NÄR VI KOM HEM LYSTE FÖR OSS HIMMELENS STJÄRNOR; 2014

 

Vi ska vara i den död som kommer   Eller den

som inte kommer   Den som är livet   Sådant

det är, i sin ångest och i sin glädje

Telefonen ringer   Det är vårt barn

som önskar god fortsättning   På det nya året

Jag berättar om min oro   Någonting annat vore

lögn, och så vill jag inte börja året   Sådant är

magiskt   Om svart eller vit magi vet jag inte alltid

Men änglarna kommer i alla sina färger   Också åldrade

Jag talade också med dödsänglarna   Också de vill leva

Det är bara som levande man kan önska sig döden

Vi firade nyåret med vännerna i stan   Det var också

Lenas 75-årsdag   Vi hade fruktsallad med oss   Andra

kom med kakor, tårtor   Det fanns stor värme

Alla är vi gamla   Samtalen kom   Om fåglarna   Att de

blir färre, och oron över det   Jag berättade

om den lilla flocken med domherrehonor jag sett tidigare

på dagen  Och om alla steglitserna i november   Men

i skärgården vid Lygna är det nästen fågeltomt   Döda fåglar

Fåglar som inte får ungar   B-vitaminbrist? Men i så fall

av vad?   Jag beskrev de två silltrutungarna på Klara

kyrkogård i höstas   Vi talade om fiskarna   Om svamparna   Lena

äter den ringlösa flugsvampen, sade hon, men det var längesen

hon såg någon   Jag talar också om Swedenborg, hans liv som

hemlig agent   Om den jakobitiska komplotten   Om Karl XII som

byggare av Salomos tempel och som ledare för ett mystiskt korståg

med judarnas nödvändiga återkomst till Palestina   Föreställningarna

är många   Vi talade om makrillstimmet vid Kalvön, hur de jagade

skarpsillen i flock   Deras snabba, skimrande rörelser över bottnen

Deras munnar öppna   Skarpsillen hoppade upp över vattnet för

att komma undan   Under allting   Under hela historien fanns döden

som osynlig närvaro   Telefonen ringer igen, det är din syster   Du

är ute och går   Tid   Mat   Vin   Allting går mycket snabbt   Synerna in

i de andras liv   Vad ger jag av mitt liv, utom historierna   Jag

säger inte min oro, eller att jag går på penicillin   Rosfeber   I

foten   När vi kommer hem på natten ser det inte bra ut   Sömnen kommer

snabbt   På morgonen ser det något bättre ut   Vilket slags bakterier?

Vår tid har varit den korta tiden med fungerande antibiotika   Inte

i den tidiga barndomen, men sedan   Kanske är denna tid nu slut

Tolvslaget kom   Vi hörde diktläsningen i radion, om det eviga

Det är nog inte så evigt   Sedan också klockklangen från stadens

kyrkor   Genom det öppna fönstret   Maria Magdalena   Katarina   Vet

inte vilka fler jag hörde   Det var flera   Själarnas klang rörde vid varann

Varje dags kamp   Agoni eller inte agoni   Kärlekens klang, nu   To exaiphnes,

det ögonblickliga   Också i sin minsta form   Den infinitesimala klangen

Dess finförgreningsform   På förmiddagen hör jag på Mozart   Stråk-

                                                                                                                    kvintetten

i C-dur   Den jag en gång hörde   Var det den som slungade mig, epileptiskt?

Eller i någon annan kovulsionsform   Oändligheterna som brände mig,

                                                                                                                       utan rök

Vi vet inte vart vi går, eller ens var vi går   Vi vet bara att vi går

Jag kysste dig med öppen mun, älskade vän   Smakade din salivs ljuvlighet

 

 

/

Forfatternes klimaaksjon.no har fått lov til å publisere diktet «När vi kom hem lyste för oss himmelens stjärnor; 2014», hentet fra Göran Sonnevis siste diktbok Sekvenser mot Omega (2017). Som i hans forrige bok fremskrives her de historiske og naturhistoriske perspektivene til en språkbildenes stemme som ikke lar leserne i fred. Det er en utvidelse, og et tillegg. Det er en lyttende poesi, en insisterende poesi.

Les også Freddy Fjellheims anmeldelse av boken her.

Vi takker Göran Sonnevi!

//