One year ago today a young man, a climate activist known to many as Iggy Fox, passed away. His mother Liz Jensen co-founder of @XrRebel shares words she found in his diary. Words of love and rage, which ask a question: what will you tell the future? Please share #ActNow #IggyFox pic.twitter.com/hbbAXo6DEQ
— XR Writers Rebel (@XrRebel) February 6, 2021
Klima, korona og konspirasjoner / Guro Sibeko
Frykten for dommedag ser ut til å ligge dypt i menneskene. De fleste tidsaldre har forestillinger om Katastrofen som før eller seinere vil inntreffe. Med den globaliserte populærkulturen fikk vi derfor noen fantastiske katastrofefilmer. Udøde smittebærere kunne for eksempel blandes med konspirasjoner drevet av veldig rike og mektige som egentlig var utenomjordiske og tilsettes en dæsj utblåsning fra Yellowstone. Jeg nøyt de filmene. Litt bekymringsfullt var det kanskje at det så ut til at flere og flere faktisk trodde på alt sammen, men jeg kunne le godt av flat earth-society og øglemenneske-konspiratorikerne også, jeg. Man har da humor.
Så kom pesten. Den hadde blitt en sjukt kjedelig film.
Insektshotellet / Helga Songøygard Battin
Trelimet tørkar raskt. Ei tynn hinne av lim ytst på fingertuppane. Som flass. Eg skundar meg å presse treflisene mot sponplata. Dei skal vere veggane mellom romma i hotellet. Dører er overflødig. Korridorar også. Studiane mine av insektshotell viser at dei fleste ser ut som dokkehus i fugleperspektiv når ein kikkar inn. Men ein må henge hotellet på veggen slik at gjestane kan fly inn frå side. Då er det kanskje ikkje lenger fugleperspektiv, men det er vel ikkje så nøye. Eg har altså ein plan med dette, men som det meste eg gjer, droppa eg å teikne skisse og jobbar berre på gefühlen. Continue reading “Insektshotellet / Helga Songøygard Battin”
Marc Harshman / A Breach
A BREACH
We are engaged in a great civil war
over the future of the land
upon which this nation of varied peoples stand,
of the land that has up to now nourished
and nurtured the people who
borrow from it their sustenance
– Anonymous
Open now the crystal fountain,
Whence the healing stream doth flow.
– William Williams 1717-1791
THROUGH A LITTLE HOLE
I
It’s been hand-signals, shouts all afternoon but now Roy lets in the clutch, turns the key, and the whirring slap of the Allis Chalmers’ idle is stilled. I can hardly see for the sweat, brush the chaff from my sleeve, and drag the flannel across my face. I notice Roy lift his cap to do the same.
The sudden silence is godly. Thunderclouds are lifting in the west.
Good thing we got her done.
I nod my head—too whipped to speak: three hundred bales, two men, and this last sixty yet to get to the barn and into the mow.
Roy’s eighty-two, but he slips off the metal seat like a teenager and lopes toward the trees below the far side of the knoll. His back to me, he lifts a hand for me to follow. Though I didn’t think I could move, I tramp behind him several hundred yards into the shade but even here it’s still hot—ninety degrees forecast—perfect for hay but takes it out of you. I’d hayed with Roy several summers but never this back field off the point.
Though we descend lower along the hill, we’re not headed for the run. Eventually, he stops: Listen. And when the cicada overhead cuts its droning screed, I hear it, a steady, small splashing onto stone and, ducking under a tangle of briars, there’s the spring flowing out of its metal pipe. I learn later Roy’s dad set it half a century ago into this mossy sandstone bank our path had skirted these last few minutes. Looped over a sycamore branch hangs a single, blue enamel cup. Roy’s bony, bronze hand slips it off, fills it, and hands it to me— holy hell, is it ever cold… I have to sip to keep it from numbing my teeth. But …my lovely Jesus – how can water be this sweet?
For the first time in hours, I cool off and, handing the cup back to Roy, slip down, my back against the uneven bank and feel my shoulders loosen, and I breathe. We sit like this for a little eternity, lulled by the sound of this liquid God-gift, crystal-pure, raw- perfect and sacred water… I will remember this. Even hours later, scratchy, throwing that last bale into the dark corner of the dusty mow, I will remember and know my thirst was slaked…. by water pouring free through a little hole in a pipe, through a little hole in the earth.
