Från Värdet nästan ingenting / Ann Jäderlund

/ Foto: Ulla Montan 

Hur artikulerar man sorgen över civilisationen, klimatförändringar, över människan? Den svenska poeten Ann Jäderlund samlar några dikter i ett försök.

 

 

 

1.

 

Den som stiger upp i huvudet. Rakt upp

i en av dess tunnaste kanaler. När kropparna

förintas. Den som stiger in. När man ser någon

som egentligen inte kan ge. Som inte tror. Förser

döda kroppar med matgåvor. Eller om kroppen blir

alltför smyckad. Lemlästad när den blir lemlästad.

Förintad av själva hatet. Då är ingenting av det

i det. Det som kan följa kommer att följa.

Oförändrat i sin form. Vänder sig till den

inre baksidan av huvudets ögon. Kanske för alltid igen.

 

 

 

 

2. Keynes flaskor

 

Överflödet grävs ner i flaskorna som grävs ner i marken.

Som marken stramar vissa kalla dagar. Det är på en

åker utan pålar. Som guldet ska bli till havre.

Växa upp eller sminkas om. Till solsken

långt nere i havren. Till havre

i de döda munnarna. Som flaskor

låg även de vita benen. Nergrävda

i sina hus. Avskavda i jorden för

det flytande vädret. Man försvinner

inte för att man grävs ner. Eller finns

för att nån gräver upp en.

Flaskorna skulle de alltid

hämta själva. För att få

arbete för sin lön.

 

 

 

 

3.

 

En bucklig mask av ansikten som smälter när de nås

av värmen. Ljud som byggs upp. Ljud som byggs upp

av strimlor av tunna kuddar. Den självlysande gröna

levande kaninen   A l b a .

  

 

 

 

 4.

 

V a t t e n   b l a n d a s   m e d

g l a s .  V a t t e n

b l a n d a s   i n i f r å n

m e d   t u n t   g l a s   s o m

n ä s t a n   g å r

s ö n d e r .

  

 

 

 

5.

 

Om det är sol är det dag. Men det är inte

dag. På botten går strömmarna. Och vi

letar efter dem som är instängda i de små

tälten. Intill vilkas gräns. Sekund efter

sekund tickar fram.

  

 

 

 

6.

 

Urskog med en rad figurer. Vittnesbördens tält.

Varför finns det ingen förklaring? Det går aldrig

över. Det finns ingenting annat. Du kan inte

lämna din kropp.

 

 

 

 

7.

 

Dör vi som vi är? Dödas av det som också vill vara

det vi är? Men utan att synas. För det eller för något

annat. Vill vi vara där våra skatter är ? Är våra   ö g o n

g j o r d a   a v   m å l a d e   ö g o n   p å    ö g o n l o c k  

s o m   b a r a   k a n   b l u n d a ?

 

 

 

  

8.

 

Nästan ibland. När de ännu en gång. När de kommer

tillbaka. När de alla vänder sig om. Tassar på sina

sulor. Och man inte kan andas.  D e t   h ä r   ä r   i n t e

a t t   a n d a s .  Varje enskilt blads rikedom. Varje  f l ä c k .

 

 

 

 

9. Frottage / Om sorgen

 

Om den har avsagt sig allt det förlorade har den också förtärt sig själv?

Och ser inte hur det växer?

Inga årtal? Ingen anvisning

ner mot

det döda? Dödade? Döda?   K l o c k r e n t   f a l l e r

h u d e n   a v .   Som ett tyg med   l ö v t u n n a   p r i c k a r .     

Och hela kroppen känns som om den skuggades under ett papper som ett

mynt utan skinn.

 

 

 

 

10.

 

O b ö j d   o c h   b ö j d   h a v r e .

I   d e n   v a c k r a   r i n g e n .

H ä g r i n g e n

u t a n f ö r   r i n g e n .

D e t   f i n n s   i n g e n  

s o m   k a n   g å

t i l l b a k a .

 

 

 

  

11.

 

Det som är i vattnet. Men inte

är vattnet. Som vattnet inte

känner. Men som är vattnet

inifrån. Som ingen känner.

Men är allting inifrån. Som

inte finns. Vars kropp inte

finns. Inte doft hörsel. Syn

eller tal. Och inte är

förgängligt.

 

 

 

 

/ Från Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar

(2009)

 

//

Ann Jäderlund (f. 1955) är framförallt lyriker, men har också varit verksam som dramatiker och översättare. Hon  har förärats med De Nios Stora Pris, Sveriges Radios Lyrikpris, Gerard Bonniers lyrikpris med mera. Hennes senaste diktsamling var Djupa, kärlek, ingen : dikter 1992-2015. Den tionde sedan 1985.