Foto: Charles Ludvig
Anna Axfors är född 1990 i Tranås och bosatt i Malmö. Axfors hör till de mest uppmärksammade namnen inom den unga svenska samtidspoesin. Hon debuterade 2016 med den originella lyriska kortromanen Kärleksbrevet. Bakom sig har hon en rad framträdanden på internationella poesifestivaler, digital poesi och sedan länge slutsålda chapbooks.
jag hatar naturen
jag står inte ut med att titta på månar
natt efter natt
my loneliness is killing me and I must confess I still believe
och jag står inte ut med att se regnet falla
på mina nya skor. men om inte naturen fanns skulle det
inte finnas skor för skorna har man för att inte gå direkt på
naturen. varför kan man inte gå direkt på naturen? så hård
är den inte och förresten, efter ett tag skulle man vänja
sig, fötterna skulle bli hårda, hårdare än naturen — om
någonting kan vara hårdare än naturen. människan hör till
naturen, och det är onödigt att säga »människan förstör
naturen« för det är naturen som förstör naturen; precis
som allting i slutändan bryter ner sig självt
nu lossnar nåt inom mig
som isen under den globala uppvärmningen
när mycket is faller ner i havet, blir hav självt
så lossnar nåt inom mig
och blir mig
nu ligger solen så mjukt
över bergen och det enda som finns kvar är
en hares försiktiga skutt över allt
det platta
jag har övergett min gamla ideologi och min nya är att
försöka skapa mig min egna ordbok
och jag har också haft en blomma bredvid mig
i sängen
när de trodde jag var död
i sex år har jag varit rädd för döden
men det är först nu som jag förstår att livet är kort och
då blir jag också rädd för själva livet, precis som dronten
dansar dagen ut och därför blir jag så glad när jag tänker
på att man får göra vad man vill och jag vill inte vänta
tills de tror jag är död med att få ha en blomma bredvid
mig i sängen
arktiskt ljus över bergen på andra
sidan
sund gung mjuk lugn
andas
arktiskt ljus över båda lungor
jag suckar, jag somnar
jag ringer ett samtal
det börjar smaka blod i munnen och
det är morgon
hon svarar med hår hon svarar med tårar
tid går
skammen gör en
inte galen,
men i ansiktet
stram
jag tycker inte om hudvård
»återfukta hela tiden huden«
jag tycker inte om det tipset
åh herregud
det går inte
jag lägger mig på marken och blundar
dör sakta
fast att jag trycker örat mot marken – hör
jag ingenting,
det verkar som att jorden
inte har något hjärta
ha ha, det har jag alltid vetat
att det är bara havet som har en puls
och jag har slutat tro på
miljö,
jag tror numera
kanske inte bara
men mycket
på att
»Genen är en enhet för information om ärftliga
egenskaper, som ärvs från föräldrar till avkomman«
det är som det är – det äter inte
det känns bra att inte längre kunna skylla på någon
jag behöver inte längre fundera på om jag är
medel- eller underklass
jag bara Är
och det är skönt
jag lyssnar på Celine Dion och dricker öl
det är naturlyrik för mig
min tanke är en blomma i mitt huvud
kudden luktar kiss och jag bryr mig inte
snart slår en hel äng ut där
den ska jag gå på när jag somnat
jag ska gå barfota för naturen är inte särskilt hård
jag är hårdare
jag hade en period i livet då jag bara bar svarta kläder
därför vet jag inte vad jag ska ha för kläder imorgon
allt är svart
när jag tittar ut genom fönstret ser jag ända bort till
svartklubbarna där jag brukade drömma
jag älskade den här staden innan den hade murar
jag älskade det här havet innan det förblödde
och jag såg det från
långt håll och det luktade
Apelsin
Kyla
Vind
jag kände det från alla håll
svank svett sveda lovar bot och bättring
som kommer i din mun, min orgasm
somnar in till ljud av djur
på flykt
mitt härliga öde är att se till att det inte kommer luft i
brödpaketet så att franskbrödet blir hårt
man blir besviken då
och på allt de vill ta bort
det lever inte
det går inte
det äter inte
det samlar inte
det regnar våldsamt, dropparna piskas
mot rutorna, och sprängs och sprängs
och landar på floder
jag inte känner till, inte varit vid
det känns som någon tar i mitt hår, ömt som om livet
redan är över och ska summeras
det är ingen fara
men Dagen som detta väder varnar oss för
kommer komma
den brunheten
har redan kommit
varje dag händer »det som inte får hända«
//
Ur ”Jag hatar naturen”, 10TAL Bok, 2018.
Författarens hemsida: https://axfors.wordpress.com/