Mosab Abu Toha / Saker du kan hitta gömda i mitt öra // Video

VI FÖRTJÄNAR EN BÄTTRE DÖD

Vi förtjänar en bättre död.
Varje kropp är förvriden och vanställd
och broderad med kulor och splitter.
Våra namn uttalas ständigt fel
på radio och teve.
Fotona som täcker våra väggar
bleknar och tynar bort.
Gravstenarnas inskrifter försvinner
täckta av fåglarnas och kräldjurens skit.
Ingen vattnar träden som skuggar
våra gravar.
Den gassande solen har dränkt
våra ruttnande kroppar.

VATTNETS TYSTNAD

pappa knappar på tangentbordet
mamma läser morgontidningen högt för
att överrösta grannens radio
en hängande lampa gungar i draget från ett sprucket fönster
flugor
tappar ibland
balansen
svartvita bilder på väggen letar färger
kanna
på
spis
en tung droppe hamrar mot taket
varken blixtar, åska eller moln
det regnar endast på detta hus
damm och betong
täpper till näsborrarna på andra hus
vatten
på
spis
kokar inte mer
splittret har skurit dess hals.



LITANIA ÖVER ”ETT LAND”

Efter Audre Lorde

Till dem som bor på andra sidan:
Vi kan se er, vi kan se när regnet
öser över era (våra) åkrar, över era (våra) dalar,
och när det rinner nerför taken på era ”moderna” hus
(byggda uppå våra hem).

Kan ni ta av er solglasögonen och se oss här,
se hur regnet översvämmar varje väg,
och hur barnens paraplyer rivs itu,
på väg till skolan, av ett sylvasst regn?
Träden ni ser har vattnats med våra tårar.
De bär inte frukt.
De röda rosorna får sin rodnad från vårt blod.
De stinker av död.

Floden som skiljer oss från er är enbart den
hägring ni skapat när ni förvisade oss.

DET ÄR ETT LAND!

Till dem som står på andra sidan:
Ni som skjuter mot oss, spottar på oss,
hur länge kan ni stå där, instängda i hat?
Ska era svarta glasögon vara på tills
ni inte längre kan ta av dem?

Snart syns vi inte längre här.
Ni kan blinka men det spelar ingen roll,
ni kan sitta eller stå.
Ni kommer inte korsa floden
för att ta mer land,
ni kommer att försvinna i er hägring.
Kolonin kan inte byggas på vår grav.

Och när vi dör,
kommer benen fortsätta växa
och fläta ihop sig med olivträdens rötter
och apelsinens, för att bada i Jaffas ljuva hav.
En dag, när ni inte är kvar, kommer vi födas på nytt.
För det här landet känner oss. Hon är vår mor.
När vi dör vilar vi bara i hennes sköte
tills mörkret lättar.

Till er som INTE LÄNGRE är här:
Vi har alltid varit här.
Vi har talat till er men ni
ville aldrig lyssna.



VI ÄLSKAR DET VI HAR

Vi älskar det vi har, om än så litet,
för gör vi inte det, förlorar vi allt. Om vi inte gör det
finns vi inte längre till, för inget kommer vara kvar för oss här.
Det som finns här är nåt vi ännu
bygger. Vi kan inte se det än
för vi är del
av det.
En vacker dag ska den här byggnaden stå själv, medan vi,
vi ska vara träd som skyddar från kraftig
vind, träd som ska ge skugga
åt barn som sover i huset eller gungar på gården.

/ Saker du kan hitta gömda i mitt öra är Mosab Abu Tohas debut. Den utkom 2022, alltså innan den 7 oktober, 2023, och det efterföljande israeliska folkmordet i Gaza. Men så många detaljer känns igen från det vi under det senast ett och ett halvt året bevittnat. Fördrivningen, flykten från hemmen, de eviga rörelserna från en plats till en annan, undan urskiljningslösa våldet från ockupationsmakten, bomberna, attackdrönarna, det riktade våldet mot ambulanser och sjukhus.

Mosab Abu Toha föddes i norra Gaza 1992. Han är poet och lärare. I Gaza grundade han två filialer av Edward Said-biblioteket. Nu ligger de i ruiner. Alla böckerna är borta. / www.askaforlag.com

Foto: Mohamed Mahdy.

//

© Mosab Abu Toha, 2022

Översättning: David Zimmerman & Erik Lindman Mata.

///

Forfatternes klimaaksjon takker forfatteren, gjendikterne og Aska Förlag for tillatelsen til å publisere både dikt og videosamtale.