bolsø Brodersen

 

 

Først var stillhet eller protoner eller gud eller ingenting så : eksplosjon, fusjoner, gass

og vann, celler, liv øyne, føtter, hender

gjorde opp ild, tegnet på huleveggene

bygde hus bygde båter seilte ut, kalte det hav kalte det land

 

Vi fant jern og bygde skinner mellom landene

vi bygde biler og fly, husene ble høyere vi pekte og sa : skyskraper

vi gravde kabler ned i jorda sendte sonder opp i rommet, vi googlet : Voyager

 

Vårt høyeste fjell laget vi av søppel

bilene avga eksos, flyene, vi reiste langt for å snakke

om den stigende temperaturen, noen sa : i støvet fra denne planeten

andre sa : hvis vi ikke lærer dette språket, vil ingen forstå jordas siste ord

 

//

 

Marit Bolsø Brodersen er født i 1982 og kommer fra Ørlandet i Sør-Trøndelag. Hun er utdannet billedkunstner og har gått på Aschehougs forfatterskole.I 2013 debuterte Bolsø Brodersen som lyriker med samlingen POST-IT, og i april kommer hennes andre diktsamling, DOBBEL V, begge utgitt av Aschehoug. / Aschehoug bidrar med honorarstøtte til forlagets forfattere på denne nettsiden.

________________________________________________________________

Av  Ingeborg Arvola

En grunn til at jeg fødte broren din

En grunn til at jeg fødte broren din er for at du skal slippe å være alene når framtiden kommer.

 

            Ikke den framtiden vi vanligvis snakker om.

            Ikke i morgen.

            Eller når du begynner på ungdomsskolen.

            Ikke når du blir atten.

            Ikke når du har fått deg jobb.

            Ikke den framtiden.

 

Den andre framtiden.

            Som kanskje får deg til å gråte.

            Kanskje utstyrer deg med kniv.

            Du kommer til å trenge noen å passe på.

            Så du husker å passe på.

            Passe deg.

            Passe ham.

            Av og til kommer dere til å snakke om oss.

 

Den framtiden, ja. Den fins jo, den også.

            Kniven din ligger i garasjen.

            Tredje skuff nedenfra.

            Ved siden av overlevelsessekken.

            Du vet den som jeg av og til tuller med.

            Jeg tuller fordi det er så alvorlig.

            Dere kommer kanskje til å trenge den sekken.

            Du og broren din.

_____________________________________________________________

Av Knut Ødegård / Foto: Milan Richter

 

Dei minste 

 

Tung av tankar etter dette seminaret

med sine dystre statistikkar for livets utsiktar

på planeten Tellus og heile solsystemet i ubalanse

kom eg køyrande i den svartglinsande jeepen min

opp mot mi li

fiksert i hugen på sure utslepp, oppskrapa

havsbotnar og ørkenar

som breider seg og sjø som

skrumpar inn og kverv lik den i Aral, urskog som døyr ut

og Arktis´ brear smeltande bort i klimakatastrofer.

Slik kom eg køyrande opp mot lia i min jeep.

 

Då såg eg brått to

maskotar ruslande langs vegen: To ørsmå

mongoloidar, dei heldt

om kvarandre med lubne

hender, ho i sitt side

skjørt, han i sine vide

bukser. Eg stansa for ikkje å køyra

over dei, rulla ned vindauga og bad dei morskt

halda seg godt ute i vegkanten. Dei lo med sine klokkerøyster

og smilte ei sol inn i meg, Herre, med desse overjordiske

augo

 

og eg høyrde det klang ut frå mine lipper stilt: Velsigna,

ja velsigna desse minste!

 

Kva er det eg seier for tøv? sa eg til meg sjølv då

munnen min heldt fram med å klinga i lysskimrande ord til desse

idiotane i vegkanten.

 

Ho sa: Det er jo våren no, sjå graset! Og der

kjem kvitveisen akkurat som stjernene som skin om natta i graset og der! der

kjem kløverblomar raude

og tunge av honning opp av jorda, og sjå sjåfør! der

løfter balderbråen seg og den blå forgløymmegei og der veks

villroser i krattet heilt inn til vegkanten vår, med rosa duft!

