Svaret på en fråga men vilken egentligen? blev mer utplåning –– Husen och vakten, markerna öde som träden har stått på och så havet; kvar på sin plats, tungt stort likgiltigt –– Vad och vilka som än står synliga nu syns nu pga någots frånvaro en första regel. Herrarna låser förr eller senare sina dörrar
––
Klyv din
bild, kläm fram
därur hågkomst snart
massproducerad
som glömska. Kan du sedan
”argumentera” mera?
för din sak att få leva kan
jag?
––
i så fall fortsätt
med den som står
dig närmast arbeta
dig utåt; vrid, pressa
riket
rakt snart:
en enda sak!
(den är inte vår)
––
Klyv din bild kryp
sedan genom det lilla
hålet ut
på andra sidan (det finns
ingen
andra sida)
––
ett imperium kom snett
bakifrån det blev
tyst: ”Som när någon dött”
vilket någon
gjort, ”någon”
drar upp dina stämband
som en klocka, eller
tvärtom? vem av er
tar räkningen, sedan?
––
Fråga vakten! som
lovats något,
han skrapar på
namnen lite
varje dag tills de
lossnar och
dagar sprutar rakt
ut, i ansiktet –
––
Vad flaggan hoppas
när den möter en häst
vad näven hoppas när
den möter en pansar-
konvoj vad tältet hoppas
när det möter
en eld –
––
jag önskar mig helvetet
lite
sämre finansierat jag
önskar att få se
dina ögon se
en dag rakt igenom
se rakt
igenom det
att se.
David Zimmerman (f. 1993) är poet, skribent och redaktör för tidskriften Lyrikvännen. Han utkommer under våren 2025 med sin tredje diktsamling, «Ark», på Albert Bonniers förlag.
Foto: Anna Lundvik