.
.
Continue reading “Marc Harshman / A Breach”To be held by kelp / Susanne Christensen
(Kelp!) I need somebody
(Kelp!) Not just anybody
(Kelp!) You know I need someone
(Kelp!)
The Kelp Congress eller Tangboka
Edited by Hilde Methi, Neil Cahoon and Annette Wolfsberger
NNKS Press, 2020
De findes overalt i Venedig, disse viftende arme. Hvor end man går, er man på kanten af vandet, og på denne kant vokser tangen. Under Venedigbiennalen i 2019 fandt man tang på mange niveauer. Tang var i den nordiske pavillon, repræsenteret af den svenske kunstner Ingela Ihrmans både stiliserede og kødelige, næsten abjektale tanglignende tekstilskulpturer, men også på Peggy Guggenheim Collection som viste værker af den modernistiske kunstner Hans Arp (1886-1966).
Continue reading “To be held by kelp / Susanne Christensen”Acqua alta / Caroline Ugelstad Elnæs
Toget krysser grensen til Italia gjennom Brennerpasset, det laveste fjellpasset over Alpenes hovedkam. Jeg har reist fra Norge for å begynne på en ny roman, krysset Europa ved hjelp av et nesten ubestemmelig antall regiontog, måttet løpe mellom de fleste bytter. Likevel lurer jeg på hvorfor jeg ikke har gjort dette før – ikke å reise for å skrive, eller nesten miste et tog, men å benytte meg av en så langsom transportmetode. Jeg har fått det anbefalt utallige ganger. Du som er så redd for å fly, hvorfor ikke ta tog? Det er noe tilfredsstillende ved tog, som om man reiser slik mennesket egentlig skal reise, ikke med vinger, men i kontakt med bakken, mellom åkerlandskap, industri- og kulturlandskap, folketomme spøkelsesbyer i det fjerne. Continue reading “Acqua alta / Caroline Ugelstad Elnæs”
Dikter / Sigrun Bragadottir
En gnista från en avverkningsmaskin. Branden som får kroppen att värka av liv. Vakna, älskling det är dags att vakna, mjukt så mjukt. Spindelväven mellan skåpluckorna i hembygdsgårdens kök. Storkok är svenskans vackraste ord. Mätta alla magar, ett sätt att komma samman: en nationell kris. Och skämtet, det osmakliga skämtet om eld-slukande gycklare utmed vägen, fri-cirkusgruppen som bara ville väl, som tappade facklan i dikeskanten. Sch sch. Gnistan från avverkningsmaskinen eller tåget mot järnvägsspåret. I luften står röken tät, utmanar solens otröttliga sken, vid varje insjö leker barnen.
Hur ljummet vatten omsluter kroppen, en så söt omfamning sedan huvudet under – vatten som ett ljud av liv och däri simmar snokarna förbi.
Elden är så nära. Stäng ventilationsluckan, eventuellt evakuera. Gnistan från hästens hov eller grillkolen.
Brandmän från angränsande län.
”Stora starka karlar och jävligt duktiga tjejer, det ska jag säga”, matmor i stor intervju. Om inte matmor är svenskans vackraste ord?
En nationell kris, eventuell evakuering, branden som i en triangel om byn. Sch sch, vakna, vakna min älskling branden får det att värka av liv. Huden svedd och torr, lite Aloe Vera på det.
Himlen mulnar, håller regn, åskan hänger lågt och slår ut: blixten som gycklarens fackla i dikeskanten. Regnskuren som initiativet till ett – av föräldrarna – stoppat vattenkrig. Sätt hårt mot hårt, eld mot eld, öga för öga, tand för tand. Branden får kroppen att värka av liv. Var det gnistan från en avverkningsmaskin?
Humletanker / Heidi Sævareid og Kurt Lampe
Frøene svever over veien fra parken. Det er tidlig, sommeren har så vidt kommet i gang. Brune, myke frø løsner fra trærne og samler seg inntil husveggen i ujevne hauger. Harde gressfrø blåser inn i huset. De setter seg i dørmatten som fiskekroker, jeg må bruke neglene for å trekke dem opp.