 

Han, den andre idioten, sa: Her er jo sol, sjåfør, som skin i graset! Det er for kyrne,

dei gjev oss mjølk av graset, du sjåfør, det er lyset som lyfter fram alt graset, lyset

som skin inne i strå og stengler.

 

Dei sa det slik, med sine vakre, runde munnar,

og eg visste då at så lenge desse to

går hand i hand og ruslar rundt på vegane her oppe i lia,

då går Tellus i sin trygge bane kring sola med sitt lys, elliptisk

som dei mongoloide augo deira, som munnane deira, som deira

hovud, trygt elliptisk ikring sola. Og då, tenkte eg idiotisk,

då kjem isbjørnane til å overleva i dei arktiske isbrear.

 

Velsigna, ja velsigna

desse minste, dei som held alt livet oppe! heldt idiotmunnen min

fram med å klinga, som glas, som lys i glas og luft.

 

-Det er fotosyntesen, sa eg.

-Er dét ein blom? song dei to med Downs syndrom i kor.

-Ja, klang det frå munnen min.

/

Knut Ødegård ble født i Molde i 1945. Han debuterte som lyriker i 1967 med samlingen Drøymaren, vandraren og kjelda. Siden debuten har han gitt ut  en rekke diktsamlinger og også virket som gjendikter, særlig fra islandsk. I tillegg har han gitt ut barne- og ungdomsbøker, dramatikk og tre fagbøker om Island. Hans foreløpig sist utgivelse er Edda IV. Heltedikt, del 2. Knut Ødegårds dikt er nå utgitt på 29 språk.  

________________________________________________________________.

For My New Grandson

_________________________________________________________________

Av Lars Haga Raavand / Foto: Øystein Maugesten

Mis fødsel

 

Over himmelen galopperer hesten med hodet høyt hevet før den blotter tennene og kaster på nakken, flerrer skinnet av sin egen bringe. Tre ganger gjentar det seg, før hesten kneiser en siste gang og står helt urørlig, bare manen bølger i vinden, blodet renner nedover bringa og deler seg i små elver som forgreiner seg og danner et delta før det faller gjennom himmelsfærene og ned mot jorda.

 

Blodet som treffer jorda er salt. Der det salte først treffer jorda, begynner et tre å spire. Det salte renner utover. Det salte dekker nesten hele jordas overflate. Det kalles hav. Treet som begynte å spire reiser seg over havet. Det er ei eik. Krona brer seg utover, kaster kjølig skygge. Der krona ikke kaster skygge, begynner det som kalles hav langsomt å røre på seg, solas varme skiller havet i vann og salt.

 

Vannet stiger. Saltet blir liggende. Vannet vender i himmelen og kommer tilbake. Vannet faller mot jorda og det som kalles hav. Vannet som treffer havet blir igjen hav. Vannet som ikke treffer havet treffer det som kalles land. Vannet som treffer land samler seg. Vannet som treffer land blir elver. Elvene forgreiner seg. Forgreiningene vider seg ut. Landet dekkes av elver som renner ut i havet og blander seg med det. Alt land forsvinner i havet.

 

Hesten står urørlig før den langsomt gir seg til å skritte over himlene, mellom sola og jorda kneler hesten. Det blir helt mørkt. Det blir kaldere. Varmen er for svak til å sette havet i bevegelse. Det som kalles hav trekker seg sammen. Landet kommer til syne. Elvene fryser til is. Eiketreet feller bladene. De nakne greinene strekker seg mot hesten der oppe på himlene. De nakne greinene trenger gjennom hestehuden. De siste bloddråpene fra hesten renner ned langs de nakne greinene til eiketreet. Hesten blekner, blir blank og tåkete. Sola trenger gjennom. De siste bloddråpene renner nedetter eiketreet og greinene står igjen fulle av blad. Det som kalles hav vider seg ut og setter seg i bevegelse. Elvene sprenger seg fri fra isen. Smeltevannet fosser med en kraft som ligner veer. Morgendagen trenger gjennom.

