Du kan läsa dikten här:
en tillsluten stad med vanlig himmel
här ska man säkert dö tänker jag
och vad ska man göra nej inget
parkerna bakom terrasserna
groparna bakom parkerna
halsen stjälkar döda djur
kropparna flyttas fram och tas
sedan bort i bassängerna är det huvuden
alla hastiga fågelliv man ser
terrasserna öppnas på förmiddagen
och vissa orkar flytta sig, solen och
ögon och sjuka magar flyttas
kristalliskt klara och blå ljusa
och för dem har lungorna samlats
alla har lungor som rör sig, bland ytor
och bland kolonner, slöa
blanka barn dåsar runt i
värmen och de öppnar sina
ögon och de imiterar
någon annans ögon
jag somnar i värmen
vikens gula är uppenbart
jag vaggar huvudet genom dagarna med munnens vatten
man somnar blänker men så kom drömmarna
och ljuset faller kring sig självt
alla är sjuka och allt är stängt
efter alla hamnar och städer och stora fåglar
ovanifrån, utspritt, efter det är något försent och
en slags ensamhet, men solen lyser vanligt
jag drömde om lavarnas undersidor
att det lutade i våra kroppar
vi var sjuka av vatten
städerna var stängda
för någon fara
KLIMAAKSJON / NORWEGIAN WRITERS´ CLIMATE CAMPAIGN // NWCC 