…….Lavendelblomstene i blomsterkassen svaier i den varme vinden. Klorofyllgrønne bladlus kleber seg til stenglene, ørsmå edderkopper spinner spinkle stiger mellom bladene. Men humlene kommer ikke. I år er det stille.
…….På vei ut gjennom porten kniper jeg løs en bladlus og klemmer den flat.
Utan titel / Johannes Heldén
Klicka først på rubriken/ overskriften. Navigera i verket genom att klicka på texterna i filmfönstret.
ennå / Wera Sæther
1
først sakte
nede
nær lydgrensen
så storme
men uten skrekk
løpe
om så på kne
vi som kan puste
danser for isen
tirilltunger
steinsopper
sisiker
ennå
Continue reading “ennå / Wera Sæther”Drive på! / Biskop Kari Veiteberg
Foto: Arne Vidar Jenssen, Nordstrands Blad /
Ei lilje er ei lilje. Smular og brød. Alle desse namnlause kvinnene som berre driv på.
Me sku kje sitta på gjerde
å venta på himmelrike
Da e kje meiningskap i da
Da e mens me bala med da so e,
at me ventar på da rike
(Oskar Stein Bjørlykke: Hans Klure, Det Norske Samlaget, 1974)
Nyhetene dreier seg dagleg om nye smittetilfelle, om stadig meir tydelege konsekvensar av klima-endringar og om ein global mangel på gode politiske leiarar. Eg har behov for å feste augo på noko anna og å bli inspirert av heilt andre historier. Korleis har dei kvinnene eg møter i Bibelen tatt tak i livs-og naturkriser? Oi, – ved å drive på!
Continue reading “Drive på! / Biskop Kari Veiteberg”Växternas sömn (Somnus plantarum)
Kap. I.
Botaniken har av gammalt, allt ifrån Aristoteles’ tid varit föremål för ett oavlåtligt studium, och naturforskarnas arbete har i denna vetenskap så fortskridit, att numera nära nog intet kunde tyckas hava av dem lämnats å sido. Ända till vår tid hava botanisterna företrädesvis riktat sina bemödanden på att avbilda och beskriva växterna samt att uppställa lagar och system för vetenskapen. Ty det vore omöjligt eller åtminstone förenat med stor svårighet att särskilja växterna från varandra och lära grundligt känna dem, om de icke indelades i klasser, ordningar, släkten och arter. Men genom denna indelning har naturvetenskapen nått en sådan höjd, att vi kunnat komma till flerfaldiga upptäckter, vilka man förr icke haft någon tanke på. Så t. ex. vill jag i största korthet omnämna några iakttagelser som gjorts vid vårt vidtberömda universitet. Vi hava funnit 1. att, ehuru växterna tyckas växa utan ordning om varandra, ändock var och en fordrar sin särskilda jordmån[1]; 2. att träden sinsemellan följa en viss ordning i frambringandet av sina löv[2]; 3. att växterna likaledes varje år i bestämd ordning utveckla sina blommor[3]; 4. att ganska många blommor dagligen på bestämda timmar öppna sig och därefter åter tillslutas[4]; 5. att de särskilda växtätande djuren hava vissa växter sig anvisade till näring, medan de låta de andra stå kvar för de övriga djurens räkning och således icke inbördes beröva varandra sina näringsmedel[5]; 6. att insekterna taga sin boning på särskilda för en var av dem bestämda växter[6]; 7. att blommorna på ett underbart sätt ingå giftermål och befruktas men genom heterogen befruktning förvandlas så, att därav uppstå nya och konstanta varieteter, om icke till och med nya arter[7]. Långt flera upptäckter äro dock måhända förbehållna en eftervärld, som får vandra ännu längre fram på naturens arbetsfält.
Are You Ready? / Video by Gitte Sætre og Frans Jacobi
Are You Ready? is a manifestation of a self-invented genre: Climate Futurism. It depicts aspects of climate and environmental challenges. With enthusiasm and excitement this new genre meets the necessary change in consciousness inherent in the ongoing processes of the green transformation.