 

Jorda blir hav. Det som kalles hav slår mot eiketreet. Eiketreets røtter trekker landet med seg når krona strekker seg mot himlene. Landet stiger opp fra havet. Jorda deler seg i land og hav. Hav slår mot land. Et hvitt skum dannes. Skummet ligner skummet rundt den døde hestens mule. Skummet er landet som reiser seg. Skummet er vannet som salt av blod omslutter alt liv. Skummet er et møte. Mi er skummet. Mi er roten til alt.

 

Mi er ordene, mens de ennå flyter. Mi er begynnelsen. Mi er barna, og disse barnas mor og far, mi er gjennomstrømmende. Mi er lyset, mi er gløden i solnedgangen, undergangen, eller himmelen over hytta der en mor knytter nevene og steiker torsk til sin døende. Mi er havet som vasker ham klar for det siste måltid. Mi er tvillingsøstre og en til. Mi er vannet som saltes av tårer og omslutter alt liv. Mi er H og H og O. Mi er treenigheten. Mi er trekanten. Mi er formelen.

 

Mi er det som taler.
Mi er det som tier.
Mi er det som er imellom.

 

 
Mi er eika som trenger seg gjennom lagene av tid og kneiser mot stjernene som faller den i møte.

/

_________________________________________________________________

Av Aasne Linnestå / Foto: Amanda Irgens Nygren

Hvor ble det av stillheten?

Landskapet flerres opp av lyd

den skarpe menneskeferden

gjennom naturen

Det overdøvende råker dem

som ikke får velge fritt

mellom stillhet og støy

når mennesket er satt i bevegelse

men ikke av kroppen

Og naturen tømmes

på den eneste kilden

vi kaller kloden

mens en scooter jager over vidda

eller inn blant trær, sneier

kanskje et islagt vann

før den når fjelltoppen

Og dyresporet gir tapt

for dyrere spor

ikke fornybare de heller

I den dyrebare naturen

piler småmus og røyskatt

og alle de andre lettskremte

vekk, som fjellrypa,

den kritthvite fuglen

mens blikket gir tapt

og synsranden

 

/

Vi takker Aasne Linnestå for dikt, for mer informasjon om hennes forfatterskap, se her.

______________________________________________________________

                                                                                                 

Av Rønnaug Kleiva / Foto: Ingjerd Kleiva, Samlaget

Medan lyset kjem

Dei blå scillaene i skråninga ved kyrkjegarden vendt mot havet

Og tre bøygde av vind

Om alle land ligg aude

I Delhi hostar ein

I Beijing ser ein ikkje himmelen

I dei opplyste og klimatiserte romma elskar dei rike

I midtrabatten overlever dei fattige til dei døyr

På eit kontor sit nokon og planlegg ein ny trasé

Medan lyset sakte kjem, et vi frukosten vår

Vi tenkjer på eik og kristtorn, golfstraum til velsigning

Og ved polane is

Vi prisar barna og barnebarna og veit at ingen ting varer ved

Utanfor vindauget strekkjer ein raudstrupe halsen

Nebb mot nebb hakkar to fuglar på kvarandre

Vi tenkjer på framtida

Vil lyset vare ved?

Kan alt bli berre mørke?

Gud sveipe kappa si om kroppen og bli usynleg?

Ved godt vêr, midtsommars, utpå dagen, plar skodda sige inn frå

havet

Medan lyset kjem, ber eg for at det alltid skal vere muleg med

fotosyntese

/

Vi takker Rønnaug Kleiva og Verbum forlag for tillatelsen til å trykke diktet. En tidligere versjon har stått i  antologien Bibeldikt (2014).

_____________________________________________________

Av Camilla Groth 

 

LES DIKTET HER!

 

/

Camilla Groth, (f. 1973) utga ifjor Et sted der jeg er lykkelig (Flamme forlag) som tar utgangspunkt i noen av bildene til Edvard Munch. Hun debuterte i 2008 med Nature Boy, og fulgte opp i 2013 med diktsamlingen Hysj! / Cappelen Damm bidrar med honorarstøtte til forlagets forfattere på denne nettsiden.

