Tre dikt / Göran Sonnevi

Fotografi: Rune Eraker

 

Flyktingar

 

I

Du, i stolen mittemot mig

berättar om poliserna

som i ett rutinförhör

hånskrattar åt dig

när du inte kan komma ihåg,

eller inte vet, ditt

födelsedatum, din

frus födelsedatum, eller

din dotters födelsedatum

Och hur din fru

efter utvisningen av den

syrianska kvinnan, med

fem barn, fick kramper

och inte kunde sova på nätterna

Och sedan den ethiopiske pojken

som kastade sig ut från

polishusets fönster, att du

förstod precis varför, vad

som hände med honom


II

Jag själv, vem

flyr jag ifrån? Från vad?

Ingen hotar mig med

tortyr, sedan avrättning

eller läger    Ingen

korsfäster mig

med en blytyngd i könet

Jag har

fast bostad, fast inkomst, säker

ställning i staten,

så länge den

inte ändrar karaktär

Ändå flyr jag    Till vad?

 

III

Det mörka ljuset kommer

från ansiktet

Här finns ingen säkerhet

Inte ens ur

spädbarnets mun, som ett

bergfäste

Vi ska användas,

förbrukas i dödsarbetet

Sedan glömmas

som markfyllning

under nya byggnader

 

IV

Öppna alla portar    Slå upp

alla dörrar

på vid gavel

Det finns

ingenting att förlora

 

V

Om alla flyr

finns ingenting att fly ifrån    Inte

heller till

Vi ska vara

extremt rörliga

 

VI

Jag tar nu spjärn    Mot

världen, som

problem    Bara

om det ställs upp

kan det lösas

Bara om det ställs upp

kan det fås att falla

 

VII

Det som flyr inne i mig,

undan varje problem

Det går inte

Vi står ansikte mot ansikte

också i tortyren

som i en yttersta kärlek

Kom nu

Du är välkommen

 

VIII

Igår, i undergången

från pendeltåget

jag går snett bakom

två män och en kvinna

som samtalar

på ett främmande språk jag

inte kan identifiera

En av dem ser

att jag ser på honom

och jag ser

rädslan stiga i hans ögon

 

IX

När släcktes mitt ljus?

 

Har jag makten

att tända det

igen, igen?

 

Också om

jag förbrinner

 

 

 

 

Ännu är klart, skarpt ljus

Aprilvårens

ljus

Ännu spänns himlen, blek, glänsande

Jorden torr, kornig

efter snön

Rör vid dess spröda yta

med imaginationernas

fingrar

Den är kall    Det spänns

inne i mig en ny rytm

som är långt bortom all förstörelse

Jag lever

sedan länge bland glänsande skuggor

i en mor av Hades    En vinge

bryter sig ut    Ett blad, en

åra

Allt är redan vitt

Allt är redan glädje

Den djupa solens hjärta

Värken inne i hjärtat    Andningen

in, in

Solens årtag

Det skälvande vattnet

Det är ännu kallt

Ännu har ingenting öppnats

Ännu har ingenting dött

Allt vaknar så långsamt

Så långsamt, att vi är

nästan döende

Följer du med mig, ut

Ett årblad ristar din panna

En lysande skrift av stjärnor

Och är

den djupa rösten av människa

Allt språk dör ut

Allt språk dör så långsamt

Vi ska dö ut fullständigt

            Också i det yttersta arbetet

Vi skriver i stjärnornas språk

som inte är en människas språk

 

 

 

 

Det som står ivägen är nu

ett enda ord, av

massivt guld

 

en cylinder, med

oregelbunden,

granulerad yta

 

 

/

Diktene er hentet fra ”Oavslutade dikter” (1987). Flyktingar stod først på trykk i Aftonbladet 28.11.85. Takk til Göran Sonnevi!

Vi takker også Rune Eraker for tillatelsen til å benytte fotografier fra hans nye bok  «Fortell verden om oss«, utgitt på Forlaget Press.

Klimaaksjonen/NWCC ønsker alle sine lesere Godt nytt år! / Happy New Year! / Frohes neues Jahr! / Bonne année!

//

Klimaaksjonen har invitert en rekke av Skandinavias ledende forfattere til å skrive om flyktningens redselsfulle livssituasjon under de pågående klimaomveltningene. For mens flyktningene telles og interneres i leirer, forsvinner dette faktum fra offentligheten: I løpet av kort tid vil de voldsomme naturendringene sende stadig flere mennesker på flukt. Solidaritet og omsorg i denne fasen vil kreve uortodokse løsningsforsøk, men også en pro-aktiv offentlighet. «Flyktningkrisen» i 2015 var kun en øvelse på det vi har i vente, slik vi ser det. Murer og nye jerntepper slamrer ned foran øynene på oss. Piggtråd har enda en gang blitt et symbol for den europeiske festningen og fremmedfrykten besvares med falske løfter om trygghet. Begrepet «politisk» blir igjen redusert til «politi».

 

Tidligere dikt og tekster om flyktningen på nettsiden:

Wera Sæther: Vannet

Madame Nielsen: Slovenia – Østerrike

Thomas Hylland Eriksen /Arne Johan Vetlesen: Klimaflukt som moralsk utfordring

Herta Müller: Nachts, wenn die Zäune wandern

Uskyldige menneskers flukt fra klimaødeleggelse 

Inger Elisabeth Hansen: Å resirkulere lengselen

Frode Grytten: Tusener seglar igjen

Gunnar Wærness: Venn med alle, III

    

 

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogg på WordPress.com.

opp ↑