Continue reading “Are You Ready? / Video by Gitte Sætre og Frans Jacobi”FORBUNDETHED / Josefine Klougart
Regnen er begyndt at falde, store tunge dråber fra en tæt himmel. Jeg rider ind under træerne i skybrynet. Jeg er barn, elleve år, måske tolv, da jeg venter der på hesten, lytter til regnen, der falder på de gule og røde og grønne blade. Så rider jeg videre ind gennem skoven, og bygen driver over, en flanke åbner sig i skyerne ude over havet, der står et kålblegt lys ned fra himmelen, forbinder alting, varmen fra hestens krop under mig, lugten af nåletræer og af eg, våd jord, og lyset bliver varmere, solen står lavt på himmelen og sender sine lange bånd af lys ind mellem stammerne. Jeg kommer ud på den anden side af skoven, hvor landskabet skråner ned mod havet, og hesten bevæger sig nedad, forsigtigt, ligesom flettende luften foran sig, hovene der glider nogle centimeter, inden de får greb i jorden, og for hvert skridt bliver min krop mere blød og åben til jeg ligesom går i ét med dyret på en måde, der et øjeblik gør det umuligt for mig at sige, om det er min hov eller hestens, umuligt at bestemme hvor min krop slutter og hestens begynder, hvad der er skovens åndedræt og mit.
Continue reading “FORBUNDETHED / Josefine Klougart”Dette stedet finnes, eller: En gravskrift / Malin C. M. Rønning
Her. Nesten i bunnen av ei nordvendt li, ti meter fra et lite tjern, står ei eldgammal gran. Den har et mosekledd skjørt, den strekker seg mot himmelen. Den har slutta å telle årringene sine, men røttene graver seg stadig bortover og ned, grana søker næring, den lytter. Drapert over grankvistene: meterlange gulgrå tråder. Rundt trådene finnes korte, tynne utstikkere, tett i tett – de ligner girlander, uten tydelig festepunkt. Det er huldrestry, skjegglav, de vokser i mengder. Her finnes nok lys og fuktighet. Lufta er den samme, den endrer seg ikke, den følger årstidene. Og huldrestryen vokser og sprer seg. Continue reading “Dette stedet finnes, eller: En gravskrift / Malin C. M. Rønning”
Kvinner og klimaendringer i Arktis / Gro Ween
Som en rar og uvitende utenforstående blir jeg møtt av lokale kvinner. Disse kvinnene er lærere, kulturarbeidere, jordmødre, sykepleiere, politikere, forskere, eller med viktige politiske eller administrative jobber.
Jeg reiser ganske ofte i Arktis, til steder som Kárášjohka, Deatnu, Guovdageaidnu, Sirbmá, Ohcejohka, i Sápmi, Emmonak og St. Marys i Alaska, og Iqaluit eller Mittimatalik i Nunavut, i Nord-Canada.
Continue reading “Kvinner og klimaendringer i Arktis / Gro Ween”Rasmus Lund / Digt
kære corona
virus betyder gift
på menneskesprog
men du er ikke en gift
for denne planet
.
du er en del
af klodens immunforsvar
du er moder jords
modgift mod mennesket
Continue reading “Rasmus Lund / Digt”Adjø solidaritet? / Arne Johan Vetlesen
Bjørgulv Braanen foreslår i sin kommentar om klimasøksmålet 14. november å stille mitt utsagn om at vi ikke har noe demokrati å ta vare på hvis kloden går under, på hodet: «Hvis vi ikke har velfungerende politiske systemer, vil vi være ute av stand til å løse klimakrisa og redde kloden.»
Det er jeg enig i. Derfor tar jeg avstand fra dem som betrakter ettpartistaten Kina som et klimapolitisk foregangsland. Pek ikke på demokratiet, pek i stedet på kapitalismens vekst- og profittimperativ når hinderet for å løse krisen skal identifiseres. Å gå inn for demokrati fremfor alternativene, er den enkle biten. Den vanskelige gjelder praksis: hvor godt ligger et demokrati som det norske an til tidsnok å gjøre det som trengs?
Continue reading “Adjø solidaritet? / Arne Johan Vetlesen”