___________________________________________________

 

Av Maria Dorothea Schrattenholz

 

lyset trekker seg unna

for å beskytte oss

fra det vi ser

det vi kaller vårt

er det noen andre som har bygget

her er ingen forskjell

mellom det bærende og det bårne

det tyngste stedet i kroppen

er håndleddene

firmitas

jernet i blodet

stanger mot jernet i jorden

hagl smelter i øyekrokene

seigt regn dekker veiene

asfalten holdes sammen av tjære

kjøttet holdes sammen av

det vi lærer

vinden står i spenn

mot veggen

ryggen mot sanden

sorgen har ingen verdi

før den kan eies av alle

utilitas

trøsten er at ingen har klart å lage

en perfekt kule

det er bare et konstruert savn

stålet holder glasset på plass

blanke speil mot mørket

benkene er ikke bare benker

men gjerder

forankret dypt

gatene brede 

så flammene ikke kan spre seg

ingeniøren kjenner demningen briste bak pannen

vi skulle holdt isflakene oppe

holdt breene sammen

limt sprekkene med spyttet

venustas

hugge ut

marmoransikter av skyene

og legge dem i fanget

vi har en forestilling om et vesen helt uten feil

derfor må det finnes

 

//

 

Maria Dorothea Schrattenholz er født i Bergen i 1980. Hun debuterte på Oktober med boka Atlaspunkt i 2015, og ble møtt av gode kritikker. For mer informasjon se Oktobers forfatterside.  / Oktober bidrar med honorarstøtte til forlagets forfattere på denne nettsiden.

______________________________________________________

Av Jon Fosse 

 

Tid i tid

 

I

 

Ein opnande vind

og ei togn

som vinden lèt falla

ned over tankar

ned over kjensler

 

og frå togna spreier

eit skjønande syn seg

utetter og innetter

 

II

 

og tid og tid vert eitt

vert til tid i tid

slik stad og stad

vert eitt

som stad i stad

 

III

 

og eit no kan sjåast

usynleg synleg

 

og alt som er

også du

er berre eit no

stort som himmel og hav

 

i eitt

i eitt einaste

det eine

 

//

 

Vi takker Jon Fosse for diktet som her publiseres for første gang. / Samlaget bidrar med honorarstøtte til forlagets forfattere på denne nettsiden.

_______________________________________________

Av Anna Kleiva

 

Så kjem lyset

 

små elektroniske konglar

eksploderer i øyret mitt:

sjølvlysande tre, seier han

kan lyse opp i framtida

område som ikkje har råd til skikkeleg lyssetjing

tettbygde strøk, skur i heten

og: sjølvlysande tre

forblåste gater, pistrete snø tvers gjennom

istappar og: sjølvlysande tre

 

så kjem havbotnen til jordoverflata

moreld, algar og manetar

 

greinar seg, glødande

fletter gjennom mørkeret

ut av stammane tyt

eit elektrisk

 

wunderbaum

greiner er glow sticks

eit glimande rave

til overflata

 

eg er visst ikkje framskriden nok

eg er ikkje elektronisk

eg er fysisk, ei gammal furu

ein ettertenksam type

tenkjer på

sjølvlysande tre

glor på eit sirkusdyr

 

tenkjer på å ta havet opp

ta minnet ut

av morelden, inn i treet

ta treet inn i bakken, frøa gjennom vinden

å vrenge havet i lufta

eg prøver å vere

framtida, samankopla

ta minnet mitt ut

 

men eg er ikkje

 

framskriden eller syntetisk

eg er ei nervøs osp

gammal biologi

 

//

Anna Kleiva er født i Oslo i 1985. Hun er oppvokst på Vinstra, men er nå tilbake i Oslo. Hun gav ut diktsamlinga Ti liknande versjonar i 2011. Hennes andre bok, Vårar seinare, kom i 2014, for denne har hun vunnet flere priser. Ved siden av å være poet er Anna også virksom som oversetter, og i år kom hennes gjendiktning av den amerikanske poeten Ariana Reines, Coeur de Lion, ut på norsk. For mer informasjon se Oktobers forfatterside.  / Oktober bidrar med honorarstøtte til forlagets forfattere på denne nettsiden.

___________________________________________________

///

De øvrige diktene finnes som sidelenker i innholdsfortegnelsen. Red.