David Zimmerman / anteckningar under ett folkmord (24.10.02–24.11.27)

Svaret på en 
fråga men vilken 
egentligen? blev mer
utplåning

––
		
Husen och vakten,

markerna öde som träden
har stått på och så

	havet; kvar 
på sin plats,
tungt stort likgiltigt

––

Vad och vilka som
	än står synliga nu syns
nu pga
någots frånvaro 

en första regel. Herrarna låser 
	förr eller

senare sina dörrar

––

Klyv din
bild, kläm fram

därur hågkomst snart
massproducerad

som glömska. Kan du sedan
”argumentera” mera?

för din sak att få leva kan
	jag? 

––
	
i så fall fortsätt
	med den som står
	dig närmast arbeta
dig utåt; vrid, pressa

riket
rakt snart: 
	en enda sak!

(den är inte vår)

––

Klyv din bild kryp

sedan genom det lilla
	hålet ut 
på andra sidan (det finns
ingen

andra sida)

––

ett imperium kom snett

bakifrån det blev
tyst: ”Som när någon dött”
	vilket någon

gjort, ”någon”
	drar upp dina stämband
som en klocka, eller

	tvärtom? vem av er
tar räkningen, sedan? 

	––	

Fråga vakten! som
lovats något,
han skrapar på
	namnen lite
varje dag tills de 
lossnar och

dagar sprutar rakt
ut, i ansiktet –

	––

Vad flaggan hoppas
när den möter en häst
vad näven hoppas när
den möter en pansar-
konvoj vad tältet hoppas 
när det möter

	en eld – 

	––

jag önskar mig helvetet  	
	lite 

sämre finansierat jag 

önskar att få se 
dina ögon se
	en dag rakt igenom 
se rakt 
igenom det

att se. 

David Zimmerman (f. 1993) är poet, skribent och redaktör för tidskriften Lyrikvännen. Han utkommer under våren 2025 med sin tredje diktsamling, «Ark», på Albert Bonniers förlag.

Foto: Anna Lundvik